¹I have come into my garden, my sister, my bride. I have gathered my myrrh with my spice; I have eaten my honeycomb with my honey; I have drunk my wine with my milk. Friends Eat, friends! Drink, yes, drink abundantly, beloved. Beloved

¹»Ja, jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud; jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk.» ---- Äten, I kära, och dricken, ja, berusen eder av kärlek.

²I was asleep, but my heart was awake. It is the voice of my beloved who knocks: “Open to me, my sister, my love, my dove, my undefiled; for my head is filled with dew, and my hair with the dampness of the night.”

²Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta. Hör, då klappar min vän på dörren: »Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.»

³I have taken off my robe. Indeed, must I put it on? I have washed my feet. Indeed, must I soil them?

³»Jag har lagt av mina kläder; skulle jag nu åter taga dem på mig? Jag har tvagit mina fötter; skulle jag nu orena dem?»

⁴My beloved thrust his hand in through the latch opening. My heart pounded for him.

⁴Min vän räckte in sin hand genom luckan; då rördes mitt hjärta över honom.

⁵I rose up to open for my beloved. My hands dripped with myrrh, my fingers with liquid myrrh, on the handles of the lock.

⁵Jag stod upp för att öppna för min vän, och mina händer dröpo av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.

⁶I opened to my beloved; but my beloved left; and had gone away. My heart went out when he spoke. I looked for him, but I didn’t find him. I called him, but he didn’t answer.

⁶Så öppnade jag för min vän, men min vän var borta och försvunnen. Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord. Jag sökte honom, men fann honom icke; jag ropade på honom, men han svarade mig icke.

⁷The watchmen who go about the city found me. They beat me. They bruised me. The keepers of the walls took my cloak away from me.

⁷Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden, de slogo mig, de sårade mig; de ryckte av mig min mantel, väktarna på murarna.

⁸I adjure you, daughters of Jerusalem, If you find my beloved, that you tell him that I am faint with love. Friends

⁸»Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, om I finnen min vän, så sägen -- ja, vad skolen I säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!»

⁹How is your beloved better than another beloved, you fairest among women? How is your beloved better than another beloved, that you do so adjure us? Beloved

⁹»Vad är då din vän förmer än andra vänner, du skönaste bland kvinnor? Vad är din vän förmer än andra vänner, eftersom du så besvär oss?»

¹⁰My beloved is white and ruddy. The best among ten thousand.

¹⁰»Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tio tusen.

¹¹His head is like the purest gold. His hair is bushy, black as a raven.

¹¹Hans huvud är finaste guld, hans lockar palmträdsvippor, och svarta såsom korpen.

¹²His eyes are like doves beside the water brooks, washed with milk, mounted like jewels.

¹²Hans ögon likna duvor invid vattenbäckar, duvor som bada sig i mjölk och sitta invid bräddfull rand.

¹³His cheeks are like a bed of spices with towers of perfumes. His lips are like lilies, dropping liquid myrrh.

¹³Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar, skrin med doftande kryddor. Hans läppar äro röda liljor; de drypa av flytande myrra.

¹⁴His hands are like rings of gold set with beryl. His body is like ivory work overlaid with sapphires.

¹⁴Hans händer äro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja är formad av elfenben, övertäckt med safirer.

¹⁵His legs are like pillars of marble set on sockets of fine gold. His appearance is like Lebanon, excellent as the cedars.

¹⁵Hans ben äro pelare av vitaste marmor, som vila på fotstycken av finaste guld. Att se honom är såsom att se Libanon; ståtlig är han såsom en ceder.

¹⁶Lover His mouth is sweetness; yes, he is altogether lovely. This is my beloved, and this is my friend, daughters of Jerusalem.

¹⁶Hans mun är idel sötma, hela hans väsende är ljuvlighet. Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, I Jerusalems döttrar.»

¹⁷»Vart har han då gått, din vän, du skönaste bland kvinnor? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom.»