¹It happened, when he went into the house of one of the rulers of the Pharisees on a Sabbath to eat bread, that they were watching him.

¹När han på en sabbat hade kommit in till en av de förnämligaste fariséerna för att intaga en måltid, hände sig, medan man där vaktade på honom,

²Behold, a certain man who had dropsy was in front of him.

²att en vattusiktig man kom dit och stod framför honom.

³Jesus, answering, spoke to the lawyers and Pharisees, saying, “Is it lawful to heal on the Sabbath?”

³Då tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariséerna: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten, eller är det icke lovligt?»

⁴But they were silent. He took him, and healed him, and let him go.

⁴Men de tego. Då tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och lät honom gå.

⁵He answered them, “Which of you, if your son TR reads “donkey” instead of “son” or an ox fell into a well, wouldn’t immediately pull him out on a Sabbath day?”

⁵Sedan sade han till dem: »Om någon av eder har en åsna eller en oxe som faller i en brunn, går han icke då strax och drager upp den, jämväl på sabbatsdagen?»

⁶They couldn’t answer him regarding these things.

⁶Och de förmådde icke svara något härpå.

⁷He spoke a parable to those who were invited, when he noticed how they chose the best seats, and said to them,

⁷Då han nu märkte huru gästerna utvalde åt sig de främsta platserna, framställde han för dem en liknelse; han sade till dem:

⁸ “When you are invited by anyone to a marriage feast, don’t sit in the best seat, since perhaps someone more honorable than you might be invited by him,

⁸»När du av någon har blivit bjuden till bröllop, så tag icke den främsta platsen vid bordet. Ty kanhända finnes bland gästerna någon som är mer ansedd än du,

⁹ and he who invited both of you would come and tell you, ‘Make room for this person.’ Then you would begin, with shame, to take the lowest place.

⁹och då kommer till äventyrs den som har bjudit både dig och honom och säger till dig: 'Giv plats åt denne'; och så måste du med skam intaga den nedersta platsen.

¹⁰ But when you are invited, go and sit in the lowest place, so that when he who invited you comes, he may tell you, ‘Friend, move up higher.’ Then you will be honored in the presence of all who sit at the table with you.

¹⁰Nej, när du har blivit bjuden, så gå och tag den nedersta platsen vid bordet. Ty det kan då hända att den som har bjudit dig säger till dig, när han kommer: 'Min vän, stig högre upp.' Då vederfares dig heder inför alla de andra bordsgästerna.

¹¹ For everyone who exalts himself will be humbled, and whoever humbles himself will be exalted.”

¹¹Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

¹²He also said to the one who had invited him, “When you make a dinner or a supper, don’t call your friends, nor your brothers, nor your kinsmen, nor rich neighbors, or perhaps they might also return the favor, and pay you back.

¹²Han sade ock till den som hade bjudit honom: »När du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får vedergällning.

¹³ But when you make a feast, ask the poor, the maimed, the lame, or the blind;

¹³Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda.

¹⁴ and you will be blessed, because they don’t have the resources to repay you. For you will be repaid in the resurrection of the righteous.”

¹⁴Salig är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skall du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse.»

¹⁵When one of those who sat at the table with him heard these things, he said to him, “Blessed is he who will feast in the Kingdom of God!”

¹⁵Då nu en av de andra vid bordet hörde detta, sade denne till honom: »Salig är den som får bliva bordsgäst i Guds rike!»

¹⁶But he said to him, “A certain man made a great supper, and he invited many people.

¹⁶Då sade han till honom: »En man tillredde ett stort gästabud och bjöd många.

¹⁷ He sent out his servant at supper time to tell those who were invited, ‘Come, for everything is ready now.’

¹⁷Och när gästabudet skulle hållas, sände han ut sin tjänare och lät säga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu är allt redo.'

¹⁸ They all as one began to make excuses. “The first said to him, ‘I have bought a field, and I must go and see it. Please have me excused.’

¹⁸Men de begynte alla strax ursäkta sig. Den förste sade till honom: 'Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'

¹⁹ “Another said, ‘I have bought five yoke of oxen, and I must go try them out. Please have me excused.’

¹⁹En annan sade: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'

²⁰ “Another said, ‘I have married a wife, and therefore I can’t come.’

²⁰Åter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och därför kan jag icke komma.'

²¹ “That servant came, and told his lord these things. Then the master of the house, being angry, said to his servant, ‘Go out quickly into the streets and lanes of the city, and bring in the poor, maimed, blind, and lame.’

²¹Och tjänaren kom igen och omtalade detta för sin herre. Då blev husbonden vred och sade till sin tjänare: 'Gå strax ut på gator och gränder i staden, och för hitin fattiga och krymplingar och blinda och halta.'

²² “The servant said, ‘Lord, it is done as you commanded, and there is still room.’

²²Sedan sade tjänaren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort, men har är ännu rum.'

²³ “The lord said to the servant, ‘Go out into the highways and hedges, and compel them to come in, that my house may be filled.

²³Då sade herren till tjänaren: 'Gå ut på vägar och stigar, och nödga människorna att komma hitin, så att mitt hus bliver fullt.

²⁴ For I tell you that none of those men who were invited will taste of my supper.’”

²⁴Ty jag säger eder att ingen av de män som voro bjudna skall smaka sin måltid.'»

²⁵Now great multitudes were going with him. He turned and said to them,

²⁵Och mycket folk gick med honom; och han vände sig om och sade till dem:

²⁶ “If anyone comes to me, and doesn’t disregard or, hate his own father, mother, wife, children, brothers, and sisters, yes, and his own life also, he can’t be my disciple.

²⁶»Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge.

²⁷ Whoever doesn’t bear his own cross, and come after me, can’t be my disciple.

²⁷Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge.

²⁸ For which of you, desiring to build a tower, doesn’t first sit down and count the cost, to see if he has enough to complete it?

²⁸Ty om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke då först ned och beräknar kostnaden och mer till, om han äger vad som behöves för att bygga det färdigt?

²⁹ Or perhaps, when he has laid a foundation, and is not able to finish, everyone who sees begins to mock him,

²⁹Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom

³⁰ saying, ‘This man began to build, and wasn’t able to finish.’

³⁰och säga: 'Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk.'

³¹ Or what king, as he goes to encounter another king in war, will not sit down first and consider whether he is able with ten thousand to meet him who comes against him with twenty thousand?

³¹Eller om en konung vill draga ut i krig för att drabba samman med en annan konung, sätter han sig icke då först ned och tänker efter, om han förmår att med tio tusen möta den som kommer emot honom med tjugu tusen?

³² Or else, while the other is yet a great way off, he sends an envoy, and asks for conditions of peace.

³²Om så icke är, måste han ju, medan den andre ännu är långt borta, skicka sändebud och underhandla om fred.

³³ So therefore whoever of you who doesn’t renounce all that he has, he can’t be my disciple.

³³Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger. --

³⁴ Salt is good, but if the salt becomes flat and tasteless, with what do you season it?

³⁴Så är väl saltet en god sak, men om till och med saltet mister sin sälta, varmed skall man då återställa dess kraft?

³⁵ It is fit neither for the soil nor for the manure pile. It is thrown out. He who has ears to hear, let him hear.”

³⁵Varken för jorden eller för gödselhögen är det tjänligt; man kastar ut det. Den som har öron till att höra, han höre.»