¹Is there not an appointed time to man upon earth? are not his days also like the days of an hireling?

¹En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.

²As a servant earnestly desireth the shadow, and as an hireling looketh for the reward of his work:

²Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.

³So am I made to possess months of vanity, and wearisome nights are appointed to me.

³Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.

⁴When I lie down, I say, When shall I arise, and the night be gone? and I am full of tossings to and fro unto the dawning of the day.

⁴Så snart jag har lagt mig, är min fråga: »När skall jag då få stå upp?» Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.

⁵My flesh is clothed with worms and clods of dust; my skin is broken, and become loathsome.

⁵Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.

⁶My days are swifter than a weaver's shuttle, and are spent without hope.

⁶Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.

⁷O remember that my life is wind: mine eye shall no more see good.

⁷Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.

⁸The eye of him that hath seen me shall see me no more: thine eyes are upon me, and I am not.

⁸Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.

⁹As the cloud is consumed and vanisheth away: so he that goeth down to the grave shall come up no more.

⁹Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån.

¹⁰He shall return no more to his house, neither shall his place know him any more.

¹⁰Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.

¹¹Therefore I will not refrain my mouth; I will speak in the anguish of my spirit; I will complain in the bitterness of my soul.

¹¹Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.

¹²Am I a sea, or a whale, that thou settest a watch over me?

¹²Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?

¹³When I say, My bed shall comfort me, my couch shall ease my complaints;

¹³När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,

¹⁴Then thou scarest me with dreams, and terrifiest me through visions:

¹⁴då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.

¹⁵So that my soul chooseth strangling, and death rather than my life.

¹⁵Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!

¹⁶I loathe it; I would not live alway: let me alone; for my days are vanity.

¹⁶Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.

¹⁷What is man, that thou shouldest magnify him? and that thou shouldest set thine heart upon him?

¹⁷Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,

¹⁸And that thou shouldest visit him every morning, and try him every moment?

¹⁸synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?

¹⁹How long wilt thou not depart from me, nor let me alone till I swallow down my spittle?

¹⁹Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?

²⁰I have sinned; what shall I do unto thee, O thou preserver of men? why hast thou set me as a mark against thee, so that I am a burden to myself?

²⁰Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?

²¹And why dost thou not pardon my transgression, and take away my iniquity? for now shall I sleep in the dust; and thou shalt seek me in the morning, but I shall not be.

²¹Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.