1Be not thou envious against evil men, neither desire to be with them.
1Avundas icke onda människor, och hav ingen lust till att vara med dem.
2For their heart studieth destruction, and their lips talk of mischief.
2Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.
3Through wisdom is an house builded; and by understanding it is established:
3Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.
4And by knowledge shall the chambers be filled with all precious and pleasant riches.
4Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.
5A wise man is strong; yea, a man of knowledge increaseth strength.
5En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft.
6For by wise counsel thou shalt make thy war: and in multitude of counsellors there is safety.
6Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.
7Wisdom is too high for a fool: he openeth not his mouth in the gate.
7Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige, i porten kan han icke upplåta sin mun.
8He that deviseth to do evil shall be called a mischievous person.
8Den som tänker ut onda anslag, honom må man kalla en ränksmidare.
9The thought of foolishness is sin: and the scorner is an abomination to men.
9Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.
10If thou faint in the day of adversity, thy strength is small.
10Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.
11If thou forbear to deliver them that are drawn unto death, and those that are ready to be slain;
11Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.
12If thou sayest, Behold, we knew it not; doth not he that pondereth the heart consider it? and he that keepeth thy soul, doth not he know it? and shall not he render to every man according to his works?
12Om du säger: »Se, vi visste det icke», så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.
13My son, eat thou honey, because it is good; and the honeycomb, which is sweet to thy taste:
13Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun.
14So shall the knowledge of wisdom be unto thy soul: when thou hast found it, then there shall be a reward, and thy expectation shall not be cut off.
14Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.
15Lay not wait, O wicked man, against the dwelling of the righteous; spoil not his resting place:
15Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning, öva intet våld mot hans vilostad.
16For a just man falleth seven times, and riseth up again: but the wicked shall fall into mischief.
16Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan.
17Rejoice not when thine enemy falleth, and let not thine heart be glad when he stumbleth:
17Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända,
18Lest the LORD see it, and it displease him, and he turn away his wrath from him.
18på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.
19Fret not thyself because of evil men, neither be thou envious at the wicked:
19Harmas icke över de onda, avundas icke de ogudaktiga.
20For there shall be no reward to the evil man; the candle of the wicked shall be put out.
20Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.
21My son, fear thou the LORD and the king: and meddle not with them that are given to change:
21Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän.
22For their calamity shall rise suddenly; and who knoweth the ruin of them both?
22Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år få en olycklig ände? ----
23These things also belong to the wise. It is not good to have respect of persons in judgment.
23Dessa ord äro ock av visa män. Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt.
24He that saith unto the wicked, Thou are righteous; him shall the people curse, nations shall abhor him:
24Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd.
25But to them that rebuke him shall be delight, and a good blessing shall come upon them.
25Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.
26Every man shall kiss his lips that giveth a right answer.
26En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.
27Prepare thy work without, and make it fit for thyself in the field; and afterwards build thine house.
27Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.
28Be not a witness against thy neighbour without cause; and deceive not with thy lips.
28Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar?
29Say not, I will do so to him as he hath done to me: I will render to the man according to his work.
29Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.»
30I went by the field of the slothful, and by the vineyard of the man void of understanding;
30Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.
31And, lo, it was all grown over with thorns, and nettles had covered the face thereof, and the stone wall thereof was broken down.
31Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven.
32Then I saw, and considered it well: I looked upon it, and received instruction.
32Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav.
33Yet a little sleep, a little slumber, a little folding of the hands to sleep:
33Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,
34So shall thy poverty come as one that travelleth; and thy want as an armed man.
34så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet såsom en väpnad man.