¹The mighty God, even the LORD, hath spoken, and called the earth from the rising of the sun unto the going down thereof.

¹En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

²Out of Zion, the perfection of beauty, God hath shined.

²Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

³Our God shall come, and shall not keep silence: a fire shall devour before him, and it shall be very tempestuous round about him.

³Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

⁴He shall call to the heavens from above, and to the earth, that he may judge his people.

⁴Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

⁵Gather my saints together unto me; those that have made a covenant with me by sacrifice.

⁵»Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

⁶And the heavens shall declare his righteousness: for God is judge himself. Selah.

⁶Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela.

⁷Hear, O my people, and I will speak; O Israel, and I will testify against thee: I am God, even thy God.

⁷Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

⁸I will not reprove thee for thy sacrifices or thy burnt offerings, to have been continually before me.

⁸Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

⁹I will take no bullock out of thy house, nor he goats out of thy folds.

⁹Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

¹⁰For every beast of the forest is mine, and the cattle upon a thousand hills.

¹⁰ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

¹¹I know all the fowls of the mountains: and the wild beasts of the field are mine.

¹¹jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

¹²If I were hungry, I would not tell thee: for the world is mine, and the fulness thereof.

¹²Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

¹³Will I eat the flesh of bulls, or drink the blood of goats?

¹³Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

¹⁴Offer unto God thanksgiving; and pay thy vows unto the most High:

¹⁴Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

¹⁵And call upon me in the day of trouble: I will deliver thee, and thou shalt glorify me.

¹⁵Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

¹⁶But unto the wicked God saith, What hast thou to do to declare my statutes, or that thou shouldest take my covenant in thy mouth?

¹⁶Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

¹⁷Seeing thou hatest instruction, and casteth my words behind thee.

¹⁷du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

¹⁸When thou sawest a thief, then thou consentedst with him, and hast been partaker with adulterers.

¹⁸Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

¹⁹Thou givest thy mouth to evil, and thy tongue frameth deceit.

¹⁹Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

²⁰Thou sittest and speakest against thy brother; thou slanderest thine own mother's son.

²⁰Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

²¹These things hast thou done, and I kept silence; thou thoughtest that I was altogether such an one as thyself: but I will reprove thee, and set them in order before thine eyes.

²¹Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

²²Now consider this, ye that forget God, lest I tear you in pieces, and there be none to deliver.

²²I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

²³Whoso offereth praise glorifieth me: and to him that ordereth his conversation aright will I shew the salvation of God.

²³den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»