¹They came to the other side of the sea, into the country of the Gadarenes.

¹Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.

²When he had come out of the boat, immediately a man with an unclean spirit met him out of the tombs.

²Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;

³He lived in the tombs. Nobody could bind him any more, not even with chains,

³han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;

⁴because he had been often bound with fetters and chains, and the chains had been torn apart by him, and the fetters broken in pieces. Nobody had the strength to tame him.

⁴ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.

⁵Always, night and day, in the tombs and in the mountains, he was crying out, and cutting himself with stones.

⁵Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.

⁶When he saw Jesus from afar, he ran and bowed down to him,

⁶När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom

⁷and crying out with a loud voice, he said, “What have I to do with you, Jesus, you Son of the Most High God? I adjure you by God, don’t torment me.”

⁷och ropade med hög röst och sade: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.»

⁸For he said to him, “Come out of the man, you unclean spirit!”

⁸Jesus skulle nämligen just säga till honom: »Far ut ur mannen, du orena ande.»

⁹He asked him, “What is your name?” He said to him, “My name is Legion, for we are many.”

⁹Då frågade han honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade honom: »Legion är mitt namn, ty vi äro många.»

¹⁰He begged him much that he would not send them away out of the country.

¹⁰Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.

¹¹Now on the mountainside there was a great herd of pigs feeding.

¹¹Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.

¹²All the demons begged him, saying, “Send us into the pigs, that we may enter into them.”

¹²Och de bådo honom och sade: »Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem.»

¹³At once Jesus gave them permission. The unclean spirits came out and entered into the pigs. The herd of about two thousand rushed down the steep bank into the sea, and they were drowned in the sea.

¹³Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.

¹⁴Those who fed them fled, and told it in the city and in the country. The people came to see what it was that had happened.

¹⁴Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.

¹⁵They came to Jesus, and saw him who had been possessed by demons sitting, clothed, and in his right mind, even him who had the legion; and they were afraid.

¹⁵När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.

¹⁶Those who saw it declared to them how it happened to him who was possessed by demons, and about the pigs.

¹⁶Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.

¹⁷They began to beg him to depart from their region.

¹⁷Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.

¹⁸As he was entering into the boat, he who had been possessed by demons begged him that he might be with him.

¹⁸När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.

¹⁹He didn’t allow him, but said to him, “Go to your house, to your friends, and tell them what great things the Lord has done for you, and how he had mercy on you.”

¹⁹Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: »Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.»

²⁰He went his way, and began to proclaim in Decapolis how Jesus had done great things for him, and everyone marveled.

²⁰Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.

²¹When Jesus had crossed back over in the boat to the other side, a great multitude was gathered to him; and he was by the sea.

²¹Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.

²²Behold, one of the rulers of the synagogue, Jairus by name, came; and seeing him, he fell at his feet,

²²Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter

²³and begged him much, saying, “My little daughter is at the point of death. Please come and lay your hands on her, that she may be made healthy, and live.”

²³och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.»

²⁴He went with him, and a great multitude followed him, and they pressed upon him on all sides.

²⁴Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.

²⁵A certain woman, who had an issue of blood for twelve years,

²⁵Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,

²⁶and had suffered many things by many physicians, and had spent all that she had, and was no better, but rather grew worse,

²⁶och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.

²⁷having heard the things concerning Jesus, came up behind him in the crowd, and touched his clothes.

²⁷Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.

²⁸For she said, “If I just touch his clothes, I will be made well.”

²⁸Ty hon tänkte: »Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen.»

²⁹Immediately the flow of her blood was dried up, and she felt in her body that she was healed of her affliction.

²⁹Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.

³⁰Immediately Jesus, perceiving in himself that the power had gone out from him, turned around in the crowd, and asked, “Who touched my clothes?”

³⁰Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?»

³¹His disciples said to him, “You see the multitude pressing against you, and you say, ‘Who touched me?’”

³¹Hans lärjungar sade till honom: »Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'»

³²He looked around to see her who had done this thing.

³²Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.

³³But the woman, fearing and trembling, knowing what had been done to her, came and fell down before him, and told him all the truth.

³³Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.

³⁴He said to her, “Daughter, your faith has made you well. Go in peace, and be cured of your disease.”

³⁴Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.»

³⁵While he was still speaking, people came from the synagogue ruler’s house saying, “Your daughter is dead. Why bother the Teacher any more?”

³⁵Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.»

³⁶But Jesus, when he heard the message spoken, immediately said to the ruler of the synagogue, “Don’t be afraid, only believe.”

³⁶Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.»

³⁷He allowed no one to follow him, except Peter, James, and John the brother of James.

³⁷Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.

³⁸He came to the synagogue ruler’s house, and he saw an uproar, weeping, and great wailing.

³⁸Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.

³⁹When he had entered in, he said to them, “Why do you make an uproar and weep? The child is not dead, but is asleep.”

³⁹Och han gick in och sade till dem: »Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.»

⁴⁰They ridiculed him. But he, having put them all out, took the father of the child, her mother, and those who were with him, and went in where the child was lying.

⁴⁰Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.

⁴¹Taking the child by the hand, he said to her, “Talitha cumi!” which means, being interpreted, “Girl, I tell you, get up!”

⁴¹Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita, kum» (det betyder: »Flicka, jag säger dig, stå upp»).

⁴²Immediately the girl rose up and walked, for she was twelve years old. They were amazed with great amazement.

⁴²Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.

⁴³He strictly ordered them that no one should know this, and commanded that something should be given to her to eat.

⁴³Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.