¹“Why aren’t times laid up by the Almighty? Why don’t those who know him see his days?

¹Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?

²There are people who remove the landmarks. They violently take away flocks, and feed them.

²Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;

³They drive away the donkey of the fatherless, and they take the widow’s ox for a pledge.

³de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.

⁴They turn the needy out of the way. The poor of the earth all hide themselves.

⁴Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.

⁵Behold, as wild donkeys in the desert, they go forth to their work, seeking diligently for food. The wilderness yields them bread for their children.

⁵Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.

⁶They cut their provender in the field. They glean the vineyard of the wicked.

⁶På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.

⁷They lie all night naked without clothing, and have no covering in the cold.

⁷Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.

⁸They are wet with the showers of the mountains, and embrace the rock for lack of a shelter.

⁸Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.

⁹There are those who pluck the fatherless from the breast, and take a pledge of the poor,

⁹Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.

¹⁰So that they go around naked without clothing. Being hungry, they carry the sheaves.

¹⁰Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.

¹¹They make oil within the walls of these men. They tread wine presses, and suffer thirst.

¹¹Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.

¹²From out of the populous city, men groan. The soul of the wounded cries out, yet God doesn’t regard the folly.

¹²Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.

¹³“These are of those who rebel against the light. They don’t know its ways, nor stay in its paths.

¹³Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.

¹⁴The murderer rises with the light. He kills the poor and needy. In the night he is like a thief.

¹⁴Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.

¹⁵The eye also of the adulterer waits for the twilight, saying, ‘No eye shall see me.’ He disguises his face.

¹⁵Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.

¹⁶In the dark they dig through houses. They shut themselves up in the daytime. They don’t know the light.

¹⁶När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.

¹⁷For the morning is to all of them like thick darkness, for they know the terrors of the thick darkness.

¹⁷Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.

¹⁸“They are foam on the surface of the waters. Their portion is cursed in the earth. They don’t turn into the way of the vineyards.

¹⁸»Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.

¹⁹Drought and heat consume the snow waters, so does Sheol Sheol is the place of the dead. those who have sinned.

¹⁹Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat.

²⁰The womb shall forget him. The worm shall feed sweetly on him. He shall be no more remembered. Unrighteousness shall be broken as a tree.

²⁰Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.

²¹He devours the barren who don’t bear. He shows no kindness to the widow.

²¹Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»

²²Yet God preserves the mighty by his power. He rises up who has no assurance of life.

²²Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;

²³God gives them security, and they rest in it. His eyes are on their ways.

²³han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.

²⁴They are exalted; yet a little while, and they are gone. Yes, they are brought low, they are taken out of the way as all others, and are cut off as the tops of the ears of grain.

²⁴När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.

²⁵If it isn’t so now, who will prove me a liar, and make my speech worth nothing?”

²⁵Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?