1Remember, Yahweh, what has come on us: Look, and see our reproach.
1Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2Our inheritance is turned to strangers, Our houses to aliens.
2Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3We are orphans and fatherless; Our mothers are as widows.
3Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4We have drunken our water for money; Our wood is sold to us.
4Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5Our pursuers are on our necks: We are weary, and have no rest.
5Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6We have given the hand to the Egyptians, To the Assyrians, to be satisfied with bread.
6Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7Our fathers sinned, and are no more; We have borne their iniquities.
7Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8Servants rule over us: There is none to deliver us out of their hand.
8Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9We get our bread at the peril of our lives, Because of the sword of the wilderness.
9Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10Our skin is black like an oven, Because of the burning heat of famine.
10Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11They ravished the women in Zion, The virgins in the cities of Judah.
11Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12Princes were hanged up by their hand: The faces of elders were not honored.
12Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13The young men bare the mill; The children stumbled under the wood.
13Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14The elders have ceased from the gate, The young men from their music.
14De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15The joy of our heart is ceased; Our dance is turned into mourning.
15Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16The crown is fallen from our head: Woe to us! for we have sinned.
16Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17For this our heart is faint; For these things our eyes are dim;
17Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18For the mountain of Zion, which is desolate: The foxes walk on it.
18för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19You, Yahweh, remain forever; Your throne is from generation to generation.
19Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20Why do you forget us forever, And forsake us so long time?
20Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21Turn us to yourself, Yahweh, and we shall be turned. Renew our days as of old.
21Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22But you have utterly rejected us; You are very angry against us.
22Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?