1Better is the poor that walketh in his integrity, than he that is perverse in his lips, and is a fool.
1Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
2Also, that the soul be without knowledge, it is not good; and he that hasteth with his feet sinneth.
2Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
3The foolishness of man perverteth his way: and his heart fretteth against the LORD.
3En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
4Wealth maketh many friends; but the poor is separated from his neighbour.
4Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
5A false witness shall not be unpunished, and he that speaketh lies shall not escape.
5Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
6Many will intreat the favour of the prince: and every man is a friend to him that giveth gifts.
6Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
7All the brethren of the poor do hate him: how much more do his friends go far from him? he pursueth them with words, yet they are wanting to him.
7Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
8He that getteth wisdom loveth his own soul: he that keepeth understanding shall find good.
8Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
9A false witness shall not be unpunished, and he that speaketh lies shall perish.
9Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10Delight is not seemly for a fool; much less for a servant to have rule over princes.
10Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11The discretion of a man deferreth his anger; and it is his glory to pass over a transgression.
11Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12The king's wrath is as the roaring of a lion; but his favour is as dew upon the grass.
12En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13A foolish son is the calamity of his father: and the contentions of a wife are a continual dropping.
13En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14House and riches are the inheritance of fathers: and a prudent wife is from the LORD.
14Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15Slothfulness casteth into a deep sleep; and an idle soul shall suffer hunger.
15Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16He that keepeth the commandment keepeth his own soul; but he that despiseth his ways shall die.
16Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17He that hath pity upon the poor lendeth unto the LORD; and that which he hath given will he pay him again.
17Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18Chasten thy son while there is hope, and let not thy soul spare for his crying.
18Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19A man of great wrath shall suffer punishment: for if thou deliver him, yet thou must do it again.
19Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20Hear counsel, and receive instruction, that thou mayest be wise in thy latter end.
20Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21There are many devices in a man's heart; nevertheless the counsel of the LORD, that shall stand.
21Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22The desire of a man is his kindness: and a poor man is better than a liar.
22Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23The fear of the LORD tendeth to life: and he that hath it shall abide satisfied; he shall not be visited with evil.
23HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
24A slothful man hideth his hand in his bosom, and will not so much as bring it to his mouth again.
24Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
25Smite a scorner, and the simple will beware: and reprove one that hath understanding, and he will understand knowledge.
25Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
26He that wasteth his father, and chaseth away his mother, is a son that causeth shame, and bringeth reproach.
26Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
27Cease, my son, to hear the instruction that causeth to err from the words of knowledge.
27Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
28An ungodly witness scorneth judgment: and the mouth of the wicked devoureth iniquity.
28Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
29Judgments are prepared for scorners, and stripes for the back of fools.
29Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.