1At that time Herod the tetrarch heard of the fame of Jesus,
1Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.
2And said unto his servants, This is John the Baptist; he is risen from the dead; and therefore mighty works do shew forth themselves in him.
2Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
3For Herod had laid hold on John, and bound him, and put him in prison for Herodias' sake, his brother Philip's wife.
3Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.
4For John said unto him, It is not lawful for thee to have her.
4Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»
5And when he would have put him to death, he feared the multitude, because they counted him as a prophet.
5Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.
6But when Herod's birthday was kept, the daughter of Herodias danced before them, and pleased Herod.
6Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,
7Whereupon he promised with an oath to give her whatsoever she would ask.
7att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.
8And she, being before instructed of her mother, said, Give me here John Baptist's head in a charger.
8Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»
9And the king was sorry: nevertheless for the oath's sake, and them which sat with him at meat, he commanded it to be given her.
9Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,
10And he sent, and beheaded John in the prison.
10och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.
11And his head was brought in a charger, and given to the damsel: and she brought it to her mother.
11Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.
12And his disciples came, and took up the body, and buried it, and went and told Jesus.
12Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.
13When Jesus heard of it, he departed thence by ship into a desert place apart: and when the people had heard thereof, they followed him on foot out of the cities.
13Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.
14And Jesus went forth, and saw a great multitude, and was moved with compassion toward them, and he healed their sick.
14Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.
15And when it was evening, his disciples came to him, saying, This is a desert place, and the time is now past; send the multitude away, that they may go into the villages, and buy themselves victuals.
15Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.»
16But Jesus said unto them, They need not depart; give ye them to eat.
16Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.»
17And they say unto him, We have here but five loaves, and two fishes.
17De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.»
18He said, Bring them hither to me.
18Då sade han: »Bären dem hit till mig.»
19And he commanded the multitude to sit down on the grass, and took the five loaves, and the two fishes, and looking up to heaven, he blessed, and brake, and gave the loaves to his disciples, and the disciples to the multitude.
19Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
20And they did all eat, and were filled: and they took up of the fragments that remained twelve baskets full.
20Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.
21And they that had eaten were about five thousand men, beside women and children.
21Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
22And straightway Jesus constrained his disciples to get into a ship, and to go before him unto the other side, while he sent the multitudes away.
22Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.
23And when he had sent the multitudes away, he went up into a mountain apart to pray: and when the evening was come, he was there alone.
23Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam.
24But the ship was now in the midst of the sea, tossed with waves: for the wind was contrary.
24Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot.
25And in the fourth watch of the night Jesus went unto them, walking on the sea.
25Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.
26And when the disciples saw him walking on the sea, they were troubled, saying, It is a spirit; and they cried out for fear.
26När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.
27But straightway Jesus spake unto them, saying, Be of good cheer; it is I; be not afraid.
27Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
28And Peter answered him and said, Lord, if it be thou, bid me come unto thee on the water.
28Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.»
29And he said, Come. And when Peter was come down out of the ship, he walked on the water, to go to Jesus.
29Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.
30But when he saw the wind boisterous, he was afraid; and beginning to sink, he cried, saying, Lord, save me.
30Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.»
31And immediately Jesus stretched forth his hand, and caught him, and said unto him, O thou of little faith, wherefore didst thou doubt?
31Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»
32And when they were come into the ship, the wind ceased.
32När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.
33Then they that were in the ship came and worshipped him, saying, Of a truth thou art the Son of God.
33Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.»
34And when they were gone over, they came into the land of Gennesaret.
34När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.
35And when the men of that place had knowledge of him, they sent out into all that country round about, and brought unto him all that were diseased;
35Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.
36And besought him that they might only touch the hem of his garment: and as many as touched were made perfectly whole.
36Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.