¹In thee, O LORD, do I put my trust: let me never be put to confusion.

¹Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

²Deliver me in thy righteousness, and cause me to escape: incline thine ear unto me, and save me.

²Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

³Be thou my strong habitation, whereunto I may continually resort: thou hast given commandment to save me; for thou art my rock and my fortress.

³Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

⁴Deliver me, O my God, out of the hand of the wicked, out of the hand of the unrighteous and cruel man.

⁴Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

⁵For thou art my hope, O Lord GOD: thou art my trust from my youth.

⁵Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

⁶By thee have I been holden up from the womb: thou art he that took me out of my mother's bowels: my praise shall be continually of thee.

⁶Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

⁷I am as a wonder unto many; but thou art my strong refuge.

⁷Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

⁸Let my mouth be filled with thy praise and with thy honour all the day.

⁸Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

⁹Cast me not off in the time of old age; forsake me not when my strength faileth.

⁹Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

¹⁰For mine enemies speak against me; and they that lay wait for my soul take counsel together,

¹⁰Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

¹¹Saying, God hath forsaken him: persecute and take him; for there is none to deliver him.

¹¹»Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

¹²O God, be not far from me: O my God, make haste for my help.

¹²Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

¹³Let them be confounded and consumed that are adversaries to my soul; let them be covered with reproach and dishonour that seek my hurt.

¹³Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

¹⁴But I will hope continually, and will yet praise thee more and more.

¹⁴Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

¹⁵My mouth shall shew forth thy righteousness and thy salvation all the day; for I know not the numbers thereof.

¹⁵Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

¹⁶I will go in the strength of the Lord GOD: I will make mention of thy righteousness, even of thine only.

¹⁶Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

¹⁷O God, thou hast taught me from my youth: and hitherto have I declared thy wondrous works.

¹⁷Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

¹⁸Now also when I am old and greyheaded, O God, forsake me not; until I have shewed thy strength unto this generation, and thy power to every one that is to come.

¹⁸Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

¹⁹Thy righteousness also, O God, is very high, who hast done great things: O God, who is like unto thee!

¹⁹Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

²⁰Thou, which hast shewed me great and sore troubles, shalt quicken me again, and shalt bring me up again from the depths of the earth.

²⁰Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

²¹Thou shalt increase my greatness, and comfort me on every side.

²¹Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

²²I will also praise thee with the psaltery, even thy truth, O my God: unto thee will I sing with the harp, O thou Holy One of Israel.

²²Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

²³My lips shall greatly rejoice when I sing unto thee; and my soul, which thou hast redeemed.

²³Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

²⁴My tongue also shall talk of thy righteousness all the day long: for they are confounded, for they are brought unto shame, that seek my hurt.

²⁴Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.