¹But Job answered and said,

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²Hear diligently my speech, and let this be your consolations.

²Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.

³Suffer me that I may speak; and after that I have spoken, mock on.

³Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.

⁴As for me, is my complaint to man? and if it were so, why should not my spirit be troubled?

⁴Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?

⁵Mark me, and be astonished, and lay your hand upon your mouth.

⁵Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.

⁶Even when I remember I am afraid, and trembling taketh hold on my flesh.

⁶Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.

⁷Wherefore do the wicked live, become old, yea, are mighty in power?

⁷Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?

⁸Their seed is established in their sight with them, and their offspring before their eyes.

⁸De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.

⁹Their houses are safe from fear, neither is the rod of God upon them.

⁹Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.

¹⁰Their bull gendereth, and faileth not; their cow calveth, and casteth not her calf.

¹⁰När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.

¹¹They send forth their little ones like a flock, and their children dance.

¹¹Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.

¹²They take the timbrel and harp, and rejoice at the sound of the organ.

¹²De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.

¹³They spend their days in wealth, and in a moment go down to the grave.

¹³De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.

¹⁴Therefore they say unto God, Depart from us; for we desire not the knowledge of thy ways.

¹⁴Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.

¹⁵What is the Almighty, that we should serve him? and what profit should we have, if we pray unto him?

¹⁵Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»

¹⁶Lo, their good is not in their hand: the counsel of the wicked is far from me.

¹⁶Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

¹⁷How oft is the candle of the wicked put out! and how oft cometh their destruction upon them! God distributeth sorrows in his anger.

¹⁷Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?

¹⁸They are as stubble before the wind, and as chaff that the storm carrieth away.

¹⁸De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.

¹⁹God layeth up his iniquity for his children: he rewardeth him, and he shall know it.

¹⁹»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.

²⁰His eyes shall see his destruction, and he shall drink of the wrath of the Almighty.

²⁰Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.

²¹For what pleasure hath he in his house after him, when the number of his months is cut off in the midst?

²¹Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?

²²Shall any teach God knowledge? seeing he judgeth those that are high.

²²»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»

²³One dieth in his full strength, being wholly at ease and quiet.

²³Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;

²⁴His breasts are full of milk, and his bones are moistened with marrow.

²⁴hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.

²⁵And another dieth in the bitterness of his soul, and never eateth with pleasure.

²⁵Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.

²⁶They shall lie down alike in the dust, and the worms shall cover them.

²⁶Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.

²⁷Behold, I know your thoughts, and the devices which ye wrongfully imagine against me.

²⁷Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.

²⁸For ye say, Where is the house of the prince? and where are the dwelling places of the wicked?

²⁸I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»

²⁹Have ye not asked them that go by the way? and do ye not know their tokens,

²⁹Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:

³⁰That the wicked is reserved to the day of destruction? they shall be brought forth to the day of wrath.

³⁰att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?

³¹Who shall declare his way to his face? and who shall repay him what he hath done?

³¹Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?

³²Yet shall he be brought to the grave, and shall remain in the tomb.

³²Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.

³³The clods of the valley shall be sweet unto him, and every man shall draw after him, as there are innumerable before him.

³³Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.

³⁴How then comfort ye me in vain, seeing in your answers there remaineth falsehood?

³⁴Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.