¹Lo, mine eye hath seen all this, mine ear hath heard and understood it.

¹Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

²What ye know, the same do I know also: I am not inferior unto you.

²Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

³Surely I would speak to the Almighty, and I desire to reason with God.

³Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

⁴But ye are forgers of lies, ye are all physicians of no value.

⁴Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

⁵O that ye would altogether hold your peace! and it should be your wisdom.

⁵Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

⁶Hear now my reasoning, and hearken to the pleadings of my lips.

⁶Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

⁷Will ye speak wickedly for God? and talk deceitfully for him?

⁷Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

⁸Will ye accept his person? will ye contend for God?

⁸Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

⁹Is it good that he should search you out? or as one man mocketh another, do ye so mock him?

⁹Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

¹⁰He will surely reprove you, if ye do secretly accept persons.

¹⁰Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

¹¹Shall not his excellency make you afraid? and his dread fall upon you?

¹¹Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

¹²Your remembrances are like unto ashes, your bodies to bodies of clay.

¹²Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

¹³Hold your peace, let me alone, that I may speak, and let come on me what will.

¹³Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

¹⁴Wherefore do I take my flesh in my teeth, and put my life in mine hand?

¹⁴Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

¹⁵Though he slay me, yet will I trust in him: but I will maintain mine own ways before him.

¹⁵Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

¹⁶He also shall be my salvation: for an hypocrite shall not come before him.

¹⁶Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

¹⁷Hear diligently my speech, and my declaration with your ears.

¹⁷Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

¹⁸Behold now, I have ordered my cause; I know that I shall be justified.

¹⁸Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

¹⁹Who is he that will plead with me? for now, if I hold my tongue, I shall give up the ghost.

¹⁹Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

²⁰Only do not two things unto me: then will I not hide myself from thee.

²⁰Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

²¹Withdraw thine hand far from me: and let not thy dread make me afraid.

²¹din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

²²Then call thou, and I will answer: or let me speak, and answer thou me.

²²Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

²³How many are mine iniquities and sins? make me to know my transgression and my sin.

²³Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

²⁴Wherefore hidest thou thy face, and holdest me for thine enemy?

²⁴Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

²⁵Wilt thou break a leaf driven to and fro? and wilt thou pursue the dry stubble?

²⁵Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

²⁶For thou writest bitter things against me, and makest me to possess the iniquities of my youth.

²⁶Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

²⁷Thou puttest my feet also in the stocks, and lookest narrowly unto all my paths; thou settest a print upon the heels of my feet.

²⁷du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

²⁸And he, as a rotten thing, consumeth, as a garment that is moth eaten.

²⁸Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!