¹Therefore, holy brothers, partakers of a heavenly calling, consider the Apostle and High Priest of our confession, Jesus;

¹Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus,

²who was faithful to him who appointed him, as also was Moses in all his house.

²huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var »trogen i hela hans hus».

³For he has been counted worthy of more glory than Moses, inasmuch as he who built the house has more honor than the house.

³Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset.

⁴For every house is built by someone; but he who built all things is God.

⁴Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.

⁵Moses indeed was faithful in all his house as a servant, for a testimony of those things which were afterward to be spoken,

⁵Och väl var Moses »trogen i hela hans hus», såsom »tjänare», till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;

⁶but Christ is faithful as a Son over his house; whose house we are, if we hold fast our confidence and the glorying of our hope firm to the end.

⁶men Kristus var trogen såsom »son», en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.

⁷Therefore, even as the Holy Spirit says, “Today if you will hear his voice,

⁷Så säger den helige Ande: »I dag, om I fån höra hans röst,

⁸don’t harden your hearts, as in the rebellion, like as in the day of the trial in the wilderness,

⁸mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,

⁹where your fathers tested me by proving me, and saw my works for forty years.

⁹där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.

¹⁰Therefore I was displeased with that generation, and said, ‘They always err in their heart, but they didn’t know my ways;’

¹⁰Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av mina vägar.

¹¹as I swore in my wrath, ‘They will not enter into my rest.’” Psalm 95:7-11

¹¹Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila.»

¹²Beware, brothers, lest perhaps there be in any one of you an evil heart of unbelief, in falling away from the living God;

¹²Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,

¹³but exhort one another day by day, so long as it is called “today”; lest any one of you be hardened by the deceitfulness of sin.

¹³utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter »i dag», på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.

¹⁴For we have become partakers of Christ, if we hold fast the beginning of our confidence firm to the end:

¹⁴Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.

¹⁵while it is said, “Today if you will hear his voice, don’t harden your hearts, as in the rebellion.” Psalm 95:7-8

¹⁵När det nu säges: »I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig»,

¹⁶For who, when they heard, rebelled? No, didn’t all those who came out of Egypt by Moses?

¹⁶vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten?

¹⁷With whom was he displeased forty years? Wasn’t it with those who sinned, whose bodies fell in the wilderness?

¹⁷Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de »vilkas kroppar föllo i öknen»?

¹⁸To whom did he swear that they wouldn’t enter into his rest, but to those who were disobedient?

¹⁸Och vilka gällde den ed som han svor, att de »icke skulle komma in i hans vila», vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?

¹⁹We see that they were not able to enter in because of unbelief.

¹⁹Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin.