1Now the feast of unleavened bread drew nigh, which is called the Passover.
1Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära.
2And the chief priests and scribes sought how they might kill him; for they feared the people.
2Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.
3Then entered Satan into Judas surnamed Iscariot, being of the number of the twelve.
3Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.
4And he went his way, and communed with the chief priests and captains, how he might betray him unto them.
4Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.
5And they were glad, and covenanted to give him money.
5Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.
6And he promised, and sought opportunity to betray him unto them in the absence of the multitude.
6Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.
7Then came the day of unleavened bread, when the passover must be killed.
7Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet.
8And he sent Peter and John, saying, Go and prepare us the passover, that we may eat.
8Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: »Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet.»
9And they said unto him, Where wilt thou that we prepare?
9De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?»
10And he said unto them, Behold, when ye are entered into the city, there shall a man meet you, bearing a pitcher of water; follow him into the house where he entereth in.
10Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in.
11And ye shall say unto the goodman of the house, The Master saith unto thee, Where is the guestchamber, where I shall eat the passover with my disciples?
11Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
12And he shall shew you a large upper room furnished: there make ready.
12Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där.»
13And they went, and found as he had said unto them: and they made ready the passover.
13Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
14And when the hour was come, he sat down, and the twelve apostles with him.
14Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.
15And he said unto them, With desire I have desired to eat this passover with you before I suffer:
15Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;
16For I say unto you, I will not any more eat thereof, until it be fulfilled in the kingdom of God.
16ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»
17And he took the cup, and gave thanks, and said, Take this, and divide it among yourselves:
17Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan;
18For I say unto you, I will not drink of the fruit of the vine, until the kingdom of God shall come.
18ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.»
19And he took bread, and gave thanks, and brake it, and gave unto them, saying, This is my body which is given for you: this do in remembrance of me.
19Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»
20Likewise also the cup after supper, saying, This cup is the new testament in my blood, which is shed for you.
20Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.
21But, behold, the hand of him that betrayeth me is with me on the table.
21Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.
22And truly the Son of man goeth, as it was determined: but woe unto that man by whom he is betrayed!
22Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!»
23And they began to enquire among themselves, which of them it was that should do this thing.
23Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta.
24And there was also a strife among them, which of them should be accounted the greatest.
24En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste.
25And he said unto them, The kings of the Gentiles exercise lordship over them; and they that exercise authority upon them are called benefactors.
25Då sade han till dem: »Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'.
26But ye shall not be so: but he that is greatest among you, let him be as the younger; and he that is chief, as he that doth serve.
26Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare.
27For whether is greater, he that sitteth at meat, or he that serveth? is not he that sitteth at meat? but I am among you as he that serveth.
27Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. --
28Ye are they which have continued with me in my temptations.
28Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;
29And I appoint unto you a kingdom, as my Father hath appointed unto me;
29och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,
30That ye may eat and drink at my table in my kingdom, and sit on thrones judging the twelve tribes of Israel.
30så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.
31And the Lord said, Simon, Simon, behold, Satan hath desired to have you, that he may sift you as wheat:
31Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete;
32But I have prayed for thee, that thy faith fail not: and when thou art converted, strengthen thy brethren.
32men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.»
33And he said unto him, Lord, I am ready to go with thee, both into prison, and to death.
33Då sade han till honom: »Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.»
34And he said, I tell thee, Peter, the cock shall not crow this day, before that thou shalt thrice deny that thou knowest me.
34Men han svarade: »Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig.»
35And he said unto them, When I sent you without purse, and scrip, and shoes, lacked ye any thing? And they said, Nothing.
35Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?» De svarade: »Intet.»
36Then said he unto them, But now, he that hath a purse, let him take it, and likewise his scrip: and he that hath no sword, let him sell his garment, and buy one.
36Då sade han till dem: »Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant.
37For I say unto you, that this that is written must yet be accomplished in me, And he was reckoned among the transgressors: for the things concerning me have an end.
37Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan»
38And they said, Lord, behold, here are two swords. And he said unto them, It is enough.
38Då sade de: »Herre, se här äro två svärd.» Han svarade dem: »Det är nog.»
39And he came out, and went, as he was wont, to the mount of Olives; and his disciples also followed him.
39Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom.
40And when he was at the place, he said unto them, Pray that ye enter not into temptation.
40Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mån komma i frestelse.»
41And he was withdrawn from them about a stone's cast, and kneeled down, and prayed,
41Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad
42Saying, Father, if thou be willing, remove this cup from me: nevertheless not my will, but thine, be done.
42och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.»
43And there appeared an angel unto him from heaven, strengthening him.
43Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.
44And being in an agony he prayed more earnestly: and his sweat was as it were great drops of blood falling down to the ground.
44Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.
45And when he rose up from prayer, and was come to his disciples, he found them sleeping for sorrow,
45När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.
46And said unto them, Why sleep ye? rise and pray, lest ye enter into temptation.
46Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.»
47And while he yet spake, behold a multitude, and he that was called Judas, one of the twelve, went before them, and drew near unto Jesus to kiss him.
47Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom.
48But Jesus said unto him, Judas, betrayest thou the Son of man with a kiss?
48Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?»
49When they which were about him saw what would follow, they said unto him, Lord, shall we smite with the sword?
49Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: »Herre, skola vi hugga till med svärd?»
50And one of them smote the servant of the high priest, and cut off his right ear.
50Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.
51And Jesus answered and said, Suffer ye thus far. And he touched his ear, and healed him.
51Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och han rörde vid hans öra och helade honom.
52Then Jesus said unto the chief priests, and captains of the temple, and the elders, which were come to him, Be ye come out, as against a thief, with swords and staves?
52Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar.
53When I was daily with you in the temple, ye stretched forth no hands against me: but this is your hour, and the power of darkness.
53Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.»
54Then took they him, and led him, and brought him into the high priest's house. And Peter followed afar off.
54Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.
55And when they had kindled a fire in the midst of the hall, and were set down together, Peter sat down among them.
55Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.
56But a certain maid beheld him as he sat by the fire, and earnestly looked upon him, and said, This man was also with him.
56Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom.
57And he denied him, saying, Woman, I know him not.
57Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.»
58And after a little while another saw him, and said, Thou art also of them. And Peter said, Man, I am not.
58Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: »Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jag icke.»
59And about the space of one hour after another confidently affirmed, saying, Of a truth this fellow also was with him: for he is a Galilaean.
59Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: »Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.»
60And Peter said, Man, I know not what thou sayest. And immediately, while he yet spake, the cock crew.
60Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.
61And the Lord turned, and looked upon Peter. And Peter remembered the word of the Lord, how he had said unto him, Before the cock crow, thou shalt deny me thrice.
61Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig.»
62And Peter went out, and wept bitterly.
62Och han gick ut och grät bitterligen.
63And the men that held Jesus mocked him, and smote him.
63Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom.
64And when they had blindfolded him, they struck him on the face, and asked him, saying, Prophesy, who is it that smote thee?
64De höljde över honom och frågade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?»
65And many other things blasphemously spake they against him.
65Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.
66And as soon as it was day, the elders of the people and the chief priests and the scribes came together, and led him into their council, saying,
66Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd
67Art thou the Christ? tell us. And he said unto them, If I tell you, ye will not believe:
67och sade: »Är du Messias, så säg oss det.» Men han svarade dem: »Om jag säger eder det, så tron I det icke.
68And if I also ask you, ye will not answer me, nor let me go.
68Och om jag frågar, så svaren I icke.
69Hereafter shall the Son of man sit on the right hand of the power of God.
69Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida.»
70Then said they all, Art thou then the Son of God? And he said unto them, Ye say that I am.
70Då sade de alla: »Så är du då Guds Son?» Han svarade dem: »I sägen det själva, att jag är det.»
71And they said, What need we any further witness? for we ourselves have heard of his own mouth.
71Då sade de: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun.»