¹Give ear, O my people, to my law: incline your ears to the words of my mouth.

¹En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

²I will open my mouth in a parable: I will utter dark sayings of old:

²Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

³Which we have heard and known, and our fathers have told us.

³Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

⁴We will not hide them from their children, shewing to the generation to come the praises of the LORD, and his strength, and his wonderful works that he hath done.

⁴det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

⁵For he established a testimony in Jacob, and appointed a law in Israel, which he commanded our fathers, that they should make them known to their children:

⁵Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

⁶That the generation to come might know them, even the children which should be born; who should arise and declare them to their children:

⁶Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

⁷That they might set their hope in God, and not forget the works of God, but keep his commandments:

⁷Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

⁸And might not be as their fathers, a stubborn and rebellious generation; a generation that set not their heart aright, and whose spirit was not stedfast with God.

⁸Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

⁹The children of Ephraim, being armed, and carrying bows, turned back in the day of battle.

⁹Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

¹⁰They kept not the covenant of God, and refused to walk in his law;

¹⁰De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

¹¹And forgat his works, and his wonders that he had shewed them.

¹¹De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

¹²Marvellous things did he in the sight of their fathers, in the land of Egypt, in the field of Zoan.

¹²Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

¹³He divided the sea, and caused them to pass through; and he made the waters to stand as an heap.

¹³Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

¹⁴In the daytime also he led them with a cloud, and all the night with a light of fire.

¹⁴Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

¹⁵He clave the rocks in the wilderness, and gave them drink as out of the great depths.

¹⁵Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

¹⁶He brought streams also out of the rock, and caused waters to run down like rivers.

¹⁶Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

¹⁷And they sinned yet more against him by provoking the most High in the wilderness.

¹⁷Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

¹⁸And they tempted God in their heart by asking meat for their lust.

¹⁸De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

¹⁹Yea, they spake against God; they said, Can God furnish a table in the wilderness?

¹⁹Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

²⁰Behold, he smote the rock, that the waters gushed out, and the streams overflowed; can he give bread also? can he provide flesh for his people?

²⁰Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

²¹Therefore the LORD heard this, and was wroth: so a fire was kindled against Jacob, and anger also came up against Israel;

²¹Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

²²Because they believed not in God, and trusted not in his salvation:

²²eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

²³Though he had commanded the clouds from above, and opened the doors of heaven,

²³Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

²⁴And had rained down manna upon them to eat, and had given them of the corn of heaven.

²⁴han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

²⁵Man did eat angels' food: he sent them meat to the full.

²⁵Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

²⁶He caused an east wind to blow in the heaven: and by his power he brought in the south wind.

²⁶Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

²⁷He rained flesh also upon them as dust, and feathered fowls like as the sand of the sea:

²⁷Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

²⁸And he let it fall in the midst of their camp, round about their habitations.

²⁸han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

²⁹So they did eat, and were well filled: for he gave them their own desire;

²⁹Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

³⁰They were not estranged from their lust. But while their meat was yet in their mouths,

³⁰Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

³¹The wrath of God came upon them, and slew the fattest of them, and smote down the chosen men of Israel.

³¹då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

³²For all this they sinned still, and believed not for his wondrous works.

³²Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

³³Therefore their days did he consume in vanity, and their years in trouble.

³³Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

³⁴When he slew them, then they sought him: and they returned and enquired early after God.

³⁴När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

³⁵And they remembered that God was their rock, and the high God their redeemer.

³⁵De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

³⁶Nevertheless they did flatter him with their mouth, and they lied unto him with their tongues.

³⁶och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

³⁷For their heart was not right with him, neither were they stedfast in his covenant.

³⁷Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

³⁸But he, being full of compassion, forgave their iniquity, and destroyed them not: yea, many a time turned he his anger away, and did not stir up all his wrath.

³⁸Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

³⁹For he remembered that they were but flesh; a wind that passeth away, and cometh not again.

³⁹Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

⁴⁰How oft did they provoke him in the wilderness, and grieve him in the desert!

⁴⁰Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

⁴¹Yea, they turned back and tempted God, and limited the Holy One of Israel.

⁴¹Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

⁴²They remembered not his hand, nor the day when he delivered them from the enemy.

⁴²De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

⁴³How he had wrought his signs in Egypt, and his wonders in the field of Zoan.

⁴³då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

⁴⁴And had turned their rivers into blood; and their floods, that they could not drink.

⁴⁴Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

⁴⁵He sent divers sorts of flies among them, which devoured them; and frogs, which destroyed them.

⁴⁵han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

⁴⁶He gave also their increase unto the caterpiller, and their labour unto the locust.

⁴⁶Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

⁴⁷He destroyed their vines with hail, and their sycomore trees with frost.

⁴⁷han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

⁴⁸He gave up their cattle also to the hail, and their flocks to hot thunderbolts.

⁴⁸han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

⁴⁹He cast upon them the fierceness of his anger, wrath, and indignation, and trouble, by sending evil angels among them.

⁴⁹Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

⁵⁰He made a way to his anger; he spared not their soul from death, but gave their life over to the pestilence;

⁵⁰Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

⁵¹And smote all the firstborn in Egypt; the chief of their strength in the tabernacles of Ham:

⁵¹Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

⁵²But made his own people to go forth like sheep, and guided them in the wilderness like a flock.

⁵²Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

⁵³And he led them on safely, so that they feared not: but the sea overwhelmed their enemies.

⁵³Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

⁵⁴And he brought them to the border of his sanctuary, even to this mountain, which his right hand had purchased.

⁵⁴Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

⁵⁵He cast out the heathen also before them, and divided them an inheritance by line, and made the tribes of Israel to dwell in their tents.

⁵⁵Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

⁵⁶Yet they tempted and provoked the most high God, and kept not his testimonies:

⁵⁶Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

⁵⁷But turned back, and dealt unfaithfully like their fathers: they were turned aside like a deceitful bow.

⁵⁷de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

⁵⁸For they provoked him to anger with their high places, and moved him to jealousy with their graven images.

⁵⁸De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

⁵⁹When God heard this, he was wroth, and greatly abhorred Israel:

⁵⁹Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

⁶⁰So that he forsook the tabernacle of Shiloh, the tent which he placed among men;

⁶⁰Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

⁶¹And delivered his strength into captivity, and his glory into the enemy's hand.

⁶¹han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

⁶²He gave his people over also unto the sword; and was wroth with his inheritance.

⁶²Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

⁶³The fire consumed their young men; and their maidens were not given to marriage.

⁶³Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

⁶⁴Their priests fell by the sword; and their widows made no lamentation.

⁶⁴Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

⁶⁵Then the LORD awaked as one out of sleep, and like a mighty man that shouteth by reason of wine.

⁶⁵Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

⁶⁶And he smote his enemies in the hinder parts: he put them to a perpetual reproach.

⁶⁶Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

⁶⁷Moreover he refused the tabernacle of Joseph, and chose not the tribe of Ephraim:

⁶⁷Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

⁶⁸But chose the tribe of Judah, the mount Zion which he loved.

⁶⁸Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

⁶⁹And he built his sanctuary like high palaces, like the earth which he hath established for ever.

⁶⁹Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

⁷⁰He chose David also his servant, and took him from the sheepfolds:

⁷⁰Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

⁷¹From following the ewes great with young he brought him to feed Jacob his people, and Israel his inheritance.

⁷¹Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

⁷²So he fed them according to the integrity of his heart; and guided them by the skilfulness of his hands.

⁷²Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.