1Moreover Job continued his parable, and said,
1Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2As God liveth, who hath taken away my judgment; and the Almighty, who hath vexed my soul;
2Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
3All the while my breath is in me, and the spirit of God is in my nostrils;
3aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
4My lips shall not speak wickedness, nor my tongue utter deceit.
4aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
5God forbid that I should justify you: till I die I will not remove mine integrity from me.
5Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
6My righteousness I hold fast, and will not let it go: my heart shall not reproach me so long as I live.
6Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
7Let mine enemy be as the wicked, and he that riseth up against me as the unrighteous.
7Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
8For what is the hope of the hypocrite, though he hath gained, when God taketh away his soul?
8Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
9Will God hear his cry when trouble cometh upon him?
9Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
10Will he delight himself in the Almighty? will he always call upon God?
10Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
11I will teach you by the hand of God: that which is with the Almighty will I not conceal.
11Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
12Behold, all ye yourselves have seen it; why then are ye thus altogether vain?
12Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
13This is the portion of a wicked man with God, and the heritage of oppressors, which they shall receive of the Almighty.
13Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
14If his children be multiplied, it is for the sword: and his offspring shall not be satisfied with bread.
14Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
15Those that remain of him shall be buried in death: and his widows shall not weep.
15De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
16Though he heap up silver as the dust, and prepare raiment as the clay;
16Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
17He may prepare it, but the just shall put it on, and the innocent shall divide the silver.
17så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
18He buildeth his house as a moth, and as a booth that the keeper maketh.
18Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
19The rich man shall lie down, but he shall not be gathered: he openeth his eyes, and he is not.
19Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
20Terrors take hold on him as waters, a tempest stealeth him away in the night.
20Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
21The east wind carrieth him away, and he departeth: and as a storm hurleth him out of his place.
21Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
22For God shall cast upon him, and not spare: he would fain flee out of his hand.
22Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
23Men shall clap their hands at him, and shall hiss him out of his place.
23Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.