¹I made a covenant with mine eyes; why then should I think upon a maid?

¹Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

²For what portion of God is there from above? and what inheritance of the Almighty from on high?

²Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

³Is not destruction to the wicked? and a strange punishment to the workers of iniquity?

³Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

⁴Doth not he see my ways, and count all my steps?

⁴Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

⁵If I have walked with vanity, or if my foot hath hasted to deceit;

⁵Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

⁶Let me be weighed in an even balance that God may know mine integrity.

⁶Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

⁷If my step hath turned out of the way, and mine heart walked after mine eyes, and if any blot hath cleaved to mine hands;

⁷Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

⁸Then let me sow, and let another eat; yea, let my offspring be rooted out.

⁸Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

⁹If mine heart have been deceived by a woman, or if I have laid wait at my neighbour's door;

⁹Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

¹⁰Then let my wife grind unto another, and let others bow down upon her.

¹⁰Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

¹¹For this is an heinous crime; yea, it is an iniquity to be punished by the judges.

¹¹Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

¹²For it is a fire that consumeth to destruction, and would root out all mine increase.

¹²en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

¹³If I did despise the cause of my manservant or of my maidservant, when they contended with me;

¹³Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

¹⁴What then shall I do when God riseth up? and when he visiteth, what shall I answer him?

¹⁴Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

¹⁵Did not he that made me in the womb make him? and did not one fashion us in the womb?

¹⁵Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

¹⁶If I have withheld the poor from their desire, or have caused the eyes of the widow to fail;

¹⁶Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

¹⁷Or have eaten my morsel myself alone, and the fatherless hath not eaten thereof;

¹⁷Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

¹⁸(For from my youth he was brought up with me, as with a father, and I have guided her from my mother's womb;)

¹⁸Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

¹⁹If I have seen any perish for want of clothing, or any poor without covering;

¹⁹Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

²⁰If his loins have not blessed me, and if he were not warmed with the fleece of my sheep;

²⁰Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

²¹If I have lifted up my hand against the fatherless, when I saw my help in the gate:

²¹Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

²²Then let mine arm fall from my shoulder blade, and mine arm be broken from the bone.

²²Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

²³For destruction from God was a terror to me, and by reason of his highness I could not endure.

²³Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

²⁴If I have made gold my hope, or have said to the fine gold, Thou art my confidence;

²⁴Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

²⁵If I rejoice because my wealth was great, and because mine hand had gotten much;

²⁵Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

²⁶If I beheld the sun when it shined, or the moon walking in brightness;

²⁶Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

²⁷And my heart hath been secretly enticed, or my mouth hath kissed my hand:

²⁷att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

²⁸This also were an iniquity to be punished by the judge: for I should have denied the God that is above.

²⁸Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

²⁹If I rejoice at the destruction of him that hated me, or lifted up myself when evil found him:

²⁹Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

³⁰Neither have I suffered my mouth to sin by wishing a curse to his soul.

³⁰Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

³¹If the men of my tabernacle said not, Oh that we had of his flesh! we cannot be satisfied.

³¹Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

³²The stranger did not lodge in the street: but I opened my doors to the traveller.

³²Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

³³If I covered my transgressions as Adam, by hiding mine iniquity in my bosom:

³³Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

³⁴Did I fear a great multitude, or did the contempt of families terrify me, that I kept silence, and went not out of the door?

³⁴av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

³⁵Oh that one would hear me! behold, my desire is, that the Almighty would answer me, and that mine adversary had written a book.

³⁵Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

³⁶Surely I would take it upon my shoulder, and bind it as a crown to me.

³⁶Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

³⁷I would declare unto him the number of my steps; as a prince would I go near unto him.

³⁷Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

³⁸If my land cry against me, or that the furrows likewise thereof complain;

³⁸Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

³⁹If I have eaten the fruits thereof without money, or have caused the owners thereof to lose their life:

³⁹Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

⁴⁰Let thistles grow instead of wheat, and cockle instead of barley. The words of Job are ended.

⁴⁰Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.