¹Moreover the LORD answered Job, and said,

¹Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:

²Shall he that contendeth with the Almighty instruct him? he that reproveth God, let him answer it.

²Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

³Then Job answered the LORD, and said,

³Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?

⁴Behold, I am vile; what shall I answer thee? I will lay mine hand upon my mouth.

⁴Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?

⁵Once have I spoken; but I will not answer: yea, twice; but I will proceed no further.

⁵Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.

⁶Then answered the LORD unto Job out of the whirlwind, and said,

⁶Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.

⁷Gird up thy loins now like a man: I will demand of thee, and declare thou unto me.

⁷Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.

⁸Wilt thou also disannul my judgment? wilt thou condemn me, that thou mayest be righteous?

⁸Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.

⁹Hast thou an arm like God? or canst thou thunder with a voice like him?

⁹Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.

¹⁰Deck thyself now with majesty and excellency; and array thyself with glory and beauty.

¹⁰Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.

¹¹Cast abroad the rage of thy wrath: and behold every one that is proud, and abase him.

¹¹Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.

¹²Look on every one that is proud, and bring him low; and tread down the wicked in their place.

¹²Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.

¹³Hide them in the dust together; and bind their faces in secret.

¹³Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.

¹⁴Then will I also confess unto thee that thine own right hand can save thee.

¹⁴Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.

¹⁵Behold now behemoth, which I made with thee; he eateth grass as an ox.

¹⁵Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.

¹⁶Lo now, his strength is in his loins, and his force is in the navel of his belly.

¹⁶Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.

¹⁷He moveth his tail like a cedar: the sinews of his stones are wrapped together.

¹⁷Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.

¹⁸His bones are as strong pieces of brass; his bones are like bars of iron.

¹⁸Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.

¹⁹He is the chief of the ways of God: he that made him can make his sword to approach unto him.

¹⁹Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?

²⁰Surely the mountains bring him forth food, where all the beasts of the field play.

²⁰Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?

²¹He lieth under the shady trees, in the covert of the reed, and fens.

²¹Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?

²²The shady trees cover him with their shadow; the willows of the brook compass him about.

²²Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?

²³Behold, he drinketh up a river, and hasteth not: he trusteth that he can draw up Jordan into his mouth.

²³Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?

²⁴He taketh it with his eyes: his nose pierceth through snares.

²⁴Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?

²⁵Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?

²⁶Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?

²⁷Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.

²⁸Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.