1Then Job answered and said,
1Därefter tog Job till orda och sade:
2Even to day is my complaint bitter: my stroke is heavier than my groaning.
2Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
3Oh that I knew where I might find him! that I might come even to his seat!
3Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
4I would order my cause before him, and fill my mouth with arguments.
4Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
5I would know the words which he would answer me, and understand what he would say unto me.
5Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
6Will he plead against me with his great power? No; but he would put strength in me.
6Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
7There the righteous might dispute with him; so should I be delivered for ever from my judge.
7Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
8Behold, I go forward, but he is not there; and backward, but I cannot perceive him:
8Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
9On the left hand, where he doth work, but I cannot behold him: he hideth himself on the right hand, that I cannot see him:
9har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
10But he knoweth the way that I take: when he hath tried me, I shall come forth as gold.
10Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
11My foot hath held his steps, his way have I kept, and not declined.
11Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
12Neither have I gone back from the commandment of his lips; I have esteemed the words of his mouth more than my necessary food.
12Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
13But he is in one mind, and who can turn him? and what his soul desireth, even that he doeth.
13Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
14For he performeth the thing that is appointed for me: and many such things are with him.
14Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
15Therefore am I troubled at his presence: when I consider, I am afraid of him.
15Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
16For God maketh my heart soft, and the Almighty troubleth me:
16Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
17Because I was not cut off before the darkness, neither hath he covered the darkness from my face.
17ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.