¹The proverbs of Solomon the son of David, king of Israel;

¹Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.

²To know wisdom and instruction; to perceive the words of understanding;

²Av dem kan man lära vishet och tukt,

³To receive the instruction of wisdom, justice, and judgment, and equity;

³så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.

⁴To give subtilty to the simple, to the young man knowledge and discretion.

⁴De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.

⁵A wise man will hear, and will increase learning; and a man of understanding shall attain unto wise counsels:

⁵Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.

⁶To understand a proverb, and the interpretation; the words of the wise, and their dark sayings.

⁶Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.

⁷The fear of the LORD is the beginning of knowledge: but fools despise wisdom and instruction.

⁷HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

⁸My son, hear the instruction of thy father, and forsake not the law of thy mother:

⁸Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.

⁹For they shall be an ornament of grace unto thy head, and chains about thy neck.

⁹Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.

¹⁰My son, if sinners entice thee, consent thou not.

¹⁰Min son, om syndare locka dig, så följ icke.

¹¹If they say, Come with us, let us lay wait for blood, let us lurk privily for the innocent without cause:

¹¹Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;

¹²Let us swallow them up alive as the grave; and whole, as those that go down into the pit:

¹²såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

¹³We shall find all precious substance, we shall fill our houses with spoil:

¹³allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;

¹⁴Cast in thy lot among us; let us all have one purse:

¹⁴dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --

¹⁵My son, walk not thou in the way with them; refrain thy foot from their path:

¹⁵då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,

¹⁶For their feet run to evil, and make haste to shed blood.

¹⁶ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.

¹⁷Surely in vain the net is spread in the sight of any bird.

¹⁷Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.

¹⁸And they lay wait for their own blood; they lurk privily for their own lives.

¹⁸Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.

¹⁹So are the ways of every one that is greedy of gain; which taketh away the life of the owners thereof.

¹⁹Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.

²⁰Wisdom crieth without; she uttereth her voice in the streets:

²⁰Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.

²¹She crieth in the chief place of concourse, in the openings of the gates: in the city she uttereth her words, saying,

²¹I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:

²²How long, ye simple ones, will ye love simplicity? and the scorners delight in their scorning, and fools hate knowledge?

²²Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?

²³Turn you at my reproof: behold, I will pour out my spirit unto you, I will make known my words unto you.

²³Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.

²⁴Because I have called, and ye refused; I have stretched out my hand, and no man regarded;

²⁴Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

²⁵But ye have set at nought all my counsel, and would none of my reproof:

²⁵eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

²⁶I also will laugh at your calamity; I will mock when your fear cometh;

²⁶därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,

²⁷When your fear cometh as desolation, and your destruction cometh as a whirlwind; when distress and anguish cometh upon you.

²⁷ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.

²⁸Then shall they call upon me, but I will not answer; they shall seek me early, but they shall not find me:

²⁸Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.

²⁹For that they hated knowledge, and did not choose the fear of the LORD:

²⁹Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,

³⁰They would none of my counsel: they despised all my reproof.

³⁰ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,

³¹Therefore shall they eat of the fruit of their own way, and be filled with their own devices.

³¹därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.

³²For the turning away of the simple shall slay them, and the prosperity of fools shall destroy them.

³²Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

³³But whoso hearkeneth unto me shall dwell safely, and shall be quiet from fear of evil.

³³Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.