¹Och han gick åter in i en synagoga. Där var då en man som hade en förvissnad hand.

¹He entered again into the synagogue, and there was a man there who had his hand withered.

²Och de vaktade på honom, för att se om han skulle bota denne på sabbaten; de ville nämligen få något att anklaga honom för.

²They watched him, whether he would heal him on the Sabbath day, that they might accuse him.

³Då sade han till mannen som hade den förvissnade handen: »Stå upp, och kom fram.»

³He said to the man who had his hand withered, “Stand up.”

⁴Sedan sade han till dem: »Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att döda?» Men de tego.

⁴He said to them, “Is it lawful on the Sabbath day to do good, or to do harm? To save a life, or to kill?” But they were silent.

⁵Då såg han sig omkring på dem med vrede, bedrövad över deras hjärtans förstockelse, och sade till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den; och hans hand blev frisk igen. --

⁵When he had looked around at them with anger, being grieved at the hardening of their hearts, he said to the man, “Stretch out your hand.” He stretched it out, and his hand was restored as healthy as the other.

⁶Då gingo fariséerna bort och fattade strax, tillsammans med herodianerna, det beslutet att de skulle förgöra honom.

⁶The Pharisees went out, and immediately conspired with the Herodians against him, how they might destroy him.

⁷Och Jesus drog sig med sina lärjungar undan till sjön, och en stor hop folk följde honom från Galileen.

⁷Jesus withdrew to the sea with his disciples, and a great multitude followed him from Galilee, from Judea,

⁸Och från Judeen och Jerusalem och Idumeen och från landet på andra sidan Jordan och från trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, när de fingo höra huru stora ting han gjorde.

⁸from Jerusalem, from Idumaea, beyond the Jordan, and those from around Tyre and Sidon. A great multitude, hearing what great things he did, came to him.

⁹Och han tillsade sina lärjungar att en båt skulle hållas tillreds åt honom, för folkets skull, för att de icke skulle tränga sig inpå honom.

⁹He spoke to his disciples that a little boat should stay near him because of the crowd, so that they wouldn’t press on him.

¹⁰Ty han botade många och blev därför överlupen av alla som hade någon plåga och fördenskull ville röra vid honom.

¹⁰For he had healed many, so that as many as had diseases pressed on him that they might touch him.

¹¹Och när de orena andarna sågo honom, föllo de ned för honom och och ropade och sade: »Du är Guds Son.»

¹¹The unclean spirits, whenever they saw him, fell down before him, and cried, “You are the Son of God!”

¹²Men han förbjöd dem strängeligen, åter och åter, att röja honom.

¹²He sternly warned them that they should not make him known.

¹³Och han gick upp på berget och kallade till sig några som han själv utsåg; och de kommo till honom.

¹³He went up into the mountain, and called to himself those whom he wanted, and they went to him.

¹⁴Så förordnade han tolv som skulle följa honom, och som han ville sända ut till att predika,

¹⁴He appointed twelve, that they might be with him, and that he might send them out to preach,

¹⁵och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar.

¹⁵and to have authority to heal sicknesses and to cast out demons:

¹⁶Han förordnade alltså dessa tolv: Simon, åt vilken han gav tillnamnet Petrus;

¹⁶Simon, to whom he gave the name Peter;

¹⁷vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, åt vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordönsmän);

¹⁷James the son of Zebedee; John, the brother of James, and he surnamed them Boanerges, which means, Sons of Thunder;

¹⁸vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren

¹⁸Andrew; Philip; Bartholomew; Matthew; Thomas; James, the son of Alphaeus; Thaddaeus; Simon the Zealot;

¹⁹och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.

¹⁹and Judas Iscariot, who also betrayed him. He came into a house.

²⁰Och när han kom hem, församlade sig folket åter, så att de icke ens fingo tillfälle att äta.

²⁰The multitude came together again, so that they could not so much as eat bread.

²¹Då nu hans närmaste fingo höra härom, gingo de åstad för att taga vara på honom; ty de menade att han var från sina sinnen.

²¹When his friends heard it, they went out to seize him: for they said, “He is insane.”

²²Och de skriftlärde som hade kommit ned från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna.

²²The scribes who came down from Jerusalem said, “He has Beelzebul,” and, “By the prince of the demons he casts out the demons.”

²³Då kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: »Huru skulle Satan kunna driva ut Satan?

²³He summoned them, and said to them in parables, “How can Satan cast out Satan?

²⁴Om ett rike har kommit i strid med sig självt, så kan det riket ju icke hava bestånd;

²⁴ If a kingdom is divided against itself, that kingdom cannot stand.

²⁵och om ett hus har kommit i strid med sig självt, så skall icke heller det huset kunna äga bestånd.

²⁵ If a house is divided against itself, that house cannot stand.

²⁶Om alltså Satan har satt sig upp mot sig själv och kommit i strid med sig själv, så kan han icke äga bestånd, utan det är då ute med honom. --

²⁶ If Satan has risen up against himself, and is divided, he can’t stand, but has an end.

²⁷Nej, ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke. Först därefter kan han plundra hans hus.

²⁷ But no one can enter into the house of the strong man to plunder, unless he first binds the strong man; and then he will plunder his house.

²⁸Sannerligen säger jag eder: Alla andra synder skola bliva människors barn förlåtna, ja ock alla andra hädelser, huru hädiskt de än må tala;

²⁸ Most certainly I tell you, all sins of the descendants of man will be forgiven, including their blasphemies with which they may blaspheme;

²⁹men den som hädar den helige Ande, han får icke någonsin förlåtelse, utan är skyldig till evig synd.»

²⁹ but whoever may blaspheme against the Holy Spirit never has forgiveness, but is guilty of an eternal sin”

³⁰De hade ju nämligen sagt att han var besatt av en oren ande.

³⁰—because they said, “He has an unclean spirit.”

³¹Så kommo nu hans moder och hans bröder; och de stannade därutanför och sände bud in till honom för att kalla honom ut.

³¹His mother and his brothers came, and standing outside, they sent to him, calling him.

³²Och mycket folk satt där omkring honom; och man sade till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och fråga efter dig.»

³²A multitude was sitting around him, and they told him, “Behold, your mother, your brothers, and your sisters TR omits “your sisters” are outside looking for you.”

³³Då svarade han dem och sade: Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»

³³He answered them, “Who are my mother and my brothers?”

³⁴Och han såg sig omkring på dem som sutto där runt omkring honom, och han sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder!

³⁴Looking around at those who sat around him, he said, “Behold, my mother and my brothers!

³⁵Den som gör Guds vilja, den är min broder och min syster och min moder.»

³⁵ For whoever does the will of God, the same is my brother, and my sister, and mother.”