1Then answered Zophar the Naamathite, and said,
1Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2Should not the multitude of words be answered? and should a man full of talk be justified?
2Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?
3Should thy lies make men hold their peace? and when thou mockest, shall no man make thee ashamed?
3Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?
4For thou hast said, My doctrine is pure, and I am clean in thine eyes.
4Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?
5But oh that God would speak, and open his lips against thee;
5Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,
6And that he would shew thee the secrets of wisdom, that they are double to that which is! Know therefore that God exacteth of thee less than thine iniquity deserveth.
6om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
7Canst thou by searching find out God? canst thou find out the Almighty unto perfection?
7Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
8It is as high as heaven; what canst thou do? deeper than hell; what canst thou know?
8Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå?
9The measure thereof is longer than the earth, and broader than the sea.
9Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.
10If he cut off, and shut up, or gather together, then who can hinder him?
10När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?
11For he knoweth vain men: he seeth wickedness also; will he not then consider it?
11Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
12For vain men would be wise, though man be born like a wild ass's colt.
12Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.
13If thou prepare thine heart, and stretch out thine hands toward him;
13Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,
14If iniquity be in thine hand, put it far away, and let not wickedness dwell in thy tabernacles.
14om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,
15For then shalt thou lift up thy face without spot; yea, thou shalt be stedfast, and shalt not fear:
15ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.
16Because thou shalt forget thy misery, and remember it as waters that pass away:
16Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.
17And thine age shall be clearer than the noonday: thou shalt shine forth, thou shalt be as the morning.
17Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.
18And thou shalt be secure, because there is hope; yea, thou shalt dig about thee, and thou shalt take thy rest in safety.
18Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.
19Also thou shalt lie down, and none shall make thee afraid; yea, many shall make suit unto thee.
19Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
20But the eyes of the wicked shall fail, and they shall not escape, and their hope shall be as the giving up of the ghost.
20Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.