1詩歌一首，交給詩班長。全地的居民哪！你們應當向 神歡呼。（本節在《馬索拉抄本》包括細字標題）
1För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
2你們要歌頌他名的榮耀，把榮耀和讚美都歸給他。
2lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
3要對 神說：“你的作為多麼可畏！因你偉大的能力，你的仇敵必向你假意歸順。
3Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
4全地的居民都必敬拜你，向你歌頌，歌頌你的名。”（細拉）
4Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela.
5你們來看 神的作為，他向世人所作的事是可畏懼的。
5Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
6他把海變為乾地，眾人就步行過河，我們要在那裡因他歡喜。
6Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
7他以自己的權能永遠統管萬有，他的眼睛鑒察萬國，悖逆的人不可自高。（細拉）
7Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. Sela.
8萬民哪！你們要稱頌我們的 神，宣揚讚美他的聲音。
8Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
9他保全我們的性命，不使我們的腳動搖。
9ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
10 神啊！你試煉了我們，熬煉了我們，如同熬煉銀子一般。
10Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
11你使我們進入網羅，把重擔放在我們的背上。
11du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
12你使人駕車軋我們的頭，我們經過水火，你卻把我們領到豐盛之地。
12du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
13我要帶著燔祭進你的殿，我要向你還我的願，
13Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
14就是在急難的時候，我嘴唇所許的，我口裡所說的。
14dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
15我要把肥美的牲畜作燔祭，連同公綿羊的馨香祭獻給你，我並且要把公牛和公山羊獻上。（細拉）
15Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. Sela.
16所有敬畏 神的人哪！你們都要來聽，我要述說他為我所行的事。
16Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
17我曾用口向他呼求，我曾用舌頭頌讚他。
17Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
18如果我心裡偏向罪孽，主必不聽；
18Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
19 神卻垂聽了，他留心聽了我禱告的聲音。
19Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
20 神是應當稱頌的，他沒有拒絕我的禱告，也沒有使他的慈愛離開我。
20Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!