¹O God, why hast thou cast us off for ever? why doth thine anger smoke against the sheep of thy pasture?

¹En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

²Remember thy congregation, which thou hast purchased of old; the rod of thine inheritance, which thou hast redeemed; this mount Zion, wherein thou hast dwelt.

²Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

³Lift up thy feet unto the perpetual desolations; even all that the enemy hath done wickedly in the sanctuary.

³Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

⁴Thine enemies roar in the midst of thy congregations; they set up their ensigns for signs.

⁴Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

⁵A man was famous according as he had lifted up axes upon the thick trees.

⁵Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

⁶But now they break down the carved work thereof at once with axes and hammers.

⁶Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

⁷They have cast fire into thy sanctuary, they have defiled by casting down the dwelling place of thy name to the ground.

⁷De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

⁸They said in their hearts, Let us destroy them together: they have burned up all the synagogues of God in the land.

⁸De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

⁹We see not our signs: there is no more any prophet: neither is there among us any that knoweth how long.

⁹Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

¹⁰O God, how long shall the adversary reproach? shall the enemy blaspheme thy name for ever?

¹⁰Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

¹¹Why withdrawest thou thy hand, even thy right hand? pluck it out of thy bosom.

¹¹Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

¹²For God is my King of old, working salvation in the midst of the earth.

¹²Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

¹³Thou didst divide the sea by thy strength: thou brakest the heads of the dragons in the waters.

¹³Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

¹⁴Thou brakest the heads of leviathan in pieces, and gavest him to be meat to the people inhabiting the wilderness.

¹⁴Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

¹⁵Thou didst cleave the fountain and the flood: thou driedst up mighty rivers.

¹⁵Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

¹⁶The day is thine, the night also is thine: thou hast prepared the light and the sun.

¹⁶Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

¹⁷Thou hast set all the borders of the earth: thou hast made summer and winter.

¹⁷Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

¹⁸Remember this, that the enemy hath reproached, O LORD, and that the foolish people have blasphemed thy name.

¹⁸Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

¹⁹O deliver not the soul of thy turtledove unto the multitude of the wicked: forget not the congregation of thy poor for ever.

¹⁹Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

²⁰Have respect unto the covenant: for the dark places of the earth are full of the habitations of cruelty.

²⁰Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

²¹O let not the oppressed return ashamed: let the poor and needy praise thy name.

²¹Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

²²Arise, O God, plead thine own cause: remember how the foolish man reproacheth thee daily.

²²Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

²³Forget not the voice of thine enemies: the tumult of those that rise up against thee increaseth continually.

²³Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.