¹Call now, if there be any that will answer thee; and to which of the saints wilt thou turn?

¹Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?

²For wrath killeth the foolish man, and envy slayeth the silly one.

²Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

³I have seen the foolish taking root: but suddenly I cursed his habitation.

³Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

⁴His children are far from safety, and they are crushed in the gate, neither is there any to deliver them.

⁴Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.

⁵Whose harvest the hungry eateth up, and taketh it even out of the thorns, and the robber swalloweth up their substance.

⁵Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.

⁶Although affliction cometh not forth of the dust, neither doth trouble spring out of the ground;

⁶Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;

⁷Yet man is born unto trouble, as the sparks fly upward.

⁷nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

⁸I would seek unto God, and unto God would I commit my cause:

⁸Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,

⁹Which doeth great things and unsearchable; marvellous things without number:

⁹åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,

¹⁰Who giveth rain upon the earth, and sendeth waters upon the fields:

¹⁰åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,

¹¹To set up on high those that be low; that those which mourn may be exalted to safety.

¹¹när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.

¹²He disappointeth the devices of the crafty, so that their hands cannot perform their enterprise.

¹²Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;

¹³He taketh the wise in their own craftiness: and the counsel of the froward is carried headlong.

¹³han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

¹⁴They meet with darkness in the day time, and grope in the noonday as in the night.

¹⁴mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

¹⁵But he saveth the poor from the sword, from their mouth, and from the hand of the mighty.

¹⁵Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

¹⁶So the poor hath hope, and iniquity stoppeth her mouth.

¹⁶Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

¹⁷Behold, happy is the man whom God correcteth: therefore despise not thou the chastening of the Almighty:

¹⁷Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

¹⁸For he maketh sore, and bindeth up: he woundeth, and his hands make whole.

¹⁸Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.

¹⁹He shall deliver thee in six troubles: yea, in seven there shall no evil touch thee.

¹⁹Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

²⁰In famine he shall redeem thee from death: and in war from the power of the sword.

²⁰I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.

²¹Thou shalt be hid from the scourge of the tongue: neither shalt thou be afraid of destruction when it cometh.

²¹När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

²²At destruction and famine thou shalt laugh: neither shalt thou be afraid of the beasts of the earth.

²²Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

²³For thou shalt be in league with the stones of the field: and the beasts of the field shall be at peace with thee.

²³ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.

²⁴And thou shalt know that thy tabernacle shall be in peace; and thou shalt visit thy habitation, and shalt not sin.

²⁴Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.

²⁵Thou shalt know also that thy seed shall be great, and thine offspring as the grass of the earth.

²⁵Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.

²⁶Thou shalt come to thy grave in a full age, like as a shock of corn cometh in in his season.

²⁶I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

²⁷Lo this, we have searched it, so it is; hear it, and know thou it for thy good.

²⁷Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.