King James Version

Svenska 1917

Proverbs

14

1Every wise woman buildeth her house: but the foolish plucketh it down with her hands.
1Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2He that walketh in his uprightness feareth the LORD: but he that is perverse in his ways despiseth him.
2Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3In the mouth of the foolish is a rod of pride: but the lips of the wise shall preserve them.
3I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4Where no oxen are, the crib is clean: but much increase is by the strength of the ox.
4Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5A faithful witness will not lie: but a false witness will utter lies.
5Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6A scorner seeketh wisdom, and findeth it not: but knowledge is easy unto him that understandeth.
6Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7Go from the presence of a foolish man, when thou perceivest not in him the lips of knowledge.
7Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8The wisdom of the prudent is to understand his way: but the folly of fools is deceit.
8Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9Fools make a mock at sin: but among the righteous there is favour.
9De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10The heart knoweth his own bitterness; and a stranger doth not intermeddle with his joy.
10Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11The house of the wicked shall be overthrown: but the tabernacle of the upright shall flourish.
11De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12There is a way which seemeth right unto a man, but the end thereof are the ways of death.
12Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13Even in laughter the heart is sorrowful; and the end of that mirth is heaviness.
13Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14The backslider in heart shall be filled with his own ways: and a good man shall be satisfied from himself.
14Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15The simple believeth every word: but the prudent man looketh well to his going.
15Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16A wise man feareth, and departeth from evil: but the fool rageth, and is confident.
16Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17He that is soon angry dealeth foolishly: and a man of wicked devices is hated.
17Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18The simple inherit folly: but the prudent are crowned with knowledge.
18De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19The evil bow before the good; and the wicked at the gates of the righteous.
19De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20The poor is hated even of his own neighbour: but the rich hath many friends.
20Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21He that despiseth his neighbour sinneth: but he that hath mercy on the poor, happy is he.
21Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22Do they not err that devise evil? but mercy and truth shall be to them that devise good.
22De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23In all labour there is profit: but the talk of the lips tendeth only to penury.
23Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24The crown of the wise is their riches: but the foolishness of fools is folly.
24De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25A true witness delivereth souls: but a deceitful witness speaketh lies.
25Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26In the fear of the LORD is strong confidence: and his children shall have a place of refuge.
26Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27The fear of the LORD is a fountain of life, to depart from the snares of death.
27I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28In the multitude of people is the king's honour: but in the want of people is the destruction of the prince.
28Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29He that is slow to wrath is of great understanding: but he that is hasty of spirit exalteth folly.
29Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30A sound heart is the life of the flesh: but envy the rottenness of the bones.
30Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31He that oppresseth the poor reproacheth his Maker: but he that honoureth him hath mercy on the poor.
31Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32The wicked is driven away in his wickedness: but the righteous hath hope in his death.
32Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33Wisdom resteth in the heart of him that hath understanding: but that which is in the midst of fools is made known.
33I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34Righteousness exalteth a nation: but sin is a reproach to any people.
34Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35The king's favour is toward a wise servant: but his wrath is against him that causeth shame.
35En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.