King James Version

Svenska 1917

Psalms

56

1Be merciful unto me, O God: for man would swallow me up; he fighting daily oppresseth me.
1För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.
2Mine enemies would daily swallow me up: for they be many that fight against me, O thou most High.
2Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.
3What time I am afraid, I will trust in thee.
3Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
4In God I will praise his word, in God I have put my trust; I will not fear what flesh can do unto me.
4Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
5Every day they wrest my words: all their thoughts are against me for evil.
5Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
6They gather themselves together, they hide themselves, they mark my steps, when they wait for my soul.
6Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.
7Shall they escape by iniquity? in thine anger cast down the people, O God.
7De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.
8Thou tellest my wanderings: put thou my tears into thy bottle: are they not in thy book?
8Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.
9When I cry unto thee, then shall mine enemies turn back: this I know; for God is for me.
9Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.
10In God will I praise his word: in the LORD will I praise his word.
10Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.
11In God have I put my trust: I will not be afraid what man can do unto me.
11Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.
12Thy vows are upon me, O God: I will render praises unto thee.
12På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?
13For thou hast delivered my soul from death: wilt not thou deliver my feet from falling, that I may walk before God in the light of the living?
13Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.
14Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.