¹Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:

¹Jesus answered and spoke again in parables to them, saying,

²»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.

² “The Kingdom of Heaven is like a certain king, who made a marriage feast for his son,

³Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.

³ and sent out his servants to call those who were invited to the marriage feast, but they would not come.

⁴Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'

⁴ Again he sent out other servants, saying, ‘Tell those who are invited, “Behold, I have prepared my dinner. My cattle and my fatlings are killed, and all things are ready. Come to the marriage feast!”’

⁵Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.

⁵ But they made light of it, and went their ways, one to his own farm, another to his merchandise,

⁶Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.

⁶ and the rest grabbed his servants, and treated them shamefully, and killed them.

⁷Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.

⁷ When the king heard that, he was angry, and sent his armies, destroyed those murderers, and burned their city.

⁸Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.

⁸ “Then he said to his servants, ‘The wedding is ready, but those who were invited weren’t worthy.

⁹Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'

⁹ Go therefore to the intersections of the highways, and as many as you may find, invite to the marriage feast.’

¹⁰Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.

¹⁰ Those servants went out into the highways, and gathered together as many as they found, both bad and good. The wedding was filled with guests.

¹¹Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.

¹¹ But when the king came in to see the guests, he saw there a man who didn’t have on wedding clothing,

¹²Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.

¹² and he said to him, ‘Friend, how did you come in here not wearing wedding clothing?’ He was speechless.

¹³Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.

¹³ Then the king said to the servants, ‘Bind him hand and foot, take him away, and throw him into the outer darkness; there is where the weeping and grinding of teeth will be.’

¹⁴Ty många äro kallade, men få utvalda.»

¹⁴ For many are called, but few chosen.”

¹⁵Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.

¹⁵Then the Pharisees went and took counsel how they might entrap him in his talk.

¹⁶Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.

¹⁶They sent their disciples to him, along with the Herodians, saying, “Teacher, we know that you are honest, and teach the way of God in truth, no matter whom you teach, for you aren’t partial to anyone.

¹⁷Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»

¹⁷Tell us therefore, what do you think? Is it lawful to pay taxes to Caesar, or not?”

¹⁸Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?

¹⁸But Jesus perceived their wickedness, and said, “Why do you test me, you hypocrites?

¹⁹Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.

¹⁹ Show me the tax money.” They brought to him a denarius.

²⁰Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»

²⁰He asked them, “Whose is this image and inscription?”

²¹De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

²¹They said to him, “Caesar’s.” Then he said to them, “Give therefore to Caesar the things that are Caesar’s, and to God the things that are God’s.”

²²När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.

²²When they heard it, they marveled, and left him, and went away.

²³Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom

²³On that day Sadducees (those who say that there is no resurrection) came to him. They asked him,

²⁴och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'

²⁴saying, “Teacher, Moses said, ‘If a man dies, having no children, his brother shall marry his wife, and raise up seed for his brother.’

²⁵Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.

²⁵Now there were with us seven brothers. The first married and died, and having no seed left his wife to his brother.

²⁶Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.

²⁶In the same way, the second also, and the third, to the seventh.

²⁷Sist av alla dog hustrun.

²⁷After them all, the woman died.

²⁸Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»

²⁸In the resurrection therefore, whose wife will she be of the seven? For they all had her.”

²⁹Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.

²⁹But Jesus answered them, “You are mistaken, not knowing the Scriptures, nor the power of God.

³⁰Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.

³⁰ For in the resurrection they neither marry, nor are given in marriage, but are like God’s angels in heaven.

³¹Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:

³¹ But concerning the resurrection of the dead, haven’t you read that which was spoken to you by God, saying,

³²'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»

³² ‘I am the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob?’ Exodus 3:6 God is not the God of the dead, but of the living.”

³³När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.

³³When the multitudes heard it, they were astonished at his teaching.

³⁴Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;

³⁴But the Pharisees, when they heard that he had silenced the Sadducees, gathered themselves together.

³⁵och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:

³⁵One of them, a lawyer, asked him a question, testing him.

³⁶»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»

³⁶“Teacher, which is the greatest commandment in the law?”

³⁷Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'

³⁷Jesus said to him, “‘You shall love the Lord your God with all your heart, with all your soul, and with all your mind.’ Deuteronomy 6:5

³⁸Detta är det yppersta och förnämsta budet.

³⁸ This is the first and great commandment.

³⁹Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'

³⁹ A second likewise is this, ‘You shall love your neighbor as yourself.’ Leviticus 19:18

⁴⁰På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»

⁴⁰ The whole law and the prophets depend on these two commandments.”

⁴¹Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem

⁴¹Now while the Pharisees were gathered together, Jesus asked them a question,

⁴²och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»

⁴²saying, “What do you think of the Christ? Whose son is he?” They said to him, “Of David.”

⁴³Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:

⁴³He said to them, “How then does David in the Spirit call him Lord, saying,

⁴⁴'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'

⁴⁴ ‘The Lord said to my Lord, sit on my right hand, until I make your enemies a footstool for your feet?’ Psalm 110:1

⁴⁵Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»

⁴⁵ “If then David calls him Lord, how is he his son?”

⁴⁶Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.

⁴⁶No one was able to answer him a word, neither did any man dare ask him any more questions from that day forth.