¹För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

¹Save me, God, for the waters have come up to my neck!

²Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

²I sink in deep mire, where there is no foothold. I have come into deep waters, where the floods overflow me.

³Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

³I am weary with my crying. My throat is dry. My eyes fail, looking for my God.

⁴Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

⁴Those who hate me without a cause are more than the hairs of my head. Those who want to cut me off, being my enemies wrongfully, are mighty. I have to restore what I didn’t take away.

⁵Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

⁵God, you know my foolishness. My sins aren’t hidden from you.

⁶Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

⁶Don’t let those who wait for you be shamed through me, Lord Yahweh of Armies. Don’t let those who seek you be brought to dishonor through me, God of Israel.

⁷Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

⁷Because for your sake, I have borne reproach. Shame has covered my face.

⁸Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

⁸I have become a stranger to my brothers, an alien to my mother’s children.

⁹främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

⁹For the zeal of your house consumes me. The reproaches of those who reproach you have fallen on me.

¹⁰Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

¹⁰When I wept and I fasted, that was to my reproach.

¹¹Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

¹¹When I made sackcloth my clothing, I became a byword to them.

¹²Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

¹²Those who sit in the gate talk about me. I am the song of the drunkards.

¹³Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

¹³But as for me, my prayer is to you, Yahweh, in an acceptable time. God, in the abundance of your loving kindness, answer me in the truth of your salvation.

¹⁴Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

¹⁴Deliver me out of the mire, and don’t let me sink. Let me be delivered from those who hate me, and out of the deep waters.

¹⁵Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

¹⁵Don’t let the flood waters overwhelm me, neither let the deep swallow me up. Don’t let the pit shut its mouth on me.

¹⁶Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

¹⁶Answer me, Yahweh, for your loving kindness is good. According to the multitude of your tender mercies, turn to me.

¹⁷Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

¹⁷Don’t hide your face from your servant, for I am in distress. Answer me speedily!

¹⁸Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

¹⁸Draw near to my soul, and redeem it. Ransom me because of my enemies.

¹⁹Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

¹⁹You know my reproach, my shame, and my dishonor. My adversaries are all before you.

²⁰Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

²⁰Reproach has broken my heart, and I am full of heaviness. I looked for some to take pity, but there was none; for comforters, but I found none.

²¹Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

²¹They also gave me gall for my food. In my thirst, they gave me vinegar to drink.

²²De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

²²Let their table before them become a snare. May it become a retribution and a trap.

²³Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

²³Let their eyes be darkened, so that they can’t see. Let their backs be continually bent.

²⁴må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

²⁴Pour out your indignation on them. Let the fierceness of your anger overtake them.

²⁵Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

²⁵Let their habitation be desolate. Let no one dwell in their tents.

²⁶Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

²⁶For they persecute him whom you have wounded. They tell of the sorrow of those whom you have hurt.

²⁷eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

²⁷Charge them with crime upon crime. Don’t let them come into your righteousness.

²⁸Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

²⁸Let them be blotted out of the book of life, and not be written with the righteous.

²⁹Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

²⁹But I am in pain and distress. Let your salvation, God, protect me.

³⁰Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

³⁰I will praise the name of God with a song, and will magnify him with thanksgiving.

³¹Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

³¹It will please Yahweh better than an ox, or a bull that has horns and hoofs.

³²Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

³²The humble have seen it, and are glad. You who seek after God, let your heart live.

³³När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

³³For Yahweh hears the needy, and doesn’t despise his captive people.

³⁴Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

³⁴Let heaven and earth praise him; the seas, and everything that moves therein!

³⁵Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

³⁵For God will save Zion, and build the cities of Judah. They shall settle there, and own it.

³⁶Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

³⁶The children also of his servants shall inherit it. Those who love his name shall dwell therein.

³⁷Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.