¹It happened, when Jesus had finished all these words, that he said to his disciples,

¹När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar:

² “You know that after two days the Passover is coming, and the Son of Man will be delivered up to be crucified.”

²»I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.»

³Then the chief priests, the scribes, and the elders of the people were gathered together in the court of the high priest, who was called Caiaphas.

³Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus,

⁴They took counsel together that they might take Jesus by deceit, and kill him.

⁴och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom.

⁵But they said, “Not during the feast, lest a riot occur among the people.”

⁵Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»

⁶Now when Jesus was in Bethany, in the house of Simon the leper,

⁶Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,

⁷a woman came to him having an alabaster jar of very expensive ointment, and she poured it on his head as he sat at the table.

⁷framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords.

⁸But when his disciples saw this, they were indignant, saying, “Why this waste?

⁸Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas?

⁹For this ointment might have been sold for much, and given to the poor.”

⁹Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.»

¹⁰However, knowing this, Jesus said to them, “Why do you trouble the woman? Because she has done a good work for me.

¹⁰När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.

¹¹ For you always have the poor with you; but you don’t always have me.

¹¹De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.

¹² For in pouring this ointment on my body, she did it to prepare me for burial.

¹²När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning.

¹³ Most certainly I tell you, wherever this Good News is preached in the whole world, what this woman has done will also be spoken of as a memorial of her.”

¹³Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»

¹⁴Then one of the twelve, who was called Judas Iscariot, went to the chief priests,

¹⁴Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna

¹⁵and said, “What are you willing to give me, that I should deliver him to you?” They weighed out for him thirty pieces of silver.

¹⁵och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar.

¹⁶From that time he sought opportunity to betray him.

¹⁶Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.

¹⁷Now on the first day of unleavened bread, the disciples came to Jesus, saying to him, “Where do you want us to prepare for you to eat the Passover?”

¹⁷Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?»

¹⁸He said, “Go into the city to a certain person, and tell him, ‘The Teacher says, “My time is at hand. I will keep the Passover at your house with my disciples.”’”

¹⁸Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'»

¹⁹The disciples did as Jesus commanded them, and they prepared the Passover.

¹⁹Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.

²⁰Now when evening had come, he was reclining at the table with the twelve disciples.

²⁰När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv.

²¹As they were eating, he said, “Most certainly I tell you that one of you will betray me.”

²¹Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»

²²They were exceedingly sorrowful, and each began to ask him, “It isn’t me, is it, Lord?”

²²Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?»

²³He answered, “He who dipped his hand with me in the dish, the same will betray me.

²³Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig.

²⁴ The Son of Man goes, even as it is written of him, but woe to that man through whom the Son of Man is betrayed! It would be better for that man if he had not been born.”

²⁴Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»

²⁵Judas, who betrayed him, answered, “It isn’t me, is it, Rabbi?” He said to him, “You said it.”

²⁵Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.»

²⁶As they were eating, Jesus took bread, gave thanks for TR reads “blessed” instead of “gave thanks for” it, and broke it. He gave to the disciples, and said, “Take, eat; this is my body.”

²⁶Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.»

²⁷He took the cup, gave thanks, and gave to them, saying, “All of you drink it,

²⁷Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla;

²⁸ for this is my blood of the new covenant, which is poured out for many for the remission of sins.

²⁸ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

²⁹ But I tell you that I will not drink of this fruit of the vine from now on, until that day when I drink it anew with you in my Father’s Kingdom.”

²⁹Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.»

³⁰When they had sung a hymn, they went out to the Mount of Olives.

³⁰När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.

³¹Then Jesus said to them, “All of you will be made to stumble because of me tonight, for it is written, ‘I will strike the shepherd, and the sheep of the flock will be scattered.’ Zechariah 13:7

³¹Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras.'

³² But after I am raised up, I will go before you into Galilee.”

³²Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»

³³But Peter answered him, “Even if all will be made to stumble because of you, I will never be made to stumble.”

³³Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.»

³⁴Jesus said to him, “Most certainly I tell you that tonight, before the rooster crows, you will deny me three times.”

³⁴Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.»

³⁵Peter said to him, “Even if I must die with you, I will not deny you.” All of the disciples also said likewise.

³⁵Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra lärjungarna.

³⁶Then Jesus came with them to a place called Gethsemane, and said to his disciples, “Sit here, while I go there and pray.”

³⁶Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder.»

³⁷He took with him Peter and the two sons of Zebedee, and began to be sorrowful and severely troubled.

³⁷Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas.

³⁸Then he said to them, “My soul is exceedingly sorrowful, even to death. Stay here, and watch with me.”

³⁸Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.»

³⁹He went forward a little, fell on his face, and prayed, saying, “My Father, if it is possible, let this cup pass away from me; nevertheless, not what I desire, but what you desire.”

³⁹Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!»

⁴⁰He came to the disciples, and found them sleeping, and said to Peter, “What, couldn’t you watch with me for one hour?

⁴⁰Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig!

⁴¹ Watch and pray, that you don’t enter into temptation. The spirit indeed is willing, but the flesh is weak.”

⁴¹Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»

⁴²Again, a second time he went away, and prayed, saying, “My Father, if this cup can’t pass away from me unless I drink it, your desire be done.”

⁴²Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.»

⁴³He came again and found them sleeping, for their eyes were heavy.

⁴³När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda.

⁴⁴He left them again, went away, and prayed a third time, saying the same words.

⁴⁴Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord.

⁴⁵Then he came to his disciples, and said to them, “Sleep on now, and take your rest. Behold, the hour is at hand, and the Son of Man is betrayed into the hands of sinners.

⁴⁵Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer.

⁴⁶ Arise, let’s be going. Behold, he who betrays me is at hand.”

⁴⁶Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.»

⁴⁷While he was still speaking, behold, Judas, one of the twelve, came, and with him a great multitude with swords and clubs, from the chief priest and elders of the people.

⁴⁷Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och folkets äldste.

⁴⁸Now he who betrayed him gave them a sign, saying, “Whoever I kiss, he is the one. Seize him.”

⁴⁸Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.»

⁴⁹Immediately he came to Jesus, and said, “Hail, Rabbi!” and kissed him.

⁴⁹Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig, rabbi!» och kysste honom häftigt.

⁵⁰Jesus said to him, “Friend, why are you here?” Then they came and laid hands on Jesus, and took him.

⁵⁰Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för att göra.» Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången.

⁵¹Behold, one of those who were with Jesus stretched out his hand, and drew his sword, and struck the servant of the high priest, and struck off his ear.

⁵¹Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

⁵²Then Jesus said to him, “Put your sword back into its place, for all those who take the sword will die by the sword.

⁵²Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan: ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.

⁵³ Or do you think that I couldn’t ask my Father, and he would even now send me more than twelve legions of angels?

⁵³Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?

⁵⁴ How then would the Scriptures be fulfilled that it must be so?”

⁵⁴Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste ske?»

⁵⁵In that hour Jesus said to the multitudes, “Have you come out as against a robber with swords and clubs to seize me? I sat daily in the temple teaching, and you didn’t arrest me.

⁵⁵I samma stund sade Jesus till folkskaran: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig.

⁵⁶ But all this has happened, that the Scriptures of the prophets might be fulfilled.” Then all the disciples left him, and fled.

⁵⁶Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skola fullbordas.» Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde.

⁵⁷Those who had taken Jesus led him away to Caiaphas the high priest, where the scribes and the elders were gathered together.

⁵⁷Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste hade församlat sig.

⁵⁸But Peter followed him from a distance, to the court of the high priest, and entered in and sat with the officers, to see the end.

⁵⁸Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se vad slutet skulle bliva.

⁵⁹Now the chief priests, the elders, and the whole council sought false testimony against Jesus, that they might put him to death;

⁵⁹Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom;

⁶⁰and they found none. Even though many false witnesses came forward, they found none. But at last two false witnesses came forward,

⁶⁰men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram

⁶¹and said, “This man said, ‘I am able to destroy the temple of God, and to build it in three days.’”

⁶¹och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.'»

⁶²The high priest stood up, and said to him, “Have you no answer? What is this that these testify against you?”

⁶²Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»

⁶³But Jesus held his peace. The high priest answered him, “I adjure you by the living God, that you tell us whether you are the Christ, the Son of God.”

⁶³Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.»

⁶⁴Jesus said to him, “You have said it. Nevertheless, I tell you, after this you will see the Son of Man sitting at the right hand of Power, and coming on the clouds of the sky.”

⁶⁴Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar.»

⁶⁵Then the high priest tore his clothing, saying, “He has spoken blasphemy! Why do we need any more witnesses? Behold, now you have heard his blasphemy.

⁶⁵Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen.

⁶⁶What do you think?” They answered, “He is worthy of death!”

⁶⁶Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till döden.»

⁶⁷Then they spit in his face and beat him with their fists, and some slapped him,

⁶⁷Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen,

⁶⁸saying, “Prophesy to us, you Christ! Who hit you?”

⁶⁸och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?»

⁶⁹Now Peter was sitting outside in the court, and a maid came to him, saying, “You were also with Jesus, the Galilean!”

⁶⁹Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.»

⁷⁰But he denied it before them all, saying, “I don’t know what you are talking about.”

⁷⁰Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du menar.»

⁷¹When he had gone out onto the porch, someone else saw him, and said to those who were there, “This man also was with Jesus of Nazareth.”

⁷¹När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från Nasaret.»

⁷²Again he denied it with an oath, “I don’t know the man.”

⁷²Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den mannen.»

⁷³After a little while those who stood by came and said to Peter, “Surely you are also one of them, for your speech makes you known.”

⁷³Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus: »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.»

⁷⁴Then he began to curse and to swear, “I don’t know the man!” Immediately the rooster crowed.

⁷⁴Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den mannen.» Och i detsamma gol hanen.

⁷⁵Peter remembered the word which Jesus had said to him, “Before the rooster crows, you will deny me three times.” He went out and wept bitterly.

⁷⁵Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen.