1約伯第二次受試煉又有一天， 神的眾子都來侍立在耶和華面前，撒但也來到他們中間，侍立在耶和華面前。
1Åter hände sig en dag att Guds söner kommo och trädde fram inför HERREN; och Åklagaren kom också med bland dem och trädde fram inför HERREN.
2耶和華問撒但：“你從哪裡來？”撒但回答說：“我在地上徘徊，走來走去。”
2Då frågade HERREN Åklagaren: »Varifrån kommer du?» Åklagaren svarade HERREN och sade: »Från en vandring utöver jorden och från en färd omkring på den.»
3耶和華問撒但：“你有沒有注意到我的僕人約伯？世上再也沒有一個人像他那樣完全、正直，敬畏 神，遠離罪惡。雖然你挑撥我與他作對，無緣無故使他傾家蕩產，他還是堅守自己的純全。”
3Då sade HERREN till Åklagaren: »Har du givit akt på min tjänare Job? Ty på jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som så fruktar Gud och flyr det onda; och ännu håller han fast vid sin ostrafflighet. Så har du då uppeggat mig mot honom till att utan sak fördärva honom.»
4撒但回答耶和華說：“人以皮換皮，寧可付出他所有的一切去保命。
4Åklagaren svarade HERREN och sade: »Hud för hud; allt vad man äger giver man ju för att själv slippa undan.
5只要你伸手傷害他的骨和肉，他一定當面褻瀆你。”
5Men räck ut din hand och kom vid hans kött och ben; förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig.»
6耶和華對撒但說：“好吧，他在你手中，不過，要留存他的命。”
6HERREN sade till Åklagaren: »Välan, han vare given i din hand; allenast hans liv må du skona.»
7於是撒但從耶和華面前退去，擊打約伯，使他從腳掌到頭頂都生了毒瘡。
7Så gick Åklagaren bort ifrån HERRENS ansikte och slog Job med svåra bulnader, ifrån fotbladet ända till hjässan.
8約伯坐在灰燼中，拿瓦片刮自己。
8Och han tog sig en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan.
9他妻子對他說：“難道你還要堅守自己的純全嗎？你不如放棄 神，死掉算了。”
9Då sade hans hustru till honom: »Håller du ännu fast vid din ostrafflighet? Tala fritt ut om Gud, och dö.»
10可是約伯對她說：“你說話像個愚妄的女人。難道我們從 神得福，也不應當受禍嗎？”在這一切事上，約伯並沒有用口犯罪。
10Man han svarade henne: »Du talar såsom en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi taga emot det goda av Gud, skola vi då icke också taga emot det onda?» Vid allt detta syndade Job icke med sina läppar.
11三友的慰問約伯的三個朋友，提幔人以利法、書亞人比勒達、拿瑪人瑣法，聽到這一切降在他身上的災禍，就各從自己的地方出發，相約而來對他表同情，安慰他。
11Men tre vänner till Job fingo höra om alla de olyckor som hade träffat honom, och de kommo så, var och en från sin ort; Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama. Och de avtalade med varandra att de skulle begiva sig åstad för att ömka honom och trösta honom.
12他們從遠處舉目觀望，竟認不出他來，就放聲大哭，各自撕裂外袍，向天揚起塵土，落在自己頭上。
12Men när de, ännu på avstånd, lyfte upp sina ögon och sågo att de icke mer kunde känna igen honom, brusto de ut i gråt och revo sönder sina mantlar och kastade stoft mot himmelen, ned över sina huvuden.
13他們就七天七夜與他一起坐在地上，沒有人向他說一句話，因為他們看出他極其痛苦。
13Sedan sutto de med honom på jorden i sju dagar och sju nätter, utan att någon av dem talade ett ord till honom, eftersom de sågo att hans plåga var mycket stor.