¹Then answered Zophar the Naamathite, and said,

¹Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

²Therefore do my thoughts cause me to answer, and for this I make haste.

²På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

³I have heard the check of my reproach, and the spirit of my understanding causeth me to answer.

³Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

⁴Knowest thou not this of old, since man was placed upon earth,

⁴Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

⁵That the triumphing of the wicked is short, and the joy of the hypocrite but for a moment?

⁵att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

⁶Though his excellency mount up to the heavens, and his head reach unto the clouds;

⁶Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

⁷Yet he shall perish for ever like his own dung: they which have seen him shall say, Where is he?

⁷Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

⁸He shall fly away as a dream, and shall not be found: yea, he shall be chased away as a vision of the night.

⁸Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

⁹The eye also which saw him shall see him no more; neither shall his place any more behold him.

⁹Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

¹⁰His children shall seek to please the poor, and his hands shall restore their goods.

¹⁰Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

¹¹His bones are full of the sin of his youth, which shall lie down with him in the dust.

¹¹Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

¹²Though wickedness be sweet in his mouth, though he hide it under his tongue;

¹²Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

¹³Though he spare it, and forsake it not; but keep it still within his mouth:

¹³är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

¹⁴Yet his meat in his bowels is turned, it is the gall of asps within him.

¹⁴så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

¹⁵He hath swallowed down riches, and he shall vomit them up again: God shall cast them out of his belly.

¹⁵Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

¹⁶He shall suck the poison of asps: the viper's tongue shall slay him.

¹⁶Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

¹⁷He shall not see the rivers, the floods, the brooks of honey and butter.

¹⁷Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

¹⁸That which he laboured for shall he restore, and shall not swallow it down: according to his substance shall the restitution be, and he shall not rejoice therein.

¹⁸Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

¹⁹Because he hath oppressed and hath forsaken the poor; because he hath violently taken away an house which he builded not;

¹⁹Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

²⁰Surely he shall not feel quietness in his belly, he shall not save of that which he desired.

²⁰Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

²¹There shall none of his meat be left; therefore shall no man look for his goods.

²¹Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

²²In the fulness of his sufficiency he shall be in straits: every hand of the wicked shall come upon him.

²²Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

²³When he is about to fill his belly, God shall cast the fury of his wrath upon him, and shall rain it upon him while he is eating.

²³Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

²⁴He shall flee from the iron weapon, and the bow of steel shall strike him through.

²⁴Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

²⁵It is drawn, and cometh out of the body; yea, the glittering sword cometh out of his gall: terrors are upon him.

²⁵När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

²⁶All darkness shall be hid in his secret places: a fire not blown shall consume him; it shall go ill with him that is left in his tabernacle.

²⁶Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

²⁷The heaven shall reveal his iniquity; and the earth shall rise up against him.

²⁷Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

²⁸The increase of his house shall depart, and his goods shall flow away in the day of his wrath.

²⁸Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

²⁹This is the portion of a wicked man from God, and the heritage appointed unto him by God.

²⁹Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.