King James Version

Svenska 1917

Job

22

1Then Eliphaz the Temanite answered and said,
1Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2Can a man be profitable unto God, as he that is wise may be profitable unto himself?
2Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
3Is it any pleasure to the Almighty, that thou art righteous? or is it gain to him, that thou makest thy ways perfect?
3Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
4Will he reprove thee for fear of thee? will he enter with thee into judgment?
4Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
5Is not thy wickedness great? and thine iniquities infinite?
5Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
6For thou hast taken a pledge from thy brother for nought, and stripped the naked of their clothing.
6Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
7Thou hast not given water to the weary to drink, and thou hast withholden bread from the hungry.
7Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
8But as for the mighty man, he had the earth; and the honourable man dwelt in it.
8För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
9Thou hast sent widows away empty, and the arms of the fatherless have been broken.
9men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
10Therefore snares are round about thee, and sudden fear troubleth thee;
10Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
11Or darkness, that thou canst not see; and abundance of waters cover thee.
11ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
12Is not God in the height of heaven? and behold the height of the stars, how high they are!
12I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
13And thou sayest, How doth God know? can he judge through the dark cloud?
13därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
14Thick clouds are a covering to him, that he seeth not; and he walketh in the circuit of heaven.
14Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»
15Hast thou marked the old way which wicked men have trodden?
15Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
16Which were cut down out of time, whose foundation was overflown with a flood:
16de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
17Which said unto God, Depart from us: and what can the Almighty do for them?
17de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
18Yet he filled their houses with good things: but the counsel of the wicked is far from me.
18Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
19The righteous see it, and are glad: and the innocent laugh them to scorn.
19De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
20Whereas our substance is not cut down, but the remnant of them the fire consumeth.
20»Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»
21Acquaint now thyself with him, and be at peace: thereby good shall come unto thee.
21Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
22Receive, I pray thee, the law from his mouth, and lay up his words in thine heart.
22Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
23If thou return to the Almighty, thou shalt be built up, thou shalt put away iniquity far from thy tabernacles.
23Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
24Then shalt thou lay up gold as dust, and the gold of Ophir as the stones of the brooks.
24Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
25Yea, the Almighty shall be thy defence, and thou shalt have plenty of silver.
25så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
26For then shalt thou have thy delight in the Almighty, and shalt lift up thy face unto God.
26Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
27Thou shalt make thy prayer unto him, and he shall hear thee, and thou shalt pay thy vows.
27När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
28Thou shalt also decree a thing, and it shall be established unto thee: and the light shall shine upon thy ways.
28Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
29When men are cast down, then thou shalt say, There is lifting up; and he shall save the humble person.
29Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
30He shall deliver the island of the innocent: and it is delivered by the pureness of thine hands.
30Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.