¹Now these are the names of the sons of Israel, who came into Egypt (every man and his household came with Jacob):

¹Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:

²Reuben, Simeon, Levi, and Judah,

²Ruben, Simeon, Levi och Juda,

³Issachar, Zebulun, and Benjamin,

³Isaskar, Sebulon och Benjamin,

⁴Dan and Naphtali, Gad and Asher.

⁴Dan och Naftali, Gad och Aser.

⁵All the souls who came out of Jacob’s body were seventy souls, and Joseph was in Egypt already.

⁵Tillsammans utgjorde de som hade utgått från Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i Egypten.

⁶Joseph died, as did all his brothers, and all that generation.

⁶Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet.

⁷The children of Israel were fruitful, and increased abundantly, and multiplied, and grew exceedingly mighty; and the land was filled with them.

⁷Men Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.

⁸Now there arose a new king over Egypt, who didn’t know Joseph.

⁸Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef.

⁹He said to his people, “Behold, the people of the children of Israel are more and mightier than we.

⁹Och denne sade till sitt folk: »Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt.

¹⁰Come, let us deal wisely with them, lest they multiply, and it happen that when any war breaks out, they also join themselves to our enemies, and fight against us, and escape out of the land.”

¹⁰Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet.»

¹¹Therefore they set taskmasters over them to afflict them with their burdens. They built storage cities for Pharaoh: Pithom and Raamses.

¹¹Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses.

¹²But the more they afflicted them, the more they multiplied and the more they spread out. They were grieved because of the children of Israel.

¹²Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn.

¹³The Egyptians ruthlessly made the children of Israel serve,

¹³Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten

¹⁴and they made their lives bitter with hard service, in mortar and in brick, and in all kinds of service in the field, all their service, in which they ruthlessly made them serve.

¹⁴och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra

¹⁵The king of Egypt spoke to the Hebrew midwives, of whom the name of the one was Shiphrah, and the name of the other Puah,

¹⁵Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjälpte barnaföderskorna,

¹⁶and he said, “When you perform the duty of a midwife to the Hebrew women, and see them on the birth stool; if it is a son, then you shall kill him; but if it is a daughter, then she shall live.”

¹⁶han sade: »När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva.»

¹⁷But the midwives feared God, The Hebrew word rendered “God” is “Elohim.” and didn’t do what the king of Egypt commanded them, but saved the baby boys alive.

¹⁷Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke såsom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva.

¹⁸The king of Egypt called for the midwives, and said to them, “Why have you done this thing, and have saved the boys alive?”

¹⁸Då kallade konungen i Egypten hjälpkvinnorna till sig och sade till dem: »Varför gören I så och låten barnen leva?»

¹⁹The midwives said to Pharaoh, “Because the Hebrew women aren’t like the Egyptian women; for they are vigorous, and give birth before the midwife comes to them.”

¹⁹Hjälpkvinnorna svarade Farao: »De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött.»

²⁰God dealt well with the midwives, and the people multiplied, and grew very mighty.

²⁰Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt.

²¹It happened, because the midwives feared God, that he gave them families.

²¹Eftersom hjälpkvinnorna fruktade Gud, lät han deras hus förkovras.

²²Pharaoh commanded all his people, saying, “You shall cast every son who is born into the river, and every daughter you shall save alive.”

²²Då bjöd Farao allt sitt folk och sade: »Alla nyfödda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mån I låta leva.»