¹He said to them, “Most certainly I tell you, there are some standing here who will in no way taste death until they see the Kingdom of God come with power.”

¹Ytterligare sade han till dem: »Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike vara kommet i sin kraft.»

²After six days Jesus took with him Peter, James, and John, and brought them up onto a high mountain privately by themselves, and he was changed into another form in front of them.

²Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och förde dem ensamma upp på ett högt berg, där de voro allena. Och hans utseende förvandlades inför dem;

³His clothing became glistening, exceedingly white, like snow, such as no launderer on earth can whiten them.

³och hans kläder blevo glänsande och mycket vita, så att ingen valkare på jorden kan göra kläder så vita.

⁴Elijah and Moses appeared to them, and they were talking with Jesus.

⁴Och för dem visade sig Elias jämte Moses, och dessa samtalade med Jesus.

⁵Peter answered Jesus, “Rabbi, it is good for us to be here. Let’s make three tents: one for you, one for Moses, and one for Elijah.”

⁵Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Rabbi, här är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en.»

⁶For he didn’t know what to say, for they were very afraid.

⁶Han visste nämligen icke vad han skulle säga; så stor var deras förskräckelse.

⁷A cloud came, overshadowing them, and a voice came out of the cloud, “This is my beloved Son. Listen to him.”

⁷Då kom en sky som överskyggde dem, och ur skyn kom en röst: »Denne är min älskade Son; hören honom.»

⁸Suddenly looking around, they saw no one with them any more, except Jesus only.

⁸Och plötsligt märkte de, när de sågo sig omkring, att där icke mer fanns någon hos dem utom Jesus allena.

⁹As they were coming down from the mountain, he commanded them that they should tell no one what things they had seen, until after the Son of Man had risen from the dead.

⁹Då de sedan gingo ned från berget, bjöd han dem att de icke, förrän Människosonen hade uppstått från de döda, skulle för någon omtala vad de hade sett.

¹⁰They kept this saying to themselves, questioning what the “rising from the dead” meant.

¹⁰Och de lade märke till det ordet och begynte tala med varandra om vad som kunde menas med att han skulle uppstå från de döda.

¹¹They asked him, saying, “Why do the scribes say that Elijah must come first?”

¹¹Och de frågade honom och sade: »De skriftlärde säga ju att Elias först måste komma?»

¹²He said to them, “Elijah indeed comes first, and restores all things. How is it written about the Son of Man, that he should suffer many things and be despised?

¹²Han svarade dem: »Elias måste visserligen först komma och upprätta allt igen. Men huru kan det då vara skrivet om Människosonen att han skall lida mycket och bliva föraktad?

¹³ But I tell you that Elijah has come, and they have also done to him whatever they wanted to, even as it is written about him.”

¹³Dock, jag säger eder att Elias redan har kommit; och de förforo mot honom alldeles såsom de ville, och såsom det var skrivet att det skulle gå honom.»

¹⁴Coming to the disciples, he saw a great multitude around them, and scribes questioning them.

¹⁴När de därefter kommo till lärjungarna, sågo de att mycket folk var samlat omkring dem, och att några skriftlärde disputerade med dem.

¹⁵Immediately all the multitude, when they saw him, were greatly amazed, and running to him greeted him.

¹⁵Och strax då allt folket fick se honom, blevo de mycket häpna och skyndade fram och hälsade honom.

¹⁶He asked the scribes, “What are you asking them?”

¹⁶Då frågade han dem: »Varom disputeren I med dem?»

¹⁷One of the multitude answered, “Teacher, I brought to you my son, who has a mute spirit;

¹⁷Och en man i folkhopen svarade honom: »Mästare, jag har fört till dig min son, som är besatt av en stum ande.

¹⁸and wherever it seizes him, it throws him down, and he foams at the mouth, and grinds his teeth, and wastes away. I asked your disciples to cast it out, and they weren’t able.”

¹⁸Och varhelst denne får fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan står gossen om munnen, och han gnisslar med tänderna och bliver såsom livlös. Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de förmådde det icke.»

¹⁹He answered him, “Unbelieving generation, how long shall I be with you? How long shall I bear with you? Bring him to me.”

¹⁹Då svarade han dem och sade: »O du otrogna släkte, huru länge måste jag vara hos eder? Huru länge måste jag härda ut med eder? Fören honom till mig.»

²⁰They brought him to him, and when he saw him, immediately the spirit convulsed him, and he fell on the ground, wallowing and foaming at the mouth.

²⁰Och de förde honom till Jesus. Och strax då han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han föll ned på jorden och vältrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.

²¹He asked his father, “How long has it been since this has come to him?” He said, “From childhood.

²¹Jesus frågade då hans fader: »Huru länge har det varit så med honom?» Han svarade: »Alltsedan han var ett litet barn;

²²Often it has cast him both into the fire and into the water, to destroy him. But if you can do anything, have compassion on us, and help us.”

²²och det har ofta hänt att han har kastat honom än i elden, än i vattnet, för att förgöra honom. Men om du förmår något, så förbarma dig över oss och hjälp oss.»

²³Jesus said to him, “If you can believe, all things are possible to him who believes.”

²³Då sade Jesus till honom: »Om jag förmår, säger du. Allt förmår den som tror.»

²⁴Immediately the father of the child cried out with tears, “I believe. Help my unbelief!”

²⁴Strax ropade gossens fader och sade: »Jag tror! Hjälp min otro.»

²⁵When Jesus saw that a multitude came running together, he rebuked the unclean spirit, saying to him, “You mute and deaf spirit, I command you, come out of him, and never enter him again!”

²⁵Men när Jesus såg att folk strömmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden strängt och sade till honom: »Du stumme och döve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer in i honom.»

²⁶Having cried out, and convulsed greatly, it came out of him. The boy became like one dead; so much that most of them said, “He is dead.”

²⁶Då skriade han och slet och ryckte gossen svårt och for ut; och gossen blev såsom död, så att folket menade att han verkligen var död.

²⁷But Jesus took him by the hand, and raised him up; and he arose.

²⁷Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod då upp.

²⁸When he had come into the house, his disciples asked him privately, “Why couldn’t we cast it out?”

²⁸När Jesus därefter hade kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom, då de nu voro allena: »Varför kunde icke vi driva ut honom?»

²⁹He said to them, “This kind can come out by nothing, except by prayer and fasting.”

²⁹Han svarade dem: »Detta slag kan icke drivas ut genom något annat än bön och fasta.»

³⁰They went out from there, and passed through Galilee. He didn’t want anyone to know it.

³⁰Och de gingo därifrån och vandrade genom Galileen; men han ville icke att någon skulle få veta det.

³¹For he was teaching his disciples, and said to them, “The Son of Man is being handed over to the hands of men, and they will kill him; and when he is killed, on the third day he will rise again.”

³¹Han undervisade nämligen sina lärjungar och sade till dem: »Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer, och man skall döda honom; men tre dagar efter det att han har blivit dödad skall han uppstå igen.»

³²But they didn’t understand the saying, and were afraid to ask him.

³²Och de förstodo icke vad han sade, men de fruktade att fråga honom.

³³He came to Capernaum, and when he was in the house he asked them, “What were you arguing among yourselves on the way?”

³³Och de kommo till Kapernaum. Och när han hade kommit dit där han bodde, frågade han dem: »Vad var det I samtaladen om på vägen?»

³⁴But they were silent, for they had disputed one with another on the way about who was the greatest.

³⁴Men de tego, ty de hade på vägen talat med varandra om vilken som vore störst.

³⁵He sat down, and called the twelve; and he said to them, “If any man wants to be first, he shall be last of all, and servant of all.”

³⁵Då satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till dem: »Om någon vill vara den förste, så vare han den siste av alla och allas tjänare.»

³⁶He took a little child, and set him in their midst. Taking him in his arms, he said to them,

³⁶Och han tog ett barn och ställde det mitt ibland dem; sedan tog han det upp i famnen och sade till dem:

³⁷ “Whoever receives one such little child in my name, receives me, and whoever receives me, doesn’t receive me, but him who sent me.”

³⁷»Den som tager emot ett sådant barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan honom som har sänt mig.»

³⁸John said to him, “Teacher, we saw someone who doesn’t follow us casting out demons in your name; and we forbade him, because he doesn’t follow us.”

³⁸Johannes sade till honom: »Mästare, vi sågo huru en man som icke följer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville hindra honom, eftersom han icke följde oss.»

³⁹But Jesus said, “Don’t forbid him, for there is no one who will do a mighty work in my name, and be able quickly to speak evil of me.

³⁹Men Jesus sade: »Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraftgärning kan strax därefter tala illa om mig.

⁴⁰ For whoever is not against us is on our side.

⁴⁰Ty den som icke är emot oss, han är för oss.

⁴¹ For whoever will give you a cup of water to drink in my name, because you are Christ’s, most certainly I tell you, he will in no way lose his reward.

⁴¹Ja, den som giver eder en bägare vatten att dricka, därför att I hören Kristus till -- sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.

⁴² Whoever will cause one of these little ones who believe in me to stumble, it would be better for him if he were thrown into the sea with a millstone hung around his neck.

⁴²Och den som förför en av dessa små som tro, för honom vore det bättre, om en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet.

⁴³ If your hand causes you to stumble, cut it off. It is better for you to enter into life maimed, rather than having your two hands to go into Gehenna, or, Hell into the unquenchable fire,

⁴³Om nu din hand är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt, än att hava båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till den eld som icke utsläckes.

⁴⁴ ‘where their worm doesn’t die, and the fire is not quenched.’

⁴⁵ If your foot causes you to stumble, cut it off. It is better for you to enter into life lame, rather than having your two feet to be cast into Gehenna, or, Hell into the fire that will never be quenched—

⁴⁵Och om din fot är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet halt, än att hava båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna.

⁴⁶ ‘where their worm doesn’t die, and the fire is not quenched.’

⁴⁷ If your eye causes you to stumble, cast it out. It is better for you to enter into the Kingdom of God with one eye, rather than having two eyes to be cast into the Gehenna or, Hell of fire,

⁴⁷Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Det är bättre för dig att ingå i Guds rike enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna,

⁴⁸ ‘where their worm doesn’t die, and the fire is not quenched.’ Isaiah 66:24

⁴⁸där 'deras mask icke dör och elden icke utsläckes'.

⁴⁹ For everyone will be salted with fire, and every sacrifice will be seasoned with salt.

⁴⁹Ty var människa måste saltas med eld.

⁵⁰ Salt is good, but if the salt has lost its saltiness, with what will you season it? Have salt in yourselves, and be at peace with one another.”

⁵⁰Saltet är en god sak; men om saltet mister sin sälta, varmed skolen I då återställa dess kraft? -- Haven salt i eder och hållen frid inbördes.»