¹Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

¹Praise Yahweh! Give thanks to Yahweh, for he is good, for his loving kindness endures forever.

²Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

²Who can utter the mighty acts of Yahweh, or fully declare all his praise?

³Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

³Blessed are those who keep justice. Blessed is one who does what is right at all times.

⁴Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

⁴Remember me, Yahweh, with the favor that you show to your people. Visit me with your salvation,

⁵så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

⁵that I may see the prosperity of your chosen, that I may rejoice in the gladness of your nation, that I may glory with your inheritance.

⁶Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

⁶We have sinned with our fathers. We have committed iniquity. We have done wickedly.

⁷Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

⁷Our fathers didn’t understand your wonders in Egypt. They didn’t remember the multitude of your loving kindnesses, but were rebellious at the sea, even at the Red Sea or, Sea of Reeds .

⁸Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

⁸Nevertheless he saved them for his name’s sake, that he might make his mighty power known.

⁹Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

⁹He rebuked the Red Sea or, Sea of Reeds also, and it was dried up; so he led them through the depths, as through a desert.

¹⁰Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

¹⁰He saved them from the hand of him who hated them, and redeemed them from the hand of the enemy.

¹¹Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

¹¹The waters covered their adversaries. There was not one of them left.

¹²Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

¹²Then they believed his words. They sang his praise.

¹³Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

¹³They soon forgot his works. They didn’t wait for his counsel,

¹⁴De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

¹⁴but gave in to craving in the desert, and tested God in the wasteland.

¹⁵Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

¹⁵He gave them their request, but sent leanness into their soul.

¹⁶Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

¹⁶They envied Moses also in the camp, and Aaron, Yahweh’s saint.

¹⁷Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

¹⁷The earth opened and swallowed up Dathan, and covered the company of Abiram.

¹⁸Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

¹⁸A fire was kindled in their company. The flame burned up the wicked.

¹⁹De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

¹⁹They made a calf in Horeb, and worshiped a molten image.

²⁰sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

²⁰Thus they exchanged their glory for an image of a bull that eats grass.

²¹De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

²¹They forgot God, their Savior, who had done great things in Egypt,

²²så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

²²Wondrous works in the land of Ham, and awesome things by the Red Sea or, Sea of Reeds .

²³Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

²³Therefore he said that he would destroy them, had Moses, his chosen, not stood before him in the breach, to turn away his wrath, so that he wouldn’t destroy them.

²⁴De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

²⁴Yes, they despised the pleasant land. They didn’t believe his word,

²⁵De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

²⁵but murmured in their tents, and didn’t listen to Yahweh’s voice.

²⁶Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

²⁶Therefore he swore to them that he would overthrow them in the wilderness,

²⁷att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

²⁷that he would overthrow their seed among the nations, and scatter them in the lands.

²⁸Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

²⁸They joined themselves also to Baal Peor, and ate the sacrifices of the dead.

²⁹De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

²⁹Thus they provoked him to anger with their deeds. The plague broke in on them.

³⁰Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

³⁰Then Phinehas stood up, and executed judgment, so the plague was stopped.

³¹det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

³¹That was credited to him for righteousness, for all generations to come.

³²De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

³²They angered him also at the waters of Meribah, so that Moses was troubled for their sakes;

³³Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

³³because they were rebellious against his spirit, he spoke rashly with his lips.

³⁴De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

³⁴They didn’t destroy the peoples, as Yahweh commanded them,

³⁵utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

³⁵but mixed themselves with the nations, and learned their works.

³⁶De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

³⁶They served their idols, which became a snare to them.

³⁷Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

³⁸Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

³⁸They shed innocent blood, even the blood of their sons and of their daughters, whom they sacrificed to the idols of Canaan. The land was polluted with blood.

³⁹Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

³⁹Thus were they defiled with their works, and prostituted themselves in their deeds.

⁴⁰Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

⁴⁰Therefore Yahweh burned with anger against his people. He abhorred his inheritance.

⁴¹Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

⁴¹He gave them into the hand of the nations. Those who hated them ruled over them.

⁴²Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

⁴²Their enemies also oppressed them. They were brought into subjection under their hand.

⁴³Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

⁴³Many times he delivered them, but they were rebellious in their counsel, and were brought low in their iniquity.

⁴⁴Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

⁴⁴Nevertheless he regarded their distress, when he heard their cry.

⁴⁵Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

⁴⁵He remembered for them his covenant, and repented according to the multitude of his loving kindnesses.

⁴⁶Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

⁴⁶He made them also to be pitied by all those who carried them captive.

⁴⁷Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----

⁴⁷Save us, Yahweh, our God, gather us from among the nations, to give thanks to your holy name, to triumph in your praise!

⁴⁸Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» Femte boken

⁴⁸Blessed be Yahweh, the God of Israel, from everlasting even to everlasting! Let all the people say, “Amen.” Praise Yah! BOOK V