¹My soul is weary of my life; I will leave my complaint upon myself; I will speak in the bitterness of my soul.

¹Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.

²I will say unto God, Do not condemn me; shew me wherefore thou contendest with me.

²Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

³Is it good unto thee that thou shouldest oppress, that thou shouldest despise the work of thine hands, and shine upon the counsel of the wicked?

³Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

⁴Hast thou eyes of flesh? or seest thou as man seeth?

⁴Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?

⁵Are thy days as the days of man? are thy years as man's days,

⁵Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,

⁶That thou enquirest after mine iniquity, and searchest after my sin?

⁶eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,

⁷Thou knowest that I am not wicked; and there is none that can deliver out of thine hand.

⁷du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

⁸Thine hands have made me and fashioned me together round about; yet thou dost destroy me.

⁸Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

⁹Remember, I beseech thee, that thou hast made me as the clay; and wilt thou bring me into dust again?

⁹Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!

¹⁰Hast thou not poured me out as milk, and curdled me like cheese?

¹⁰Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.

¹¹Thou hast clothed me with skin and flesh, and hast fenced me with bones and sinews.

¹¹Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.

¹²Thou hast granted me life and favour, and thy visitation hath preserved my spirit.

¹²Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.

¹³And these things hast thou hid in thine heart: I know that this is with thee.

¹³Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:

¹⁴If I sin, then thou markest me, and thou wilt not acquit me from mine iniquity.

¹⁴om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.

¹⁵If I be wicked, woe unto me; and if I be righteous, yet will I not lift up my head. I am full of confusion; therefore see thou mine affliction;

¹⁵Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

¹⁶For it increaseth. Thou huntest me as a fierce lion: and again thou shewest thyself marvellous upon me.

¹⁶Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

¹⁷Thou renewest thy witnesses against me, and increasest thine indignation upon me; changes and war are against me.

¹⁷Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

¹⁸Wherefore then hast thou brought me forth out of the womb? Oh that I had given up the ghost, and no eye had seen me!

¹⁸Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

¹⁹I should have been as though I had not been; I should have been carried from the womb to the grave.

¹⁹hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

²⁰Are not my days few? cease then, and let me alone, that I may take comfort a little,

²⁰Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

²¹Before I go whence I shall not return, even to the land of darkness and the shadow of death;

²¹innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,

²²A land of darkness, as darkness itself; and of the shadow of death, without any order, and where the light is as darkness.

²²till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.