¹And it came to pass, that on one of those days, as he taught the people in the temple, and preached the gospel, the chief priests and the scribes came upon him with the elders,

¹Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram

²And spake unto him, saying, Tell us, by what authority doest thou these things? or who is he that gave thee this authority?

²och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?»

³And he answered and said unto them, I will also ask you one thing; and answer me:

³Han svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.

⁴The baptism of John, was it from heaven, or of men?

⁴Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?»

⁵And they reasoned with themselves, saying, If we shall say, From heaven; he will say, Why then believed ye him not?

⁵Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'

⁶But and if we say, Of men; all the people will stone us: for they be persuaded that John was a prophet.

⁶Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet.»

⁷And they answered, that they could not tell whence it was.

⁷De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.

⁸And Jesus said unto them, Neither tell I you by what authority I do these things.

⁸Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»

⁹Then began he to speak to the people this parable; A certain man planted a vineyard, and let it forth to husbandmen, and went into a far country for a long time.

⁹Och han framställde för folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.

¹⁰And at the season he sent a servant to the husbandmen, that they should give him of the fruit of the vineyard: but the husbandmen beat him, and sent him away empty.

¹⁰När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.

¹¹And again he sent another servant: and they beat him also, and entreated him shamefully, and sent him away empty.

¹¹Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.

¹²And again he sent a third: and they wounded him also, and cast him out.

¹²Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.

¹³Then said the lord of the vineyard, What shall I do? I will send my beloved son: it may be they will reverence him when they see him.

¹³Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'

¹⁴But when the husbandmen saw him, they reasoned among themselves, saying, This is the heir: come, let us kill him, that the inheritance may be ours.

¹⁴Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'

¹⁵So they cast him out of the vineyard, and killed him. What therefore shall the lord of the vineyard do unto them?

¹⁵Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. »Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?

¹⁶He shall come and destroy these husbandmen, and shall give the vineyard to others. And when they heard it, they said, God forbid.

¹⁶Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.» När de hörde detta, sade de: »Bort det!»

¹⁷And he beheld them, and said, What is this then that is written, The stone which the builders rejected, the same is become the head of the corner?

¹⁷Då såg han på dem och sade: »Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?

¹⁸Whosoever shall fall upon that stone shall be broken; but on whomsoever it shall fall, it will grind him to powder.

¹⁸Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.»

¹⁹And the chief priests and the scribes the same hour sought to lay hands on him; and they feared the people: for they perceived that he had spoken this parable against them.

¹⁹Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.

²⁰And they watched him, and sent forth spies, which should feign themselves just men, that they might take hold of his words, that so they might deliver him unto the power and authority of the governor.

²⁰Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.

²¹And they asked him, saying, Master, we know that thou sayest and teachest rightly, neither acceptest thou the person of any, but teachest the way of God truly:

²¹Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.

²²Is it lawful for us to give tribute unto Caesar, or no?

²²Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»

²³But he perceived their craftiness, and said unto them, Why tempt ye me?

²³Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:

²⁴Shew me a penny. Whose image and superscription hath it? They answered and said, Caesar's.

²⁴»Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De svarade: »Kejsarens.»

²⁵And he said unto them, Render therefore unto Caesar the things which be Caesar's, and unto God the things which be God's.

²⁵Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

²⁶And they could not take hold of his words before the people: and they marvelled at his answer, and held their peace.

²⁶Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.

²⁷Then came to him certain of the Sadducees, which deny that there is any resurrection; and they asked him,

²⁷Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom

²⁸Saying, Master, Moses wrote unto us, If any man's brother die, having a wife, and he die without children, that his brother should take his wife, and raise up seed unto his brother.

²⁸och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.

²⁹There were therefore seven brethren: and the first took a wife, and died without children.

²⁹Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.

³⁰And the second took her to wife, and he died childless.

³⁰Då tog den andre i ordningen henne

³¹And the third took her; and in like manner the seven also: and they left no children, and died.

³¹och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.

³²Last of all the woman died also.

³²Slutligen dog ock hustrun.

³³Therefore in the resurrection whose wife of them is she? for seven had her to wife.

³³Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»

³⁴And Jesus answering said unto them, The children of this world marry, and are given in marriage:

³⁴Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män;

³⁵But they which shall be accounted worthy to obtain that world, and the resurrection from the dead, neither marry, nor are given in marriage:

³⁵men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män.

³⁶Neither can they die any more: for they are equal unto the angels; and are the children of God, being the children of the resurrection.

³⁶De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.

³⁷Now that the dead are raised, even Moses shewed at the bush, when he calleth the Lord the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob.

³⁷Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';

³⁸For he is not a God of the dead, but of the living: for all live unto him.

³⁸Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.»

³⁹Then certain of the scribes answering said, Master, thou hast well said.

³⁹Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt.»

⁴⁰And after that they durst not ask him any question at all.

⁴⁰De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.

⁴¹And he said unto them, How say they that Christ is David's son?

⁴¹Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son?

⁴²And David himself saith in the book of Psalms, The LORD said unto my Lord, Sit thou on my right hand,

⁴²David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,

⁴³Till I make thine enemies thy footstool.

⁴³till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'

⁴⁴David therefore calleth him Lord, how is he then his son?

⁴⁴David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?»

⁴⁵Then in the audience of all the people he said unto his disciples,

⁴⁵Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:

⁴⁶Beware of the scribes, which desire to walk in long robes, and love greetings in the markets, and the highest seats in the synagogues, and the chief rooms at feasts;

⁴⁶»Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --

⁴⁷Which devour widows' houses, and for a shew make long prayers: the same shall receive greater damnation.

⁴⁷detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.»