¹It was now two days before the feast of the Passover and the unleavened bread, and the chief priests and the scribes sought how they might seize him by deception, and kill him.

¹Två dagar därefter var det påsk och det osyrade brödets högtid. Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att gripa honom med list och döda honom.

²For they said, “Not during the feast, because there might be a riot of the people.”

²De sade nämligen: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»

³While he was at Bethany, in the house of Simon the leper, as he sat at the table, a woman came having an alabaster jar of ointment of pure nard—very costly. She broke the jar, and poured it over his head.

³Men när han var i Betania, i Simon den spetälskes hus, och där låg till bords, kom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med smörjelse av dyrbar äkta nardus. Och hon bröt sönder flaskan och göt ut smörjelsen över hans huvud.

⁴But there were some who were indignant among themselves, saying, “Why has this ointment been wasted?

⁴Några som voro där blevo då misslynta och sade till varandra: »Varför skulle denna smörjelse förspillas?

⁵For this might have been sold for more than three hundred denarii, 300 denarii was about a years wages for an agricultural laborer. and given to the poor.” They grumbled against her.

⁵Man hade ju kunnat sälja den för mer än tre hundra silverpenningar och giva dessa åt de fattiga.» Och de talade hårda ord till henne.

⁶But Jesus said, “Leave her alone. Why do you trouble her? She has done a good work for me.

⁶Men Jesus sade: »Låten henne vara. Varför oroen I henne? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.

⁷ For you always have the poor with you, and whenever you want to, you can do them good; but you will not always have me.

⁷De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och närhelst I viljen kunnen I göra dem gott, men mig haven I icke alltid.

⁸ She has done what she could. She has anointed my body beforehand for the burying.

⁸Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i förväg smort min kropp såsom en tillredelse till min begravning.

⁹ Most certainly I tell you, wherever this Good News may be preached throughout the whole world, that which this woman has done will also be spoken of for a memorial of her.”

⁹Och sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»

¹⁰Judas Iscariot, who was one of the twelve, went away to the chief priests, that he might deliver him to them.

¹⁰Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till översteprästerna och ville förråda honom åt dem.

¹¹They, when they heard it, were glad, and promised to give him money. He sought how he might conveniently deliver him.

¹¹När de hörde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en summa penningar. Sedan sökte han efter tillfälle att förråda honom, då lägligt var.

¹²On the first day of unleavened bread, when they sacrificed the Passover, his disciples asked him, “Where do you want us to go and prepare that you may eat the Passover?”

¹²På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, sade hans lärjungar till honom: »Vart vill du att vi skola gå och reda till, så att du kan äta påskalammet?»

¹³He sent two of his disciples, and said to them, “Go into the city, and there you will meet a man carrying a pitcher of water. Follow him,

¹³Då sände han åstad två av sina lärjungar och sade till dem: »Gån in i staden; där skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom.

¹⁴ and wherever he enters in, tell the master of the house, ‘The Teacher says, “Where is the guest room, where I may eat the Passover with my disciples?”’

¹⁴Och sägen till husbonden i det hus där han går in: 'Mästaren frågar: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'

¹⁵ He will himself show you a large upper room furnished and ready. Get ready for us there.”

¹⁵Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, tillredd och ordnad för måltid; reden till åt oss där.»

¹⁶His disciples went out, and came into the city, and found things as he had said to them, and they prepared the Passover.

¹⁶Och lärjungarna begåvo sig i väg och kommo in i staden och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.

¹⁷When it was evening he came with the twelve.

¹⁷När det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.

¹⁸As they sat and were eating, Jesus said, “Most certainly I tell you, one of you will betray me—he who eats with me.”

¹⁸Och medan de lågo till bords och åto, sade Jesus: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig, 'den som äter med mig'.»

¹⁹They began to be sorrowful, and to ask him one by one, “Surely not I?” And another said, “Surely not I?”

¹⁹Då begynte de bedrövas och fråga honom, den ene efter den andre: »Icke är det väl jag?»

²⁰He answered them, “It is one of the twelve, he who dips with me in the dish.

²⁰Och han sade till dem: »Det är en av de tolv, den som jämte mig doppar i fatet.

²¹ For the Son of Man goes, even as it is written about him, but woe to that man by whom the Son of Man is betrayed! It would be better for that man if he had not been born.”

²¹Ja, Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»

²²As they were eating, Jesus took bread, and when he had blessed, he broke it, and gave to them, and said, “Take, eat. This is my body.”

²²Medan de nu åto, tog han ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt dem och sade: »Tagen detta; detta är min lekamen.»

²³He took the cup, and when he had given thanks, he gave to them. They all drank of it.

²³Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och de drucko alla därav.

²⁴He said to them, “This is my blood of the new covenant, which is poured out for many.

²⁴Och han sade till dem: »Detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många.

²⁵ Most certainly I tell you, I will no more drink of the fruit of the vine, until that day when I drink it anew in the Kingdom of God.”

²⁵Sannerligen säger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt i Guds rike.»

²⁶When they had sung a hymn, they went out to the Mount of Olives.

²⁶När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.

²⁷Jesus said to them, “All of you will be made to stumble because of me tonight, for it is written, ‘I will strike the shepherd, and the sheep will be scattered.’ Zechariah 13:7

²⁷Då sade Jesus till dem: »I skolen alla komma på fall; ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren skola förskingras.'

²⁸ However, after I am raised up, I will go before you into Galilee.”

²⁸Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»

²⁹But Peter said to him, “Although all will be offended, yet I will not.”

²⁹Då svarade Petrus honom: »Om än alla andra komma på fall, så skall dock jag det icke.»

³⁰Jesus said to him, “Most certainly I tell you, that you today, even this night, before the rooster crows twice, you will deny me three times.”

³⁰Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: Redan i denna natt, förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.»

³¹But he spoke all the more, “If I must die with you, I will not deny you.” They all said the same thing.

³¹Då försäkrade han ännu ivrigare: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra. Och de kommo till ett ställe som kallades Getsemane.

³²They came to a place which was named Gethsemane. He said to his disciples, “Sit here, while I pray.”

³²Då sade han till sina lärjungar: »Bliven kvar här, medan jag beder.»

³³He took with him Peter, James, and John, and began to be greatly troubled and distressed.

³³Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte bäva och ängslas.

³⁴He said to them, “My soul is exceedingly sorrowful, even to death. Stay here, and watch.”

³⁴Och han sade till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken.»

³⁵He went forward a little, and fell on the ground, and prayed that, if it were possible, the hour might pass away from him.

³⁵Därefter gick han litet längre bort och föll ned på jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad.

³⁶He said, “Abba, Father, all things are possible to you. Please remove this cup from me. However, not what I desire, but what you desire.”

³⁶Och han sade: »Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!»

³⁷He came and found them sleeping, and said to Peter, “Simon, are you sleeping? Couldn’t you watch one hour?

³⁷Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Simon, sover du? Förmådde du då icke vaka en kort stund?

³⁸ Watch and pray, that you may not enter into temptation. The spirit indeed is willing, but the flesh is weak.”

³⁸Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»

³⁹Again he went away, and prayed, saying the same words.

³⁹Och han gick åter bort och bad och sade samma ord.

⁴⁰Again he returned, and found them sleeping, for their eyes were very heavy, and they didn’t know what to answer him.

⁴⁰När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom.

⁴¹He came the third time, and said to them, “Sleep on now, and take your rest. It is enough. The hour has come. Behold, the Son of Man is betrayed into the hands of sinners.

⁴¹För tredje gången kom han tillbaka och sade då till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Det är nog. Stunden är kommen. Människosonen skall nu bliva överlämnad i syndarnas händer.

⁴² Arise, let us be going. Behold, he who betrays me is at hand.”

⁴²Stån upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära.»

⁴³Immediately, while he was still speaking, Judas, one of the twelve, came—and with him a multitude with swords and clubs, from the chief priests, the scribes, and the elders.

⁴³Och i detsamma, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en folkskara med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärde och de äldste.

⁴⁴Now he who betrayed him had given them a sign, saying, “Whomever I will kiss, that is he. Seize him, and lead him away safely.”

⁴⁴Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa och föra bort under säker bevakning.»

⁴⁵When he had come, immediately he came to him, and said, “Rabbi! Rabbi!” and kissed him.

⁴⁵Och när han nu kom dit, trädde han strax fram till honom och sade: »Rabbi!» och kysste honom häftigt.

⁴⁶They laid their hands on him, and seized him.

⁴⁶Då grepo de Jesus och togo honom fången.

⁴⁷But a certain one of those who stood by drew his sword, and struck the servant of the high priest, and cut off his ear.

⁴⁷Men en av dem som stodo där bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

⁴⁸Jesus answered them, “Have you come out, as against a robber, with swords and clubs to seize me?

⁴⁸Och Jesus talade till dem och sade: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig.

⁴⁹ I was daily with you in the temple teaching, and you didn’t arrest me. But this is so that the Scriptures might be fulfilled.”

⁴⁹Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju fullbordas.»

⁵⁰They all left him, and fled.

⁵⁰Då övergåvo de honom alla och flydde.

⁵¹A certain young man followed him, having a linen cloth thrown around himself, over his naked body. The young men grabbed him,

⁵¹Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i ett linnekläde, som var kastat över blotta kroppen; honom grepo de.

⁵²but he left the linen cloth, and fled from them naked.

⁵²Men han lämnade linneklädet kvar och flydde undan naken.

⁵³They led Jesus away to the high priest. All the chief priests, the elders, and the scribes came together with him.

⁵³Så förde de nu Jesus bort till översteprästen, och där församlade sig alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärde.

⁵⁴Peter had followed him from a distance, until he came into the court of the high priest. He was sitting with the officers, and warming himself in the light of the fire.

⁵⁴Och Petrus följde honom på avstånd ända in på översteprästens gård; där satt han sedan tillsammans med tjänarna och värmde sig vid elden.

⁵⁵Now the chief priests and the whole council sought witnesses against Jesus to put him to death, and found none.

⁵⁵Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; men de funno intet.

⁵⁶For many gave false testimony against him, and their testimony didn’t agree with each other.

⁵⁶Ty väl vittnade många falskt mot honom, men vittnesbörden stämde icke överens.

⁵⁷Some stood up, and gave false testimony against him, saying,

⁵⁷Och några stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:

⁵⁸“We heard him say, ‘I will destroy this temple that is made with hands, and in three days I will build another made without hands.’”

⁵⁸»Vi hava själva hört honom säga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som är gjort med händer, och skall sedan på tre dagar bygga upp ett annat, som icke är gjort med händer.'»

⁵⁹Even so, their testimony did not agree.

⁵⁹Men icke ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens.

⁶⁰The high priest stood up in the midst, and asked Jesus, “Have you no answer? What is it which these testify against you?”

⁶⁰Då stod översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus och sade: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»

⁶¹But he stayed quiet, and answered nothing. Again the high priest asked him, “Are you the Christ, the Son of the Blessed?”

⁶¹Men han teg och svarade intet. Åter frågade översteprästen honom och sade till honom: »Är du Messias, den Högtlovades Son?»

⁶²Jesus said, “I am. You will see the Son of Man sitting at the right hand of Power, and coming with the clouds of the sky.”

⁶²Jesus svarade: »Jag är det. Och I skolen få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar.»

⁶³The high priest tore his clothes, and said, “What further need have we of witnesses?

⁶³Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad behöva vi mer några vittnen?

⁶⁴You have heard the blasphemy! What do you think?” They all condemned him to be worthy of death.

⁶⁴I hörden hädelsen. Vad synes eder?» Då dömde de alla honom skyldig till döden.

⁶⁵Some began to spit on him, and to cover his face, and to beat him with fists, and to tell him, “Prophesy!” The officers struck him with the palms of their hands.

⁶⁵Och några begynte spotta på honom; och sedan de hade höljt över hans ansikte, slogo de honom på kinderna med knytnävarna och sade till honom: »Profetera.» Också rättstjänarna slogo honom på kinderna.

⁶⁶As Peter was in the courtyard below, one of the maids of the high priest came,

⁶⁶Medan nu Petrus befann sig därnere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor dit.

⁶⁷and seeing Peter warming himself, she looked at him, and said, “You were also with the Nazarene, Jesus!”

⁶⁷Och när hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: »Också du var med nasaréen, denne Jesus.»

⁶⁸But he denied it, saying, “I neither know, nor understand what you are saying.” He went out on the porch, and the rooster crowed.

⁶⁸Men han nekade och sade: »Jag varken vet eller förstår vad du menar.» Sedan gick han ut på den yttre gården.

⁶⁹The maid saw him, and began again to tell those who stood by, “This is one of them.”

⁶⁹När tjänstekvinnan då fick se honom där, begynte hon åter säga till dem som stodo bredvid: »Denne är en av dem.»

⁷⁰But he again denied it. After a little while again those who stood by said to Peter, “You truly are one of them, for you are a Galilean, and your speech shows it.”

⁷⁰Då nekade han åter. Litet därefter sade återigen de som stodo där bredvid till Petrus: »Förvisso är du en av dem; du är ju också en galilé.»

⁷¹But he began to curse, and to swear, “I don’t know this man of whom you speak!”

⁷¹Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den man som I talen om.»

⁷²The rooster crowed the second time. Peter remembered the word, how that Jesus said to him, “Before the rooster crows twice, you will deny me three times.” When he thought about that, he wept.

⁷²Och i detsamma gol hanen för andra gången. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.» Och han brast ut i gråt.