¹Och fariséerna, så ock några skriftlärde som hade kommit från Jerusalem, församlade sig omkring honom;

¹Then the Pharisees, and some of the scribes gathered together to him, having come from Jerusalem.

²och de fingo då se några av hans lärjungar äta med »orena», det är otvagna, händer.

²Now when they saw some of his disciples eating bread with defiled, that is, unwashed, hands, they found fault.

³Nu är det så med fariséerna och alla andra judar, att de icke äta något utan att förut, till åtlydnad av de äldstes stadgar, noga hava tvagit sina händer,

³(For the Pharisees, and all the Jews, don’t eat unless they wash their hands and forearms, holding to the tradition of the elders.

⁴likasom de icke heller, när de komma från torget, äta något utan att förut hava tvagit sig; många andra stadgar finnas ock, som de av ålder pläga hålla, såsom att skölja bägare och träkannor och kopparskålar.

⁴They don’t eat when they come from the marketplace, unless they bathe themselves, and there are many other things, which they have received to hold to: washings of cups, pitchers, bronze vessels, and couches.)

⁵Därför frågade honom nu fariséerna och de skriftlärde: »Varför vandra icke dina lärjungar efter de äldstes stadgar, utan äta med orena händer?»

⁵The Pharisees and the scribes asked him, “Why don’t your disciples walk according to the tradition of the elders, but eat their bread with unwashed hands?”

⁶Men han svarade dem: »Rätt profeterade Esaias om eder, I skrymtare, såsom det är skrivet: 'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;

⁶He answered them, “Well did Isaiah prophesy of you hypocrites, as it is written, ‘This people honors me with their lips, but their heart is far from me.

⁷och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'

⁷ But in vain do they worship me, teaching as doctrines the commandments of men.’ Isaiah 29:13

⁸I sätten Guds bud å sido och hållen människors stadgar.»

⁸ “For you set aside the commandment of God, and hold tightly to the tradition of men—the washing of pitchers and cups, and you do many other such things.”

⁹Ytterligare sade han till dem: »Rätt så; I upphäven Guds bud för att hålla edra egna stadgar!

⁹He said to them, “Full well do you reject the commandment of God, that you may keep your tradition.

¹⁰Moses har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'

¹⁰ For Moses said, ‘Honor your father and your mother;’ Exodus 20:12; Deuteronomy 5:16 and, ‘He who speaks evil of father or mother, let him be put to death.’ Exodus 21:17; Leviticus 20:9

¹¹Men I sägen: om en son säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom korban' (det betyder offergåva),

¹¹ But you say, ‘If a man tells his father or his mother, “Whatever profit you might have received from me is Corban Corban is a Hebrew word for an offering devoted to God. , that is to say, given to God”;’

¹²då kunnen I icke tillstädja honom att vidare göra något för sin fader eller sin moder.

¹² then you no longer allow him to do anything for his father or his mother,

¹³På detta sätt gören I Guds budord om intet genom edra fäderneärvda stadgar. Och mycket annat sådant gören I.»

¹³ making void the word of God by your tradition, which you have handed down. You do many things like this.”

¹⁴Därefter kallade han åter folket till sig och sade till dem: »Hören mig alla och förstån.

¹⁴He called all the multitude to himself, and said to them, “Hear me, all of you, and understand.

¹⁵Intet som utifrån går in i människan kan orena henne, men vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar henne.»

¹⁵ There is nothing from outside of the man, that going into him can defile him; but the things which proceed out of the man are those that defile the man.

¹⁶ If anyone has ears to hear, let him hear!”

¹⁷När han sedan hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom om detta bildliga tal.

¹⁷When he had entered into a house away from the multitude, his disciples asked him about the parable.

¹⁸Han svarade dem: »Ären då också I så utan förstånd? Insen I icke att intet som utifrån går in i människan kan orena henne,

¹⁸He said to them, “Are you thus without understanding also? Don’t you perceive that whatever goes into the man from outside can’t defile him,

¹⁹eftersom det icke går in i hennes hjärta, utan ned i buken, och har sin naturliga utgång?» Härmed förklarade han all mat för ren.

¹⁹ because it doesn’t go into his heart, but into his stomach, then into the latrine, thus purifying all foods or, making all foods clean ?”

²⁰Och han tillade: »Vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar människan.

²⁰He said, “That which proceeds out of the man, that defiles the man.

²¹Ty inifrån, från människornas hjärtan, utgå deras onda tankar, otukt, tjuveri, mord,

²¹ For from within, out of the hearts of men, proceed evil thoughts, adulteries, sexual sins, murders, thefts,

²²äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, övermod, oförsynt väsende.

²² covetings, wickedness, deceit, lustful desires, an evil eye, blasphemy, pride, and foolishness.

²³Allt detta onda går inifrån ut, och det orenar människan.»

²³ All these evil things come from within, and defile the man.”

²⁴Och han stod upp och begav sig bort därifrån till Tyrus' område. Där gick han in i ett hus och ville icke att någon skulle få veta det. Dock kunde han icke förbliva obemärkt,

²⁴From there he arose, and went away into the borders of Tyre and Sidon. He entered into a house, and didn’t want anyone to know it, but he couldn’t escape notice.

²⁵utan en kvinna, vilkens dotter var besatt av en oren ande, kom, strax då hon hade fått höra om honom, och föll ned för hans fötter;

²⁵For a woman, whose little daughter had an unclean spirit, having heard of him, came and fell down at his feet.

²⁶det var en grekisk kvinna av syrofenicisk härkomst. Och hon bad honom att han skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.

²⁶Now the woman was a Greek, a Syrophoenician by race. She begged him that he would cast the demon out of her daughter.

²⁷Men han sade till henne: »Låt barnen först bliva mättade; det är ju otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.»

²⁷But Jesus said to her, “Let the children be filled first, for it is not appropriate to take the children’s bread and throw it to the dogs.”

²⁸Hon svarade och sade till honom: »Ja, Herre; också äta hundarna under bordet allenast av barnens smulor.»

²⁸But she answered him, “Yes, Lord. Yet even the dogs under the table eat the children’s crumbs.”

²⁹Då sade han till henne: »För det ordets skull säger jag dig: Gå; den onde anden har farit ut ur din dotter.»

²⁹He said to her, “For this saying, go your way. The demon has gone out of your daughter.”

³⁰Och när hon kom hem, fann hon flickan ligga på sängen och såg att den onde anden hade farit ut.

³⁰She went away to her house, and found the child having been laid on the bed, with the demon gone out.

³¹Sedan begav han sig åter bort ifrån Tyrus' område och tog vägen över Sidon och kom, genom Dekapolis' område, till Galileiska sjön.

³¹Again he departed from the borders of Tyre and Sidon, and came to the sea of Galilee, through the midst of the region of Decapolis.

³²Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad honom att lägga handen på denne.

³²They brought to him one who was deaf and had an impediment in his speech. They begged him to lay his hand on him.

³³Då tog han honom avsides ifrån folket och satte sina fingrar i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga

³³He took him aside from the multitude, privately, and put his fingers into his ears, and he spat, and touched his tongue.

³⁴och såg upp till himmelen, suckade och sade till honom: »Effata» (det betyder: »Upplåt dig»).

³⁴Looking up to heaven, he sighed, and said to him, “Ephphatha!” that is, “Be opened!”

³⁵Då öppnades hans öron, och hans tungas band löstes, och han talade redigt och klart.

³⁵Immediately his ears were opened, and the impediment of his tongue was released, and he spoke clearly.

³⁶Och Jesus förbjöd dem att omtala detta för någon; men ju mer han förbjöd dem, dess mer förkunnade de det.

³⁶He commanded them that they should tell no one, but the more he commanded them, so much the more widely they proclaimed it.

³⁷Och folket häpnade övermåttan och sade: »Allt har han väl beställt: de döva låter han höra och de stumma tala.»

³⁷They were astonished beyond measure, saying, “He has done all things well. He makes even the deaf hear, and the mute speak!”