¹Why, seeing times are not hidden from the Almighty, do they that know him not see his days?

¹Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?

²Some remove the landmarks; they violently take away flocks, and feed thereof.

²Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;

³They drive away the ass of the fatherless, they take the widow's ox for a pledge.

³de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.

⁴They turn the needy out of the way: the poor of the earth hide themselves together.

⁴Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.

⁵Behold, as wild asses in the desert, go they forth to their work; rising betimes for a prey: the wilderness yieldeth food for them and for their children.

⁵Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.

⁶They reap every one his corn in the field: and they gather the vintage of the wicked.

⁶På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.

⁷They cause the naked to lodge without clothing, that they have no covering in the cold.

⁷Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.

⁸They are wet with the showers of the mountains, and embrace the rock for want of a shelter.

⁸Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.

⁹They pluck the fatherless from the breast, and take a pledge of the poor.

⁹Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.

¹⁰They cause him to go naked without clothing, and they take away the sheaf from the hungry;

¹⁰Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.

¹¹Which make oil within their walls, and tread their winepresses, and suffer thirst.

¹¹Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.

¹²Men groan from out of the city, and the soul of the wounded crieth out: yet God layeth not folly to them.

¹²Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.

¹³They are of those that rebel against the light; they know not the ways thereof, nor abide in the paths thereof.

¹³Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.

¹⁴The murderer rising with the light killeth the poor and needy, and in the night is as a thief.

¹⁴Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.

¹⁵The eye also of the adulterer waiteth for the twilight, saying, No eye shall see me: and disguiseth his face.

¹⁵Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.

¹⁶In the dark they dig through houses, which they had marked for themselves in the daytime: they know not the light.

¹⁶När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.

¹⁷For the morning is to them even as the shadow of death: if one know them, they are in the terrors of the shadow of death.

¹⁷Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.

¹⁸He is swift as the waters; their portion is cursed in the earth: he beholdeth not the way of the vineyards.

¹⁸»Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.

¹⁹Drought and heat consume the snow waters: so doth the grave those which have sinned.

¹⁹Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat.

²⁰The womb shall forget him; the worm shall feed sweetly on him; he shall be no more remembered; and wickedness shall be broken as a tree.

²⁰Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.

²¹He evil entreateth the barren that beareth not: and doeth not good to the widow.

²¹Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»

²²He draweth also the mighty with his power: he riseth up, and no man is sure of life.

²²Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;

²³Though it be given him to be in safety, whereon he resteth; yet his eyes are upon their ways.

²³han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.

²⁴They are exalted for a little while, but are gone and brought low; they are taken out of the way as all other, and cut off as the tops of the ears of corn.

²⁴När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.

²⁵And if it be not so now, who will make me a liar, and make my speech nothing worth?

²⁵Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?