¹Then Job answered and said,

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²I know it is so of a truth: but how should man be just with God?

²Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

³If he will contend with him, he cannot answer him one of a thousand.

³Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

⁴He is wise in heart, and mighty in strength: who hath hardened himself against him, and hath prospered?

⁴Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

⁵Which removeth the mountains, and they know not: which overturneth them in his anger.

⁵honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

⁶Which shaketh the earth out of her place, and the pillars thereof tremble.

⁶honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

⁷Which commandeth the sun, and it riseth not; and sealeth up the stars.

⁷honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

⁸Which alone spreadeth out the heavens, and treadeth upon the waves of the sea.

⁸honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

⁹Which maketh Arcturus, Orion, and Pleiades, and the chambers of the south.

⁹honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

¹⁰Which doeth great things past finding out; yea, and wonders without number.

¹⁰honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

¹¹Lo, he goeth by me, and I see him not: he passeth on also, but I perceive him not.

¹¹Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

¹²Behold, he taketh away, who can hinder him? who will say unto him, What doest thou?

¹²Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

¹³If God will not withdraw his anger, the proud helpers do stoop under him.

¹³Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

¹⁴How much less shall I answer him, and choose out my words to reason with him?

¹⁴huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

¹⁵Whom, though I were righteous, yet would I not answer, but I would make supplication to my judge.

¹⁵Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

¹⁶If I had called, and he had answered me; yet would I not believe that he had hearkened unto my voice.

¹⁶Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

¹⁷For he breaketh me with a tempest, and multiplieth my wounds without cause.

¹⁷Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

¹⁸He will not suffer me to take my breath, but filleth me with bitterness.

¹⁸Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

¹⁹If I speak of strength, lo, he is strong: and if of judgment, who shall set me a time to plead?

¹⁹Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

²⁰If I justify myself, mine own mouth shall condemn me: if I say, I am perfect, it shall also prove me perverse.

²⁰Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

²¹Though I were perfect, yet would I not know my soul: I would despise my life.

²¹Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

²²This is one thing, therefore I said it, He destroyeth the perfect and the wicked.

²²Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

²³If the scourge slay suddenly, he will laugh at the trial of the innocent.

²³Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

²⁴The earth is given into the hand of the wicked: he covereth the faces of the judges thereof; if not, where, and who is he?

²⁴Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

²⁵Now my days are swifter than a post: they flee away, they see no good.

²⁵Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

²⁶They are passed away as the swift ships: as the eagle that hasteth to the prey.

²⁶de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

²⁷If I say, I will forget my complaint, I will leave off my heaviness, and comfort myself:

²⁷Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

²⁸I am afraid of all my sorrows, I know that thou wilt not hold me innocent.

²⁸Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

²⁹If I be wicked, why then labour I in vain?

²⁹Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

³⁰If I wash myself with snow water, and make my hands never so clean;

³⁰Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

³¹Yet shalt thou plunge me in the ditch, and mine own clothes shall abhor me.

³¹så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

³²For he is not a man, as I am, that I should answer him, and we should come together in judgment.

³²Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

³³Neither is there any daysman betwixt us, that might lay his hand upon us both.

³³ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

³⁴Let him take his rod away from me, and let not his fear terrify me:

³⁴Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

³⁵Then would I speak, and not fear him; but it is not so with me.

³⁵då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.