1The same day went Jesus out of the house, and sat by the sea side.
1Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig vid sjön.
2And great multitudes were gathered together unto him, so that he went into a ship, and sat; and the whole multitude stood on the shore.
2Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden.
3And he spake many things unto them in parables, saying, Behold, a sower went forth to sow;
3Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: »En såningsman gick ut för att så.
4And when he sowed, some seeds fell by the way side, and the fowls came and devoured them up:
4Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
5Some fell upon stony places, where they had not much earth: and forthwith they sprung up, because they had no deepness of earth:
5Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
6And when the sun was up, they were scorched; and because they had no root, they withered away.
6men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
7And some fell among thorns; and the thorns sprung up, and choked them:
7Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det.
8But other fell into good ground, and brought forth fruit, some an hundredfold, some sixtyfold, some thirtyfold.
8Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.
9Who hath ears to hear, let him hear.
9Den som har öron, han höre.»
10And the disciples came, and said unto him, Why speakest thou unto them in parables?
10Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du till dem i liknelser?»
11He answered and said unto them, Because it is given unto you to know the mysteries of the kingdom of heaven, but to them it is not given.
11Han svarade och sade: »Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet.
12For whosoever hath, to him shall be given, and he shall have more abundance: but whosoever hath not, from him shall be taken away even that he hath.
12Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.
13Therefore speak I to them in parables: because they seeing see not; and hearing they hear not, neither do they understand.
13Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller förstå.
14And in them is fulfilled the prophecy of Esaias, which saith, By hearing ye shall hear, and shall not understand; and seeing ye shall see, and shall not perceive:
14Så fullbordas på dem Esaias' profetia, den som säger: 'Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma.
15For this people's heart is waxed gross, and their ears are dull of hearing, and their eyes they have closed; lest at any time they should see with their eyes and hear with their ears, and should understand with their heart, and should be converted, and I should heal them.
15Ty detta folks hjärta har blivit förstockat, och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sina hjärtan, och omvända sig och bliva helade av mig.
16But blessed are your eyes, for they see: and your ears, for they hear.
16Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra.
17For verily I say unto you, That many prophets and righteous men have desired to see those things which ye see, and have not seen them; and to hear those things which ye hear, and have not heard them.
17Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.
18Hear ye therefore the parable of the sower.
18Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen.
19When any one heareth the word of the kingdom, and understandeth it not, then cometh the wicked one, and catcheth away that which was sown in his heart. This is he which received seed by the way side.
19När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer den onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om en sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen.
20But he that received the seed into stony places, the same is he that heareth the word, and anon with joy receiveth it;
20Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om den som väl hör ordet och strax tager emot det med glädje,
21Yet hath he not root in himself, but dureth for a while: for when tribulation or persecution ariseth because of the word, by and by he is offended.
21men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall.
22He also that received seed among the thorns is he that heareth the word; and the care of this world, and the deceitfulness of riches, choke the word, and he becometh unfruitful.
22Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt.
23But he that received seed into the good ground is he that heareth the word, and understandeth it; which also beareth fruit, and bringeth forth, some an hundredfold, some sixty, some thirty.
23Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.»
24Another parable put he forth unto them, saying, The kingdom of heaven is likened unto a man which sowed good seed in his field:
24En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker;
25But while men slept, his enemy came and sowed tares among the wheat, and went his way.
25men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg.
26But when the blade was sprung up, and brought forth fruit, then appeared the tares also.
26När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset.
27So the servants of the householder came and said unto him, Sir, didst not thou sow good seed in thy field? from whence then hath it tares?
27Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?
28He said unto them, An enemy hath done this. The servants said unto him, Wilt thou then that we go and gather them up?
28Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till honom: 'Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?'
29But he said, Nay; lest while ye gather up the tares, ye root up also the wheat with them.
29Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa.
30Let both grow together until the harvest: and in the time of harvest I will say to the reapers, Gather ye together first the tares, and bind them in bundles to burn them: but gather the wheat into my barn.
30Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'»
31Another parable put he forth unto them, saying, The kingdom of heaven is like to a grain of mustard seed, which a man took, and sowed in his field:
31En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin åker.
32Which indeed is the least of all seeds: but when it is grown, it is the greatest among herbs, and becometh a tree, so that the birds of the air come and lodge in the branches thereof.
32Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.»
33Another parable spake he unto them; The kingdom of heaven is like unto leaven, which a woman took, and hid in three measures of meal, till the whole was leavened.
33En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»
34All these things spake Jesus unto the multitude in parables; and without a parable spake he not unto them:
34Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem.
35That it might be fulfilled which was spoken by the prophet, saying, I will open my mouth in parables; I will utter things which have been kept secret from the foundation of the world.
35Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: »Jag vill öppna min mun till liknelser, uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.»
36Then Jesus sent the multitude away, and went into the house: and his disciples came unto him, saying, Declare unto us the parable of the tares of the field.
36Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.»
37He answered and said unto them, He that soweth the good seed is the Son of man;
37Han svarade och sade: »Den som sår den goda säden är Människosonen.
38The field is the world; the good seed are the children of the kingdom; but the tares are the children of the wicked one;
38Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn.
39The enemy that sowed them is the devil; the harvest is the end of the world; and the reapers are the angels.
39Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar.
40As therefore the tares are gathered and burned in the fire; so shall it be in the end of this world.
40Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände.
41The Son of man shall send forth his angels, and they shall gather out of his kingdom all things that offend, and them which do iniquity;
41Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är,
42And shall cast them into a furnace of fire: there shall be wailing and gnashing of teeth.
42och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.
43Then shall the righteous shine forth as the sun in the kingdom of their Father. Who hath ears to hear, let him hear.
43Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.
44Again, the kingdom of heaven is like unto treasure hid in a field; the which when a man hath found, he hideth, and for joy thereof goeth and selleth all that he hath, and buyeth that field.
44Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.
45Again, the kingdom of heaven is like unto a merchant man, seeking goodly pearls:
45Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor;
46Who, when he had found one pearl of great price, went and sold all that he had, and bought it.
46och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den.
47Again, the kingdom of heaven is like unto a net, that was cast into the sea, and gathered of every kind:
47Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.
48Which, when it was full, they drew to shore, and sat down, and gathered the good into vessels, but cast the bad away.
48När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort. --
49So shall it be at the end of the world: the angels shall come forth, and sever the wicked from among the just,
49Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga
50And shall cast them into the furnace of fire: there shall be wailing and gnashing of teeth.
50och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.
51Jesus saith unto them, Have ye understood all these things? They say unto him, Yea, Lord.
51Haven I förstått allt detta?» De svarade honom: »Ja.»
52Then said he unto them, Therefore every scribe which is instructed unto the kingdom of heaven is like unto a man that is an householder, which bringeth forth out of his treasure things new and old.
52Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har blivit en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt.»
53And it came to pass, that when Jesus had finished these parables, he departed thence.
53När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort därifrån.
54And when he was come into his own country, he taught them in their synagogue, insomuch that they were astonished, and said, Whence hath this man this wisdom, and these mighty works?
54Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har han fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de?
55Is not this the carpenter's son? is not his mother called Mary? and his brethren, James, and Joses, and Simon, and Judas?
55Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?
56And his sisters, are they not all with us? Whence then hath this man all these things?
56Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då fått allt detta?»
57And they were offended in him. But Jesus said unto them, A prophet is not without honour, save in his own country, and in his own house.
57Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus.»
58And he did not many mighty works there because of their unbelief.
58Och för deras otros skull gjorde han där icke många kraftgärningar.