¹And the whole multitude of them arose, and led him unto Pilate.

¹Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus.

²And they began to accuse him, saying, We found this fellow perverting the nation, and forbidding to give tribute to Caesar, saying that he himself is Christ a King.

²Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.»

³And Pilate asked him, saying, Art thou the King of the Jews? And he answered him and said, Thou sayest it.

³Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.»

⁴Then said Pilate to the chief priests and to the people, I find no fault in this man.

⁴Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jag finner intet brottsligt hos denne man.»

⁵And they were the more fierce, saying, He stirreth up the people, teaching throughout all Jewry, beginning from Galilee to this place.

⁵Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.»

⁶When Pilate heard of Galilee, he asked whether the man were a Galilaean.

⁶När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen.

⁷And as soon as he knew that he belonged unto Herod's jurisdiction, he sent him to Herod, who himself also was at Jerusalem at that time.

⁷Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem.

⁸And when Herod saw Jesus, he was exceeding glad: for he was desirous to see him of a long season, because he had heard many things of him; and he hoped to have seen some miracle done by him.

⁸När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken.

⁹Then he questioned with him in many words; but he answered him nothing.

⁹Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet.

¹⁰And the chief priests and scribes stood and vehemently accused him.

¹⁰Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt.

¹¹And Herod with his men of war set him at nought, and mocked him, and arrayed him in a gorgeous robe, and sent him again to Pilate.

¹¹Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus.

¹²And the same day Pilate and Herod were made friends together: for before they were at enmity between themselves.

¹²Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.

¹³And Pilate, when he had called together the chief priests and the rulers and the people,

¹³Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket

¹⁴Said unto them, Ye have brought this man unto me, as one that perverteth the people: and, behold, I, having examined him before you, have found no fault in this man touching those things whereof ye accuse him:

¹⁴och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för.

¹⁵No, nor yet Herod: for I sent you to him; and, lo, nothing worthy of death is done unto him.

¹⁵Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden.

¹⁶I will therefore chastise him, and release him.

¹⁶Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.»

¹⁷(For of necessity he must release one unto them at the feast.)

¹⁸Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.»

¹⁸And they cried out all at once, saying, Away with this man, and release unto us Barabbas:

¹⁹(Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.)

¹⁹(Who for a certain sedition made in the city, and for murder, was cast into prison.)

²⁰Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös.

²⁰Pilate therefore, willing to release Jesus, spake again to them.

²¹Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!»

²¹But they cried, saying, Crucify him, crucify him.

²²Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.»

²²And he said unto them the third time, Why, what evil hath he done? I have found no cause of death in him: I will therefore chastise him, and let him go.

²³Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga.

²³And they were instant with loud voices, requiring that he might be crucified. And the voices of them and of the chief priests prevailed.

²⁴Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde.

²⁴And Pilate gave sentence that it should be as they required.

²⁵Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja.

²⁵And he released unto them him that for sedition and murder was cast into prison, whom they had desired; but he delivered Jesus to their will.

²⁶När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.

²⁶And as they led him away, they laid hold upon one Simon, a Cyrenian, coming out of the country, and on him they laid the cross, that he might bear it after Jesus.

²⁷Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom.

²⁷And there followed him a great company of people, and of women, which also bewailed and lamented him.

²⁸Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn.

²⁸But Jesus turning unto them said, Daughters of Jerusalem, weep not for me, but weep for yourselves, and for your children.

²⁹Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.'

²⁹For, behold, the days are coming, in the which they shall say, Blessed are the barren, and the wombs that never bare, and the paps which never gave suck.

³⁰Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.'

³⁰Then shall they begin to say to the mountains, Fall on us; and to the hills, Cover us.

³¹Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!»

³¹For if they do these things in a green tree, what shall be done in the dry?

³²Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom.

³²And there were also two other, malefactors, led with him to be put to death.

³³Och när de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.

³³And when they were come to the place, which is called Calvary, there they crucified him, and the malefactors, one on the right hand, and the other on the left.

³⁴Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. --

³⁴Then said Jesus, Father, forgive them; for they know not what they do. And they parted his raiment, and cast lots.

³⁵Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.»

³⁵And the people stood beholding. And the rulers also with them derided him, saying, He saved others; let him save himself, if he be Christ, the chosen of God.

³⁶Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin

³⁶And the soldiers also mocked him, coming to him, and offering him vinegar,

³⁷och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.»

³⁷And saying, If thou be the king of the Jews, save thyself.

³⁸Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.»

³⁸And a superscription also was written over him in letters of Greek, and Latin, and Hebrew, THIS IS THE KING OF THE JEWS.

³⁹Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.»

³⁹And one of the malefactors which were hanged railed on him, saying, If thou be Christ, save thyself and us.

⁴⁰Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom?

⁴⁰But the other answering rebuked him, saying, Dost not thou fear God, seeing thou art in the same condemnation?

⁴¹Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.»

⁴¹And we indeed justly; for we receive the due reward of our deeds: but this man hath done nothing amiss.

⁴²Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.»

⁴²And he said unto Jesus, Lord, remember me when thou comest into thy kingdom.

⁴³Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.»

⁴³And Jesus said unto him, Verily I say unto thee, To day shalt thou be with me in paradise.

⁴⁴Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen,

⁴⁴And it was about the sixth hour, and there was a darkness over all the earth until the ninth hour.

⁴⁵i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu.

⁴⁵And the sun was darkened, and the veil of the temple was rent in the midst.

⁴⁶Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan.

⁴⁶And when Jesus had cried with a loud voice, he said, Father, into thy hands I commend my spirit: and having said thus, he gave up the ghost.

⁴⁷Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!»

⁴⁷Now when the centurion saw what was done, he glorified God, saying, Certainly this was a righteous man.

⁴⁸Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen.

⁴⁸And all the people that came together to that sight, beholding the things which were done, smote their breasts, and returned.

⁴⁹Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen.

⁴⁹And all his acquaintance, and the women that followed him from Galilee, stood afar off, beholding these things.

⁵⁰Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man,

⁵⁰And, behold, there was a man named Joseph, a counsellor; and he was a good man, and a just:

⁵¹som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike.

⁵¹(The same had not consented to the counsel and deed of them;) he was of Arimathaea, a city of the Jews: who also himself waited for the kingdom of God.

⁵²Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.

⁵²This man went unto Pilate, and begged the body of Jesus.

⁵³Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd.

⁵³And he took it down, and wrapped it in linen, and laid it in a sepulchre that was hewn in stone, wherein never man before was laid.

⁵⁴Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå.

⁵⁴And that day was the preparation, and the sabbath drew on.

⁵⁵Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri.

⁵⁵And the women also, which came with him from Galilee, followed after, and beheld the sepulchre, and how his body was laid.

⁵⁶Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.

⁵⁶And they returned, and prepared spices and ointments; and rested the sabbath day according to the commandment.