¹»Min vän har gått ned till sin lustgård, till sina välluktrika blomstersängar, för att låta sin hjord beta i lustgårdarna och för att plocka liljor.

¹Where has your beloved gone, you fairest among women? Where has your beloved turned, that we may seek him with you? Beloved

²Jag är min väns, och min vän är min, där han för sin hjord i bet ibland liljor.

²My beloved has gone down to his garden, to the beds of spices, to feed in the gardens, and to gather lilies.

³Du är skön såsom Tirsa, min älskade, ljuvlig såsom Jerusalem, överväldigande såsom en härskara.

³I am my beloved’s, and my beloved is mine. He browses among the lilies,

⁴Vänd bort ifrån mig dina ögon, ty de hava underkuvat mig. Ditt hår är likt en hjord av getter som strömma nedför Gilead.

⁴You are beautiful, my love, as Tirzah, lovely as Jerusalem, awesome as an army with banners.

⁵Dina tänder likna en hjord av tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam är ingen ibland dem.

⁵Turn away your eyes from me, for they have overcome me. Your hair is like a flock of goats, that lie along the side of Gilead.

⁶Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja. ----

⁶Your teeth are like a flock of ewes, which have come up from the washing; of which every one has twins; none is bereaved among them.

⁷Sextio äro drottningarna, och åttio bihustrurna, och tärnorna en otalig skara.

⁸Men en enda är hon, min duva, min fromma, hon, sin moders endaste, hon, sin fostrarinnas utkorade. När jungfrur se henne, prisa de henne säll, drottningar och bihustrur höja hennes lov. ----

⁸There are sixty queens, eighty concubines, and virgins without number.

⁹Vem är hon som där blickar fram lik en morgonrodnad, skön såsom månen, strålande såsom solen, överväldigande såsom en härskara?

⁹My dove, my perfect one, is unique. She is her mother’s only daughter. She is the favorite one of her who bore her. The daughters saw her, and called her blessed; the queens and the concubines, and they praised her.

¹⁰Till valnötslunden gick jag ned, för att glädja mig åt grönskan i dalen, för att se om vinträden hade slagit ut, om granatträden hade fått blommor.

¹⁰Who is she who looks forth as the morning, beautiful as the moon, clear as the sun, and awesome as an army with banners?

¹¹Oförtänkt satte mig då min kärlek upp på mitt furstefolks vagnar.

¹¹I went down into the nut tree grove, to see the green plants of the valley, to see whether the vine budded, and the pomegranates were in flower.

¹²»Vänd om, vänd om, du brud från Sulem, vänd om, vänd om, så att vi få se på dig.» »Vad finnen I att se hos bruden från Sulem, där hon rör sig såsom i vapendans?»

¹²Without realizing it, my desire set me with my royal people’s chariots. Friends

¹³Return, return, Shulammite! Return, return, that we may gaze at you. Lover Why do you desire to gaze at the Shulammite, as at the dance of Mahanaim?

¹⁶Friends