¹O give thanks unto the LORD, for he is good: for his mercy endureth for ever.

¹Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

²Let the redeemed of the LORD say so, whom he hath redeemed from the hand of the enemy;

²Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

³And gathered them out of the lands, from the east, and from the west, from the north, and from the south.

³de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

⁴They wandered in the wilderness in a solitary way; they found no city to dwell in.

⁴De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

⁵Hungry and thirsty, their soul fainted in them.

⁵de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

⁶Then they cried unto the LORD in their trouble, and he delivered them out of their distresses.

⁶Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

⁷And he led them forth by the right way, that they might go to a city of habitation.

⁷Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

⁸Oh that men would praise the LORD for his goodness, and for his wonderful works to the children of men!

⁸De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

⁹For he satisfieth the longing soul, and filleth the hungry soul with goodness.

⁹att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

¹⁰Such as sit in darkness and in the shadow of death, being bound in affliction and iron;

¹⁰De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

¹¹Because they rebelled against the words of God, and contemned the counsel of the most High:

¹¹därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

¹²Therefore he brought down their heart with labour; they fell down, and there was none to help.

¹²Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

¹³Then they cried unto the LORD in their trouble, and he saved them out of their distresses.

¹³Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

¹⁴He brought them out of darkness and the shadow of death, and brake their bands in sunder.

¹⁴han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

¹⁵Oh that men would praise the LORD for his goodness, and for his wonderful works to the children of men!

¹⁵De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

¹⁶For he hath broken the gates of brass, and cut the bars of iron in sunder.

¹⁶att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

¹⁷Fools because of their transgression, and because of their iniquities, are afflicted.

¹⁷De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

¹⁸Their soul abhorreth all manner of meat; and they draw near unto the gates of death.

¹⁸deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

¹⁹Then they cry unto the LORD in their trouble, and he saveth them out of their distresses.

¹⁹Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

²⁰He sent his word, and healed them, and delivered them from their destructions.

²⁰Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

²¹Oh that men would praise the LORD for his goodness, and for his wonderful works to the children of men!

²¹De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

²²And let them sacrifice the sacrifices of thanksgiving, and declare his works with rejoicing.

²²de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

²³They that go down to the sea in ships, that do business in great waters;

²³De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

²⁴These see the works of the LORD, and his wonders in the deep.

²⁴där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

²⁵For he commandeth, and raiseth the stormy wind, which lifteth up the waves thereof.

²⁵Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

²⁶They mount up to the heaven, they go down again to the depths: their soul is melted because of trouble.

²⁶De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

²⁷They reel to and fro, and stagger like a drunken man, and are at their wit's end.

²⁷De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

²⁸Then they cry unto the LORD in their trouble, and he bringeth them out of their distresses.

²⁸Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

²⁹He maketh the storm a calm, so that the waves thereof are still.

²⁹Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

³⁰Then are they glad because they be quiet; so he bringeth them unto their desired haven.

³⁰Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

³¹Oh that men would praise the LORD for his goodness, and for his wonderful works to the children of men!

³¹De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

³²Let them exalt him also in the congregation of the people, and praise him in the assembly of the elders.

³²de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

³³He turneth rivers into a wilderness, and the watersprings into dry ground;

³³Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

³⁴A fruitful land into barrenness, for the wickedness of them that dwell therein.

³⁴bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

³⁵He turneth the wilderness into a standing water, and dry ground into watersprings.

³⁵Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

³⁶And there he maketh the hungry to dwell, that they may prepare a city for habitation;

³⁶Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

³⁷And sow the fields, and plant vineyards, which may yield fruits of increase.

³⁷De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

³⁸He blesseth them also, so that they are multiplied greatly; and suffereth not their cattle to decrease.

³⁸Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

³⁹Again, they are minished and brought low through oppression, affliction, and sorrow.

³⁹Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

⁴⁰He poureth contempt upon princes, and causeth them to wander in the wilderness, where there is no way.

⁴⁰men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

⁴¹Yet setteth he the poor on high from affliction, and maketh him families like a flock.

⁴¹han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

⁴²The righteous shall see it, and rejoice: and all iniquity shall stop her mouth.

⁴²De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

⁴³Whoso is wise, and will observe these things, even they shall understand the lovingkindness of the LORD.

⁴³Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.