¹And Jesus entered and passed through Jericho.

¹Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.

²And, behold, there was a man named Zacchaeus, which was the chief among the publicans, and he was rich.

²Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för publikanerna och en rik man.

³And he sought to see Jesus who he was; and could not for the press, because he was little of stature.

³Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke för folkets skull, ty han var liten till växten.

⁴And he ran before, and climbed up into a sycomore tree to see him: for he was to pass that way.

⁴Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram.

⁵And when Jesus came to the place, he looked up, and saw him, and said unto him, Zacchaeus, make haste, and come down; for to day I must abide at thy house.

⁵När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till honom: »Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditt hus.»

⁶And he made haste, and came down, and received him joyfully.

⁶Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje.

⁷And when they saw it, they all murmured, saying, That he was gone to be guest with a man that is a sinner.

⁷Men alla som sågo det knorrade och sade: »Han har gått in för att gästa hos en syndare.»

⁸And Zacchaeus stood, and said unto the Lord: Behold, Lord, the half of my goods I give to the poor; and if I have taken any thing from any man by false accusation, I restore him fourfold.

⁸Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: »Herre, hälften av mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen.

⁹And Jesus said unto him, This day is salvation come to this house, forsomuch as he also is a son of Abraham.

⁹Och Jesus sade om honom: »I dag har frälsning vederfarits detta hus, eftersom också han är en Abrahams son.

¹⁰For the Son of man is come to seek and to save that which was lost.

¹⁰Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.»

¹¹And as they heard these things, he added and spake a parable, because he was nigh to Jerusalem, and because they thought that the kingdom of God should immediately appear.

¹¹Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras.

¹²He said therefore, A certain nobleman went into a far country to receive for himself a kingdom, and to return.

¹²Han sade alltså: »En man av förnämlig släkt tänkte fara bort till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig värdighet; sedan skulle han komma tillbaka.

¹³And he called his ten servants, and delivered them ten pounds, and said unto them, Occupy till I come.

¹³Och han kallade till sig tio sin tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: 'Förvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.'

¹⁴But his citizens hated him, and sent a message after him, saying, We will not have this man to reign over us.

¹⁴Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd, åstad en beskickning och läto säga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung över oss.»

¹⁵And it came to pass, that when he was returned, having received the kingdom, then he commanded these servants to be called unto him, to whom he had given the money, that he might know how much every man had gained by trading.

¹⁵När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat.

¹⁶Then came the first, saying, Lord, thy pound hath gained ten pounds.

¹⁶Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.'

¹⁷And he said unto him, Well, thou good servant: because thou hast been faithful in a very little, have thou authority over ten cities.

¹⁷Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och myndighet över tio städer.'

¹⁸And the second came, saying, Lord, thy pound hath gained five pounds.

¹⁸Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.'

¹⁹And he said likewise to him, Be thou also over five cities.

¹⁹Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem städer.'

²⁰And another came, saying, Lord, behold, here is thy pound, which I have kept laid up in a napkin:

²⁰Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt pund; jag har haft det förvarat i en duk.

²¹For I feared thee, because thou art an austere man: thou takest up that thou layedst not down, and reapest that thou didst not sow.

²¹Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke har sått.'

²²And he saith unto him, Out of thine own mouth will I judge thee, thou wicked servant. Thou knewest that I was an austere man, taking up that I laid not down, and reaping that I did not sow:

²²Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag icke har sått?

²³Wherefore then gavest not thou my money into the bank, that at my coming I might have required mine own with usury?

²³Varför satte du då icke in mina penningar i en bank? Då hade jag, när jag kom hem, fått uppbära dem med ränta.'

²⁴And he said unto them that stood by, Take from him the pound, and give it to him that hath ten pounds.

²⁴Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.'

²⁵(And they said unto him, Lord, he hath ten pounds.)

²⁵De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'

²⁶For I say unto you, That unto every one which hath shall be given; and from him that hath not, even that he hath shall be taken away from him.

²⁶Han svarade: 'Jag säger eder: Var och en som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.

²⁷But those mine enemies, which would not that I should reign over them, bring hither, and slay them before me.

²⁷Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.»

²⁸And when he had thus spoken, he went before, ascending up to Jerusalem.

²⁸Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem.

²⁹And it came to pass, when he was come nigh to Bethphage and Bethany, at the mount called the mount of Olives, he sent two of his disciples,

²⁹När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna

³⁰Saying, Go ye into the village over against you; in the which at your entering ye shall find a colt tied, whereon yet never man sat: loose him, and bring him hither.

³⁰och sade: »Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit.

³¹And if any man ask you, Why do ye loose him? thus shall ye say unto him, Because the Lord hath need of him.

³¹Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'»

³²And they that were sent went their way, and found even as he had said unto them.

³²Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem.

³³And as they were loosing the colt, the owners thereof said unto them, Why loose ye the colt?

³³Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: »Varför lösen I fålen?»

³⁴And they said, The Lord hath need of him.

³⁴De svarade: »Herren behöver den.»

³⁵And they brought him to Jesus: and they cast their garments upon the colt, and they set Jesus thereon.

³⁵Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå.

³⁶And as he went, they spread their clothes in the way.

³⁶Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen.

³⁷And when he was come nigh, even now at the descent of the mount of Olives, the whole multitude of the disciples began to rejoice and praise God with a loud voice for all the mighty works that they had seen;

³⁷Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett;

³⁸Saying, Blessed be the King that cometh in the name of the Lord: peace in heaven, and glory in the highest.

³⁸och de sade: »Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden!»

³⁹And some of the Pharisees from among the multitude said unto him, Master, rebuke thy disciples.

³⁹Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom: »Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så.»

⁴⁰And he answered and said unto them, I tell you that, if these should hold their peace, the stones would immediately cry out.

⁴⁰Men han svarade och sade: »Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.»

⁴¹And when he was come near, he beheld the city, and wept over it,

⁴¹Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den

⁴²Saying, If thou hadst known, even thou, at least in this thy day, the things which belong unto thy peace! but now they are hid from thine eyes.

⁴²och sade: »O att du i dag hade insett, också du, vad din frid tillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon.

⁴³For the days shall come upon thee, that thine enemies shall cast a trench about thee, and compass thee round, and keep thee in on every side,

⁴³Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor.

⁴⁴And shall lay thee even with the ground, and thy children within thee; and they shall not leave in thee one stone upon another; because thou knewest not the time of thy visitation.

⁴⁴Och de skola slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid då du var sökt.»

⁴⁵And he went into the temple, and began to cast out them that sold therein, and them that bought;

⁴⁵Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde därinne;

⁴⁶Saying unto them, It is written, My house is the house of prayer: but ye have made it a den of thieves.

⁴⁶och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett bönehus.' Men I haven gjort det till en rövarkula.»

⁴⁷And he taught daily in the temple. But the chief priests and the scribes and the chief of the people sought to destroy him,

⁴⁷Och han undervisade var dag i helgedomen. Och översteprästerna och de skriftlärde och folkets förnämste män sökte efter tillfälle att förgöra honom;

⁴⁸And could not find what they might do: for all the people were very attentive to hear him.

⁴⁸men de kunde icke finna någon utväg därtill, ty allt folket höll sig till honom och hörde honom.