¹O günlerde Sezar Avgustus tüm Roma dünyasında bir nüfus sayımının yapılması için ferman çıkardı.

¹Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.

²Bu ilk sayım, Kirinyus'un Suriye valiliği zamanında yapıldı.

²Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.

³Herkes yazılmak için kendi kentine gitti.

³Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.

⁴Böylece Yusuf da, Davut'un soyundan ve torunlarından olduğu için Celile'nin Nasıra kentinden kalkıp Yahudiye bölgesine, Davut'un kenti olan Beytlehem'e gitti.

⁴Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,

⁵Orada, hamile olan nişanlısı Meryem'le birlikte yazılacaktı.

⁵för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.

⁶Onlar oradayken, Meryem'in doğum yapma vakti geldi ve ilk oğlunu doğurdu. Onu kundağa sarıp bir yemliğe yatırdı. Çünkü handa kendilerine yer yoktu.

⁶Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.

⁸Aynı yörede, sürülerinin yanında nöbet tutarak geceyi kırlarda geçiren çobanlar vardı.

⁷Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.

⁹Rab'bin bir meleği onlara göründü ve Rab'bin görkemi çevrelerini aydınlattı. Büyük bir korkuya kapıldılar.

⁸I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.

¹⁰Melek ise onlara, «Korkmayın!» dedi. «Size, tüm halk için büyük sevinç kaynağı olacak bir müjde getiriyorum: bugün size, Davut'un kentinde bir Kurtarıcı doğdu. Bu, Rab olan Mesih'tir.

⁹Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.

¹²Ve işte size bir işaret: kundağa sarılmış ve yemlikte yatan bir bebek bulacaksınız.»

¹⁰Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.

¹³Birdenbire meleğin yanında, göksel ordulardan oluşan büyük bir topluluk belirdi. Tanrı'yı överek, «En yücelerde Tanrı'ya yücelik olsun, yeryüzünde O'nun hoşnut kaldığı insanlara esenlik olsun!» dediler.

¹¹Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.

¹⁵Melekler yanlarından ayrılıp göğe çekildikten sonra çobanlar birbirlerine, «Haydi, Beytlehem'e gidelim, Rab'bin bize bildirdiği bu olayı görelim» dediler.

¹²Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.»

¹⁶Aceleyle gidip Meryem'le Yusuf'u ve yemlikte yatan bebeği buldular.

¹³I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:

¹⁷Onları görünce, çocukla ilgili olarak kendilerine anlatılanları onlara bildirdiler.

¹⁴»Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»

¹⁸Bunu duyanların hepsi, çobanların kendilerine söylediklerine şaşıp kaldılar.

¹⁵När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»

¹⁹Meryem isebütün bu sözleri derin derin düşünerek yüreğinde sakladı.

¹⁶Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.

²⁰Çobanlar, işitip gördüklerinin tümü için Tanrı'yı yüceltip överek geri döndüler. Her şeyi, kendilerine anlatıldığı gibi bulmuşlardı.

¹⁷Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.

²¹Sekizinci gün, çocuğu sünnet etme zamanı gelince, kendisine İsa adı verildi. Bu, O'nun ana rahmine düşmesinden önce meleğin O'na vermiş olduğu isimdi.

¹⁸Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

²²Musa'nın Yasasına göre arınma günlerinin bitiminde Yusuf'la Meryem çocuğu Rab'be adamak için Kudüs'e götürdüler.

¹⁹Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.

²³Nitekim Rab'bin Yasasında, «İlk doğan her erkek çocuk Rab'be adanmış sayılacak» diye yazılmıştır.

²⁰Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.

²⁴Ayrıca Rab'bin Yasasında buyrulduğu gibi, kurban olarak «bir çift kumru ya da iki güvercin yavrusu» sunacaklardı.

²¹När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.

²⁵O sırada Kudüs'te Şimon adında bir adam vardı. Doğru ve dindar biri olan bu adam, İsrail'in teselli edileceği zamanı özlemle bekliyordu. Kutsal Ruh onun üzerindeydi.

²²Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren,

²⁶Rab'bin Mesihini görmeden kendisinin ölmeyeceği ona Kutsal Ruh tarafından bildirilmişti.

²³enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren»,

²⁷Böylece Şimon, Ruh'un yönlendirmesiyle tapınağa geldi. Küçük İsa'nın annesi babası, Kutsal Yasa'nın ilgili kuralını yerine getirmek üzere O'nu içeri getirdiklerinde, Şimon O'nu kucağına aldı ve Tanrı'yı överek şöyle dedi:

²⁴så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag.

²⁹«Ey Rabbim, vermiş olduğun sözü tuttun; kulun olan ben artık huzur içinde ölebilirim.

²⁵I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.

³⁰Çünkü senin sağladığın ve tüm halkların gözü önünde hazırladığın kurtuluşu, ulusları aydınlatıp halkın İsrail'e yücelik kazandıracak ışığı gözlerimle gördüm.»

²⁶Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.

³³İsa'nın annesiyle babası, O'nun hakkında söylenenlere şaştılar.

²⁷Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,

³⁴Şimon onları kutsayıp çocuğun annesi Meryem'e şöyle dedi: «Bu çocuk, İsrail'de birçok kişinin düşmesine ya da yükselmesine yol açmak ve aleyhinde konuşulacak bir belirti olmak üzere belirlenmiştir.

²⁸då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:

³⁵Senin kalbine de âdeta bir kılıç saplanacak. Bütün bunlar, birçoklarının yüreğindeki düşüncelerin açığa çıkması için olacak.»

²⁹»Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,

³⁶Aşer oymağından Fanuel'in kızı Anna adında çok yaşlı bir kadın peygamber vardı. Genç kız olarak evlenip kocasıyla yedi yıl yaşadıktan sonra dul kalmıştı. Şimdi seksen dört yaşındaydı. Tapınaktan ayrılmıyor, oruç tutup dua ederek gece gündüz Tanrı'ya tapınıyordu.

³⁰ty mina ögon hava sett din frälsning,

³⁸Tam o sırada ortaya çıkan Anna, Tanrı'ya şükretti ve Kudüs'ün kurtuluşunu bekleyen herkese bu çocuktan söz etmeye başladı.

³¹vilken du har berett till att skådas av alla folk:

³⁹Yusuf'la Meryem, Rab'bin Yasasında öngörülen her şeyi yerine getirdikten sonra Celile'ye, kendi kentleri olan Nasıra'ya döndüler.

³²ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.»

⁴⁰Çocuk büyüyor, güçleniyor ve bilgelikte yetkinleşiyordu. Tanrı'nın lütfu O'nun üzerindeydi.

³³Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.

⁴¹İsa'nın annesi babası her yıl Fısıh bayramında Kudüs'e giderlerdi.

³⁴Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.

⁴²İsa on iki yaşına gelince, bayram geleneğine uyarak yine gittiler.

³⁵Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.»

⁴³Bayramdan sonra eve dönerlerken küçük İsa Kudüs'te kaldı. Bunu farketmeyen annesi babası, çocuğun yol arkadaşlarıyla birlikte olduğunu sanarak bir günlük yol gittiler. Sonra O'nu akrabalar ve dostlar arasında aramaya başladılar.

³⁶Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,

⁴⁵Bulamayınca O'nu araya araya Kudüs'e döndüler.

³⁷och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.

⁴⁶Üç gün sonra O'nu tapınakta buldular. Din öğretmenleri arasında oturmuş, hem onları dinliyor, hem sorular soruyordu.

³⁸Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.

⁴⁷O'nu dinleyen herkes, zekâsına ve verdiği cevaplara hayran kaldı.

³⁹Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.

⁴⁸Annesi babası O'nu görünce şaşırdılar. Annesi O'na, «Çocuğum, bize bunu niçin yaptın? Bak, babanla ben büyük kaygı içinde seni arayıp durduk» dedi.

⁴⁰Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.

⁴⁹O da onlara, «Beni niçin arayıp durdunuz?» dedi. «Babamın evinde bulunmam gerektiğini bilmiyor muydunuz?»

⁴¹Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem.

⁵⁰Ne var ki onlar, bu sözle ne demek istediğini anlamadılar.

⁴²När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden.

⁵¹İsa onlarla birlikte yola çıkıp Nasıra'ya döndü. Onların sözünü dinlerdi. Annesi bütün bu olup bitenleri yüreğinde sakladı.

⁴³Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.

⁵²İsa bilgelikte ve boyda gelişiyor, Tanrı'nın ve insanların beğenisini kazanıyordu.

⁴⁴De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.

⁴⁵När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom.

⁴⁶Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem;

⁴⁷och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar.

⁴⁸När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»

⁴⁹Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?»

⁵⁰Men de förstodo icke det som han talade till dem.

⁵¹Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta.

⁵²Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.