¹We have heard with our ears, O God, our fathers have told us, what work thou didst in their days, in the times of old.

¹För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

²How thou didst drive out the heathen with thy hand, and plantedst them; how thou didst afflict the people, and cast them out.

²Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

³For they got not the land in possession by their own sword, neither did their own arm save them: but thy right hand, and thine arm, and the light of thy countenance, because thou hadst a favour unto them.

³Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

⁴Thou art my King, O God: command deliverances for Jacob.

⁴Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

⁵Through thee will we push down our enemies: through thy name will we tread them under that rise up against us.

⁵Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

⁶For I will not trust in my bow, neither shall my sword save me.

⁶Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

⁷But thou hast saved us from our enemies, and hast put them to shame that hated us.

⁷Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

⁸In God we boast all the day long, and praise thy name for ever. Selah.

⁸nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

⁹But thou hast cast off, and put us to shame; and goest not forth with our armies.

⁹Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.

¹⁰Thou makest us to turn back from the enemy: and they which hate us spoil for themselves.

¹⁰Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

¹¹Thou hast given us like sheep appointed for meat; and hast scattered us among the heathen.

¹¹Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

¹²Thou sellest thy people for nought, and dost not increase thy wealth by their price.

¹²Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

¹³Thou makest us a reproach to our neighbours, a scorn and a derision to them that are round about us.

¹³Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

¹⁴Thou makest us a byword among the heathen, a shaking of the head among the people.

¹⁴Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

¹⁵My confusion is continually before me, and the shame of my face hath covered me,

¹⁵Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

¹⁶For the voice of him that reproacheth and blasphemeth; by reason of the enemy and avenger.

¹⁶Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

¹⁷All this is come upon us; yet have we not forgotten thee, neither have we dealt falsely in thy covenant.

¹⁷när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

¹⁸Our heart is not turned back, neither have our steps declined from thy way;

¹⁸Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

¹⁹Though thou hast sore broken us in the place of dragons, and covered us with the shadow of death.

¹⁹Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

²⁰If we have forgotten the name of our God, or stretched out our hands to a strange god;

²⁰så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

²¹Shall not God search this out? for he knoweth the secrets of the heart.

²¹Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

²²Yea, for thy sake are we killed all the day long; we are counted as sheep for the slaughter.

²²månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

²³Awake, why sleepest thou, O Lord? arise, cast us not off for ever.

²³Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

²⁴Wherefore hidest thou thy face, and forgettest our affliction and our oppression?

²⁴Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

²⁵For our soul is bowed down to the dust: our belly cleaveth unto the earth.

²⁵Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

²⁶Arise for our help, and redeem us for thy mercies' sake.

²⁶Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

²⁷Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.